När det tränas för långdistanslöpning sägs det ofta att det på långpassen är tiden man är ute som räknas; inte distansen och tempot. Gårdagens pass får gå under denna kategori. Tiden ute var likt ett långt långpass; distansen inte riktigt därefter, men det var ju tiden som räknas.
Igår var det inte den egna löpningen som var i fokus, utan hejjande på löpare som deltog i Kungsholmen runt. Jag joggade till Kungsholmen där jag först fick en påse med extra-kläder av maken, puffade in honom i startfållan, och sen mötte upp Karin. Vi hade bestämt att vi skulle jogga omkring lite och hejja på löparna. Vädret var inte precis det mysigaste för publiken, men löparna såg ut att ha det ganska bra. Ett antal bloggare hann vi se skymten av, och också Linnéa-löpare och SCT:are hejjade vi allt vi kunde på. Kyligt som tusan blev det till slut, och när jag med dubbla jackor (i maj!) sprang hemåt igen, tyckte jag att regnet hade en viss likhet med snö.
Totalt närmare 19 km på total springtid på lite över två timmar, och närmare 3.5 timmar ute. Långpass - nja. Nöjespass kanske.
Idag började jag dagen med några km uppmjukande jogg innan frukost framför nyhetsmorgon. Och ja just det: Egentligen borde jag köra något träningspass i Craft-tröjan nedan så att jag kunde skriva något om den, men läget ligger till så, att jag flyttat in i den som myströja. Anna undrade tidigare om hon fick använda sin till fest. Jag vill också ha min till fest, till vardag, till mys, till promenaden, och till träning som den ju är ämnad för. Vägrar flytta ut.
