tisdag 20 oktober 2009

Passiv - Ett aktivt val

I april i år tog jag beslutet att gå med i IF Linnéa. Antagligen den blogg-tätaste klubben i landet, och om jag själv får säga, också den klubb med de skönaste och härligaste löparna. Att gå med i klubben var antagligen det största lyftet för mig gällande löpningen för året. En ganska konstig grej med tanke på att jag nästan aldrig tränar med klubben.

Sedan april har jag varit på fem träningar om jag inte kommer ihåg fel. Med tanke på att det ordnas träningar två gånger i veckan känns detta ganska sparsamt. Ändå känner jag mig som en av gänget. Jag känner inte de flesta i klubben, och ännu fler av medlemmarna vet nog inte att jag finns. Jag håller ändå ett nyfiket och intresserat öga på mina kära klubbkompisar (som jag aldrig träffat) via klubbens hemsida och forum, och ofta har det hänt att jag tränat med samma upplägg som dem, men för mig själv och vid annan tid på dagen.

Så - varför är jag då så passiv? Jag tränar ju minst 10 pass i veckan. Borde jag inte få in i alla fall ett pass i veckan med Linnéa? Jo, det tycker man ju. Skulle inte Linnéa träningarna vara bra för min utveckling som löpare. Jo, minsann! Jag skulle säkert kunna träna 30% mindre och fortfarande få bättre effekt än nu om jag var med på kvalitetspassen med klubben.

Så- varför är jag inte mer aktiv då? Är det inte roligt att få den uppmuntrande pushen när man kör sin sista intervall, att få gotta sig i löpar-nörd snack och att känna gemenskapen. Jo, klart som f-n. Ändå har jag prioriterat på ett annat sätt. Jag kan inte skylla på att jag inte har tid. Tid finns alltid. Det gäller bara att planera och prioritera. Tankar kring tid och träning är i sig så stort ämne, så det får bli ett separat inlägg mycket snart.

Om jag ändå ska ge en liten orsak till varför jag ändå oftast tränar ensam, har det nog att göra med mig som person. Jag föredrar helt klart att umgås med en eller två andra framom en stor grupp. Jag ser också träningen som en viktig avkoppling. När jag avslutar arbetsdagen vill jag gärna ha lite tid för mig själv, och slänger mig ogärna in i grupp igen. Träningen ska för mig vara avstressande, och inte uppstressande. Den ska GE energi, inte TA.

Att vara med i en förening kan ibland göra att man känner en viss press på sig själv. Man vill gå framåt lika bra som de andra, man vill klara lika många och snabba backdrag som övriga osv. Jag har bestämt mig för att inte låta en sådan stress förstöra den lycka och glädje jag ser i löpningen. Jag är en person som är ganska bra att lägga press på mig själv; t.ex. gällande karriär, och tror att det kunde bli för mycket av det goda om jag även lade på motsvarande press på träningen. Så är det för mig.

Jag tror ändå att de flesta som går/ är med i en förening, gör det just för att få denna lilla extra press att ge detdär lilla extra, att få träna tillsammans osv. och det är verkligen toppen! På de träningspass jag varit på med klubben har man verkligen sett klubbkompisar som känt att de gett allt, överträffat sig själva, och verkligen lyst av löparglädje över att ha kämpat sig genom 6 intervaller i Rålis, eller vad som var på schemat. Underbart att se, och underbart att få dela denna känsla.

Jag beundrar verkligen de som är aktiva inom föreningen; speciellt de som på frivillig basis tar på sig en tränar roll, lägger sin egen träning till sidan för att medlemmarna ska få väl planerade, strukturerade och ledda pass. Utan någon kompensation är de där och gör allt detta för oss andra. Och alla andra i klubben som är med och pushar, stöttar, hejar på tävlingar. Tänk att det finns alla dessa fina själar som ger, ger och ger, utan att få allt för mycket tillbaka. När jag tänker på dessa uppoffringar känner jag mig nästan lite skyldig då jag inte är med på träningarna som de lagt energi på att planera och sen genomföra.

Tillsammans! Linda, jag och Staffan (vi tre i svart).

Jag kommer antagligen att fortsätta vara detta lilla passiva spöke som aktivt följer klubbkompisarna med tankarna varje tisdag och torsdag, och kommer fortsätta att ställa mig på startlinjen stolt iklädd Linnea-linne, njuta av gemenskapen och vara en i gänget. Blir jag utesluten ur klubben för att jag är föreningens lataste tränings-deltagare, och (med all rätt) anses som snyltare, måste jag väl acceptera det, men jag hoppas att jag ska få fortsätta i denna härliga gemenskap.

Hade jag inte gått med i klubben hade jag antagligen inte fått uppleva detta, detta och detta. Linnéa forewer!

16 kommentarer:

  1. Du är störtskön som kör din grej, ditt race. Och det fina med att vara med i en klubb är ju att man kan välja hur mycket man vill delta. Många är ju med för att få motivation till att träna, du har jag ditt alldeles egna fantastiska driv att springa mil efter mil.

    Och du är alldeles säkert en inspiration för många Linneaner även om du inte deltar så ofta fysiskt.

    Jag tränar aldrig med min min klubb, men det beror tyvärr på det geografiska avståndet.

    Kör på, kör långt, ha kul och var du:)

    SvaraRadera
  2. Var sak har sin tid. En dag kanske det är DU som är den där ledaren. man ska aldrig säga aldrig... Jag har själv lite "bytt roll" och åker just nu över 45 mil för att vara med som ledare men jag ser det som en ren nöjesresa. hade jag ALDRIG kunnat tro för bara ett halvår sedan. När jag tränade som mest (och bäst) åkte jag till Göteborg (från Halmstad) (ca 30 mil t o r) minst en gång i veckan men det var ochså bara för att det var så himla KUL! Hade så många andra pass jag körde själv så jag behövde det liksom.
    Så länge du inte har det behovet så ska du göra det som känns bäst för dig. Som cykelmyggan säger så är det ju det som är så bra med löpning. Vi kan VÄLJA! Men ibland kan det dock vara den "gamla vanan" som sätter krokben för oss.;-)
    Du är en inspiration för MIG även om vi varken är i samma klubb eller ens springer samma distanser.
    Keep it up!

    SvaraRadera
  3. Det är väl perfekt att kunna känna gemenskap och träna ensam på samma gång! Var och en måste ju göra det som känns bäst och även om du inte är med på så många träningar inspirerar du alldeles säkerligen via din blogg och via dina kanonfina insatser i de lopp du ställer upp i. Fortsätt gå din väg och njut av löpningen på det sätt du gör!

    SvaraRadera
  4. Kloka ord som vanligt och bra att du lyssnar på dig själv och vad DU vill! Och valfriheten gör ju att du verkligen får det bästa av två världar..

    SvaraRadera
  5. Respekt för dina tankar och känslor. Jag är åt samma håll som du, fast inte. Jag hade ett jättebehov av att vara för mig själv. Ville absolut inte vara med i gruppträning. Men nu känns inte gruppträning som gruppträning längre. Jag tränar själv, fast omgiven av andra - skum känsla. men den gör mig väldigt stark.

    SvaraRadera
  6. Tycker att du tänker och beskriver det riktigt bra...

    Fortsätt på det sättet som passar dig. Du har en stor grupp som följer dig även när du springer ensam... Bloggare och klubbmedlemmar som inspireras av dig.

    SvaraRadera
  7. Härligt. Jag är ju också en ensamtränande. Jag tycker det skulle vara riktigt kul att träna löpning i grupp. Men jag får det inte att gå ihop. Men det är ju fint att du kan ha gemenskap med gruppen, fast du inte deltar fysikt. Underbart så mycket internet och bloggarna ändå gör för oss. Jag hade aldrig klarat av att börja springa utan funbeat.

    SvaraRadera
  8. Bra installning! Visst ska traningen GE energi! Liksom du kanner jag ocksa att jag vill ha tid for mig sjalv nar jag springer.

    Och sa hoppas jag verkligen inte att Linneaklubben kan ha sa knasig attityd att de utesluter en lopare for att de inte kommer lika frekvent pa traningarna. Sa kan det val anda inte vara? Hoppas och tror inte det iaf!

    SvaraRadera
  9. Fem träningar? Rena rama stammisen. Jag har varit på fyra. På ett och ett halvt år. Ken kallade mig för distansmedlem. Jag vet fortfarande inte om det var menat som en pik. :-)

    SvaraRadera
  10. skönt att kunna käna sig delaktig utan att vara det!

    SvaraRadera
  11. Jag är ju med i en kyrkbåtsklubb som både tränar och tävlar intensivt under säsongen maj-juli. Det har även varit barmarksträning övrig tid på året, delvis framarbetat av mig som med i träningskommittén, som jag nu ska gå ur. har valt att ställa mig lite utanför barmarkstränanden tillsammans med klubben den här hösten då jag känt att jag behövt pausa från allt det där. men det är verkligen BÅDE OCH med föreningr, både lust och och inspiration och press och dåligt samvete... (för mig)

    har även funderat på löparklubb men finns ingen nära här... men tror det skulle vara utvecklande. men samtidigt så handlar mkt av löpningen för mig om att det ska vara enkelt och träningstider att passa...

    SvaraRadera
  12. Underbart att du kör din grej och verkligen lyssnar till din kropp och dina behov. Du behöver att vara själv och då ger ensamträning dig mest. För träning ska inte bara öka VOmax utan den ska även dämpa stress och ge oss andra positiva upplevelser. Du har hittat det upplägg som funkar för dig ur alla perspektiv och det är kanon!
    Jag är själv lite sugen på att gå med en klubb, men pga mitt stressiga jobb och mkt resor så tror jag inte heller att jag skulle kunna delta i de gemensamma passen så ofta.

    SvaraRadera
  13. Intressanta tankar kring klubbmedlemsskap. Har själv haft funderingar på att gå med i Solvikningarna här i Göteborg och det kanske blir så eller inte. Vi får se. Intressant läsning iaf!

    SvaraRadera
  14. Älskade Snorkkis - klubbens förebild och stolthet!: Det fina med IF Linnéa är att det inte finns några krav. Allt är frivilligt. DU är så välkommen precis som du är - delta på 0 träningar och sedan stolt stå iklädd Linnéalinnet på tävlingar. Eller peta in ett långpass till vintern med oss. Du är en del av oss oavsett om du är där eller ej. Vi diskuterar dig stolt (och andra som inte heller är där så ofta). Och MINNEN och upplevelser går inte av för hackor :)

    Dessutom är du ju presenterad på frontsidan på www.linnealopning.se så visst vet alla vem du är.

    Fortsätt att träna som du vill - du är för alltid en del av klubben i alla fall - via cyberspejs om inte annat.

    Masse: vi kallar dig Postordermedlem ;)

    SvaraRadera
  15. När jag läser ditt inlägg så ler jag. Jag har värvat medlemmar till Linnea, pratat varmt om klubben (för att jag känner många medlemmar).

    Har ALDRIG tränat med klubben, är inte ens medlem för jag är för feg - klarar inte att av att bli sist/belastning för gruppen för att jag är så långsam...

    Ska i januari betala in medlemsavgiften - så får vi se sen :)

    SvaraRadera
  16. Katarina - Tack för att du tror på mig!

    Ingmarie - Kloka tankar där. Kanske är det så att jag en dag tycker att dessa gemensamma träningar vore att föredra, och då kan jag hoppa på det.

    Anna - Ja vilken tur att vi får vara olika, men ändå vara med!

    Andréa - Ja, det är nog valfriheten som är så bra! Och där är Linnea så bra tycker jag; man får liksom göra lite som man tycker själv.

    Andrej - Intressant beskrivning. Och perfekt att det passar dig!

    Janne - Tack för de orden.

    Kaaja - Ja nätet är verkligen bra källa för inspiration! Och fastän vi ju är ensamtränare, måste vi ju snart träna ihop!

    Petra - Nej, någon sån attityd tror jag inte klubben har; det var nog mer på skämt jag skrev det. Och yes - träning ska ge energi!

    Masse - You n me :)

    maria - Ja, det känns verkligen perfekt!

    fartfylld - Bra att du kunnat stå lite utanför när du kännt att du behövt det. Vi är ju alla olika och vissa vill ha en massa action, och andra tycker om att göra det på sitt sätt. Lite lagom är väl bäst.

    MissAgda - Och som du kanske ser på basen av kommentarerna och det jag skrev, behöver man inte vara på träningarna för att vara med... kanske Linnéa skulle vara nåt ändå?

    johan - Kul att du tyckte det. Och solvikingarna är ju väldigt ultra-aktiva, så det är säkert naturligt val.

    Mia - Fina du, så rörd jag blir. Och det är verkligen bra med klubben att man kan känna sig så med fastän man inte liksom är med. Hihi, hade inte sett det på hemsidan; tycker ändå kanske att vissa andras prestationer är lite större prestationer :) .

    Marie - Det är ju en så varm klubb, så man vill gärna att andra också ska få känna den gemenskapen! Hoppas du kommer med, och även om man inte tränar med de andra, är det ju sånt stöd att ha klubben när man åker på lopp!

    SvaraRadera