Sådär - upp med hakan

Idag var det igen cykling och ett styrkepass på agendan. Jag var nästan lite besviken i morse när jag inte hade någon kännbar träningsvärk efter gårdagens pass, men när jag tog tag i några vikter idag kändes det minsann ordentligt. Jag är inte så strukturerad i min styrketräning (ännu), men jag försöker att fokusera på några muskelgrupper i gången, och de jag tränade igår, fick till största del vila idag.

Cyklingen var väl också okej. Igen otroligt skönt väder. Jag hade planerat att köra intervaller av något slag, men i stället för stegintervaller som jag tänkt ursprungligen blev det 1500 meters rusher. Idag var det ändå en fråga om tjurighet och jag hade en ständig kamp med mig själv för att inte mina "avundsjuk på de som kan springa"-tankar skulle ta över. Intervallerna fungerade mest som ett slags verktyg för att kunna checka av 3 mils cyklande för dagen.

Samtidigt inser jag att chansen att jag ska kunna ställa mig på strartlinjen vid Stadion om 2.5 veckor är väldigt minimal. Nu ska jag bara acceptera det också; för trots att jag inte är så förbaskat förtjust i folkfest-lopp, eller lopp överlag, känns det surt - jag hade så gärna stått där. Jag får peppa upp mig med det som Anna burkar säga: "Vad gör väl ett lopp eller pass nu? Vi ska ju springa hela livet." Och denhär veckan ska fortfarande bli en bra träningsvecka.