Snackas lopp och så lite kohandel

I höstas efter sista loppet kände jag ett visst vemod. Trots att jag egentligen inte gillar att springa lopp; visst, det ger en motivationskick, det är roligt, men allt omkring med förberedelser och återhämtning (=vila) gillar jag inte, så tyckte jag att det var trist att säsongen var över. En del har säkert deltagit i lopp under vintern också, med eller utan skidor, men för min egen del har det varit paus.

Nu plötsligt börjar lopp-temperaturen stiga. Det börjar snackas Premiärmilar, TEC och Skövde. Skövde 6h nästa helg skulle egentligen ha varit mitt första lopp för i år, men då andra saker kom emellan får jag suga på premiär-karamellen ett tag till. Med den irriterande känsla jag har i ljumsken nu skulle jag ändå inte ha vågat springa, men jag saknar ändå ett klassiskt 6h lopp i mitt löpar-CV, något som måste åtgärdas snart. Hur som helst, ifall jag skulle ha varit anmäld till Skövde, skulle jag säkert ha tyckt att det var det mest idiotiska jag kommit på för den helgen, men efteråt brukar det ju kännas bra.

När en del börjar förbereda sig för årets första lopp, förbereder andra sig för att komma igång med löpträningen efter vinteruppehåll. Toppa formen, komma igång, eller fortsätta nöta? Det sista låter lockande i mina öron.

Själv landade jag precis i soffan efter att ha hållit på med avancerad kohandel men mig själv på hemvägen. Spring tre lyktstolp-mellanrum, gå ett, spring två, spring två till, gå ett osv. Känningen i ljumsken gör det väldigt tungt att springa. Trots att jag försöker slappna av och ha ett så naturligt löpsteg som möjligt, känner jag ändå att jag springer annorlunda och är då rädd att belasta andra delar för mycket, t.ex. höften blir väldigt trött. Helgen blir ko-lugn på löparfronten.

Foto: Privat. Ko-handlerskan jag träffade på hemvägen.