Tack Linda

I morse skrev Linda en i välmening, halv-arg kommentar till gårdagens inlägg. Ändå stod jag vid dörren kl 9, redo för ett löppass i solen. Ett kort pass hade jag tänkt mig, max en mil. Lindas kommentar om löpares tjurighet gnagade och eftersom jag är vän med Linda på funbeat visste jag att hon minsann skulle se om jag ändå kutat idag, och hon vet också att jag är världs-usel på dethär att vila.

Jag lyssnade på vilo-rådet, blev snusförnuftig, och stannade Garmin på 2 km, och gick in till butiken och köpte glass i stället. Nu ska jag sätta mig bekvämt med läsplattan, och fördjupa mig i Primal Blueprint; undrar när jag kommer till avsnittet där supereffekterna av glass förklaras. Nån måtta på redigheten får det väl vara.