Fullöpare?

Läste precis ett inlägg "Finträning vs. fulträning" hos Sara. Ett mycket intressant inlägg. Det handlar om tankar på vad som anses som fin träning, och vad som inte är det. Att träna i viktminskningssyfte anses kanske i en tävlingslöpares ögon vara lite dirty, medan jagandet av sekunder är fint.

Jag tycker att det är coolt, och då fint, när folk tränar för att bli starka, för att bli uthålliga, för att bli snabba, och att träna för att gå ner i vikt borde väl kunna ses som jämförbart med detta; alla dessa innebär ju starka mål, och den som jobbar målmedvetet mot ett mål är beundransvärd i mina ögon.

Jag har ibland kännt en viss press för att jag inte haft starka mål för min löpning. Som jag skrivit många gånger tidigare, har jag valt att lägga en större press på mig själv i andra delar av mitt liv, och löpningen ska då vara en fri zon (även om jag ändå har vissa mål jag gärna uppfyller med löpningen, men inte gräver ner mig om jag misslyckas med det). Om man då bara springer för att man tycker att det är roligt, och för att man ska må bra; är man då fullöpare?