lördag 17 oktober 2009

Låååångt

Jag har ju en egen liten tradition att springa långpass på lördagsmornar. Senaste långpassen har dock varit lite smått jobbiga, med skavsår, trytande tålamod, tävlingar som kommit ivägen osv. Idag hade jag inga större förväntningar än att jag ville ta mig minst 20 km; i teorin ett ganska kort långpass för mig.

Ganska pigg efteråt egentligen... det var mest under själva passet som det kändes lååångt.

Lagom till halv 9 hade det slutat regna, det var kanske 4 grader varmt, lite blåst, och viss risk för regn. Eftersom jag skulle springa passet ensam fick det bli musik i öronen, något som brukar fungera ganska peppande på långa distanser. Av någon orsak kände jag mig lite otålig, och sprang med betydligt bättre tempo än jag vanligtvis gör på långpassen. Ändå kändes det som om jag sprungit en evighet när jag passerade 10 km. Att jag hade minst 10 km till kändes knäckande och jag hade lite svårt att förstå att jag faktiskt brukar avverka 30 km på långpass ibland. Jag som trodde jag var på väg mot formtopp.

Efter första milen började det ändå rulla på lite bättre, för att igen utsättas för lite mental press vid 18 km. Då hade jag bestämt att jag inte skulle nöja mig med 20, utan det skulle bli 25 - det är ju ändå lördag tänkte jag. Vid 18 var jag tvungen att bestämma vägval; om jag skulle springa ett varv till runt viken, eller springa rakt, för att sen svänga om. Mentalt kändes rundan lång, men bara jag kom iväg på varvningen lättade det hela. Farten hölls relativt konstant, med undantaget att jag promenerade alla uppförsbackar sista kilometrarna.

25 km är faktiskt ganska långt, kunde jag konstatera idag. Visst; det är inget som borde vara något problem att klara, men skulle jag tvingas springa samma 25 ikväll skulle jag minsann strejka. Någon måtta på roligheterna får det minsann vara.

18 kommentarer:

  1. Du måste ha det dammfriaste golv jag sett :-)
    25km ÄR lång för mig, men för dig brukar väl 25km vara uppvärmningen ;-)

    SvaraRadera
  2. Vilken fin start på helgen du fick! Även faschinerande hur känslan varierar, ibland känns 20km som ingenting och ibland känns 10km som en evighet.

    SvaraRadera
  3. 25 km är långt om man bestämmer sig för att springa 20 km. Hade du istället sagt att du minst skulle springa 30 km idag har nog 25 km inte känts lika långt.

    Om det känns långt eller kort beror nästan bara på den mentala inställningen, i alla fall för mig.

    SvaraRadera
  4. Du är grym! Väntar fortfarande på min envisa bacill som inte riktigt vill ge sig av... Men snart snart snart är jag tillbaka och då ska du minsann lära mig hur man håller mystempo och inte ruuuusar runt två mil... :)

    SvaraRadera
  5. Det var evigheter sen jag sprang långpass sist och nu när jag läste ditt inlägg började det liksom krypa i hela benen! JAG VILL OCKSÅ! Fantastiskt bra jobbat tjejen!

    SvaraRadera
  6. I min värld är det toklångt :D!
    Särskilt nu när jag bli helt slut efter att ha gått uppför några trappsteg. Envis influensa som har ebbat ut i en envis förkylning...

    SvaraRadera
  7. Låter som jag, ungefär. Om du sätter ett kommatecken mellan tvåan och femman, alltså.
    Skämt åsido... det är väl inte konstigt att det inte känns riktigt som vanligt med tanke på allt jobb du haft och alla resor. Du verkar ligga på en rätt hög nivå och det behövs inte mycket för att slipa av toppen.
    Känslan kommer tillbaka. Jag lovar.

    SvaraRadera
  8. Piratfarsan - Hihi... det tackar jag robotdammsugaren för. Och 25 är alltid 25.

    Träningslyckan - Ja känslan varierar faktiskt mycket. Idag var jag förvånad över hur långt det kändes.

    Tobias - Inställningen bestämmer långt, det har du rätt i. Fast det att det blev 25 gjorde inte att det kändes längre... det var de första 10 som var sååå lååånga.

    Helena - Det ser jag fram emot! Hoppas bacillerna försvinner snart!

    Anna (orka mera) - Tack! Fast hoppas att det inte känns lika segt för dig.

    Anna - Aj då, har du också blivit bacill. Hoppas den sticker iväg snart, och lämnar en pigg o kry Anna kvar.

    Andrej - Fast nu tror jag nog att du skojar lite... jag tror du luffsar på rätt så bra! Och jo, lite slitigt har det varit, och det är nog bara att se till att vila och återhämta sig ordentligt.

    SvaraRadera
  9. Vad härligt! Nu mår du säkert så där underbart som man bara kan göra efter långpass! Jag hoppas få den känslan i morgon...

    SvaraRadera
  10. 25km är inte fy skam! Speciellt inte med den känslan i kroppen. Grymt bra jobb!

    SvaraRadera
  11. Åh, vad härligt med ett långpass. Underbart! Jag vill också!

    SvaraRadera
  12. Jag håller med, har känt det sista gångernaja sprungit också. Man har liksom sprungit de där vändorna några gånger. Från början var jag jättestolt över att ha sprungit 2 mil, men nu är det inget särskilt på nåt vis bara för man gjort det. Kanske är det därför ... man ska bara ha det överstökat!

    SvaraRadera
  13. Känner igen det där, tycker också att dom första 10k ofta är sega. Tror det är huvudet som spökar. Tycker alltid det är lättare att springa när man avverkat lite distans och kommer över ca 10k.
    Det man har bakom sig inspirerar en att köra mera...mera mera MERA!!! :)
    Lite flummigt, men jag tror du fattar ;)

    SvaraRadera
  14. Vägvalet tyder på mental styrka tycker jag! bra jobbat.

    SvaraRadera
  15. Ingmarie - Hoppas du fick ett bra pass idag; vädret var ju i alla fall perfekt för långpass.

    Andréa - Tack. Och igår kändes det faktiskt som en prestation.

    pyret - Långpass är kvalitetssysselsättning :) . Kanske du ändå behöver lite vila efter förra helgens mara?

    Cicci - Oftast brukar jag kunna njuta på långpassen, men igår var det faktiskt som du beskriver - ville bara få det överstökat.

    Daniel - Jo; jag fattar :) .

    julle - Tack! Att jobba på pannbenet är också träning!

    SvaraRadera
  16. Bra jobbat! Har ALDRIG en tanke på långpass en lördag morgon.... ;-)

    SvaraRadera
  17. Ja, en halvmara får du väl ändå vara sjukt nöjd med. :)

    SvaraRadera
  18. Marre - Hihi, då du vaknade vid 11 hade jag nog avverkar 2 mil redan :) .

    Mikkan - Jo, det får jag väl... men 25 km ska inte kännas så jobbigt.

    SvaraRadera