Och så träningen

Milla skrev idag ett något frustrerat inlägg om att inte kunna träna, och också Ingmariehar det struligt med löpningen just nu. Jag delar mina fina vänners frustration fullständigt. Det är segt när man inte kan träna som vanligt. Jag har redan tidigare bestämt att mars inte räknas; visst - det har blivit närmare 15 mils löpning, men det har varit en riktig skitmånad på många sätt. Skada, förkylning och järnbrist - cheers!

Man tycker ju att april bara måste bli bättre, men nu är ju inte förutsättningarna heller på topp. Skadan är fortfarande väldigt märkbar, och jag har fått strikta restriktioner på löpningen av läkaren. Han tyckte tydligen inte att jag bör springa 10 mil i veckan, och jag vill verkligen återhämta mig så fort som det bara är möjligt, så jag är lydig. Det samma gäller skadan; talade med expert-David i söndags, och han sa att jag inte skulle förivra mig trots att det börjar kännas bättre. Men annars så; jo, och bilen går bra.

Det är alltså som det är, och jag får försöka göra det bästa av situationen. Såhär tränar jag nu: På något sätt är transportlöpningen viktig för mig, både psykiskt och fysiskt. Jag gillar fräschhetskänslan som morgonluften ger, och jag gillar också att få släppa allt jobb-relaterat när jag slinker ner i tightsen på kvällen. Tills vidare försöker jag känna efter så gott jag bara kan vad som känns rätt (logiskt då; skulle jag gå efter vad jag tycker att jag orkar skulle det ju vara andra bullar), och vad som är lämplig mängd träning, och jag har gjort så att jag joggar en bit på vägen till jobbet på morgonen och en bit, oftast bara någon km på hemvägen och åker buss/t-bana resten. Det blir således pass på ca 5 km och kortare. Visst har jag känslan av att det är ganska onödigt att ens byta om för att jogga 2.5 km, men nu är det som det är.

Jag får lov att fortsätta enligt detta mönster, säkerligen några veckor till. Inte precis den optimala vårträningen, men jag kan ju i alla fall springa lite. Jag är jätte glad över det lilla!

Foto: Privat. För första gången på över ett år äger jag ett SL-kort. Det matchar i alla fall med en av mina löparjackor.