April avklarat

En något sen aprilsammanfattning, men det får duga, och april får väl räknas. Efter en riktig skitmånad i mars, med omkring 150 smärtsamma kilometrar, och beslut att fullständigt exkludera mars som träningsmånad, hade jag lite positivare förhoppningar när vi gick in i april. Dock med restriktioner på träningsmängd och all tuff träning utesluten på grund av pågående anemiutredning, och en krånglande höft/ ljumske. Ljust - ja, faktiskt.

April innebar väl lite mera ont än vad jag hade hoppats på, men också fler insikter om vad som är viktigt. De 350 (nästan uteslutande långsamma) kilometrarna, uppdelade på många, korta pass får väl betraktas som väldigt bra med dessa förutsättningar, och jag har senaste vecka fått njuta av riktiga, äkta, glädjepass. Pass som gör löpningen.

Maj har börjat lite knaggligt, och ett riktigt långpass som jag verkligen skulle behöva, har jag inte vågat mig på; jag har ännu känningar i höft-/ljumskpartiet, och ena hälen känns inte intakt. Men. Jag tror att maj kommer att bli en bra månad.

Och tack för häl-tipsen och spekulationerna. Idag känns det faktiskt lite bättre (peppar peppar). Högklackat är helt enkelt the shit.