lördag 24 oktober 2009

2h sladdtugg

Så inledde jag min lördag morgon. Eller; vi kan kalla det långpass.

Hur härligt är det inte att springa bland alla dessa höstlöv?

När jag springer mina långpass ensam har jag gärna musik i öronen. Vanligtvis är det då ipod:en som är med, men idag hade jag lust att lyssna på radio i stället. Jag av-aktiverade jobb-push-mailen så att jag inte skulle störas och vara nyfiken på dem, klickade på mix megapol och gav mig iväg. Handsfreen är inte lika smidiga som ipod lurarna, så första 15 minutrarna fick jag försöka justera sladdarna, se till att lurarna hölls i öronen, trixa och fixa. Efter 15 minuters justerande märkte jag att lurarna och pladdarna höll på plats bäst om en bit av sladden liksom klibbade fast på underläppen. Då var det frid och fröjd. Första 10 minutrarna efter detta konstaterande körde jag med strategin att alltid spotta ut sladden när jag mötte någon, men de som springer i Stockholm vet att man oftast möter någon vid minst varje 50-100 m. Sladden fick helt enkelt ligga fastklibbad, och folk fick stirra lite konstigt på mig. Och de mötande kollade faktiskt med lite skum, undrande blick. Till slut tyckte jag att jag kunde bjuda både på att se riktigt glad ut åt alla och samtidigt tugga sladd. (Och det är tydligen inte bara jag som har problem med handsfree sladdar; Ingmarie verkar också vara utsatt).

Sladden klibbade fast riktigt bra, så jag behövde faktiskt inte ens ta till tänderna. Och lakritssnören är det inte, för godis har jag inte käkat de senaste 17 åren.

Och långpasset då? Jo, det gick bra. Första 15 km gick väldigt lätt, med 5 ytterligare km med viss ansträngning. En viss styvhet som jag kännt i höften under veckan var borta, och det var skönt att springa. 45 minuter cykling på de 20 kilometrarna, och det blir ett ganska bra långpass, t.o.m. med variation.

15 kommentarer:

  1. Ja det är superhärligt att springa på alla vackra löv! Men hallå, inget godis på 17 år? Hur har det kunnat hända? Du tycker alltså inte om det alls? En känsla jag inte alls kan relatera till ;)

    SvaraRadera
  2. Ja de är ett bekymmer de där hansfreesladdarna. jag kan inte springa med min utan att bli galen.. :)

    (och jag förstår inte heller hur man kan leva utan godis, det är ju bland det bsäta som finns! :D )

    SvaraRadera
  3. Härligt jobbat, Snorkkis! Jag är också ruskigt sugen på långpass men får ligga i soffan lite till....

    SvaraRadera
  4. DET VAR SOM SJUUUUUUUUUTTON!!!!!
    17 år utan godis!!!
    Det var det mest märkliga jag läst på någon blogg någonsin!!!

    SvaraRadera
  5. 17 år utan godis, ja. Det är strongt. Inte ens lite lyx-choklad?

    Är den en Sony Ericsson-telefon du har? Då skulle du lätt kunna använda dina iPod-lurar om du hellre vill. Du kan ju dela hands-free-setet i två delar (vid mikrofonen). Och där hands-freen delar sig finns en "vanlig" 3,5mm plugg där du kan "prega" i dina favoritlurar. :-)

    Låter som ett underbart långpass. Själv ska jag nog hoppa långpass i helgen då det skall springas lopp om en vecka. Blir nog ett kortare lite snabbare pass till helgen istället.

    SvaraRadera
  6. Jag vill också ut i höstlöven och springa långpass. Du verkar aldrig vara sjuk, vad har du för tips? Bra jobbat idag.

    SvaraRadera
  7. 20 km och inget godis, trodde jag skulle stärva efter mina 5 km i skidspåret imorse. Det var bara 5 km och du sprang 20 och sen efter det cykling. Du är tuff. Verkligen=)

    SvaraRadera
  8. På ritkigt? Inga godis alls? Praliner? Kex och sånt då?

    SvaraRadera
  9. Vad förvånad jag blev över alla förvåningar över att jag inte ätit godis! Med tanke på att jag alltså inledde godisstrejk som typ 11-åring (i tävling mot 4 år äldre syrran som gav upp efter några veckor), och före det inte åt speciellt mycket godis, har det liksom aldrig funnits som alternativ i min kost. Jag brukar säga att godis för mig är liksom att äta spik - det är alltså inget jag är sugen på; finns inte på min meny över saker man kan äta. Glass däremot... det är säkert 20% av min meny :)

    Susanna - Verkligen härligt nu då det är löv både på marken och i träden!

    Andréa - Förstår dig; de knölar sig mest o är besvärliga; men ibland är det kul med radio som omväxling.

    Marre - Bäst att du kryar på dig först - sen får du långpassa!

    Kalle - Det var ju bra att det var märkligare än att springa med en sladd i munnen :) .

    Benet - Oj, måste kolla in på din blog och klura ut vad det är för lopp du ska springa. Och nej, inte lyxchoklad... men en massa varm drick-choklad :)

    Anna - Jag har faktiskt haft tur med förkylningar; i början av juni var jag lite förkyld,inte sängliggande dock, och innan det hade jag inte varit förkyld på 2.5 år (och då var jag inte heller däckad). Dels tror jag att det beror på att jag är helt beroende av frisk luft, och är ute minst 1.5-2 timmar varje dag, dels åker jag mycket sällan buss eller t-bana (dock en massa flyg där alla andas samma luft några varv under de timmar man reser), och så har jag eget rum på jobbet, och dels är vi inte speciellt mycket "ute bland folk", utan umgås mest hemma bara maken och jag; och vi har inga vänner som vi umgås med som har barn, och mina syskonbarn träffar vi tyvärr allt för sällan då vi bor långt från varann (men som är bra med tanke på förkylningar). Tror att det är ganska omöjligt att inte få baciller när man har barn; de umgås ju med varann lite närmare, och är bra på att snappa upp det ena och det andra. Sen är det väl viktigt att man försöker få tillräckligt med sömn, vila, och inte stressa. (Och nu då jag skrivit såhär kommer jag garanterat att få en förkylning).

    Löparnörden - Men 5 km är också bra! De flesta runtomkring oss har nog inte rört sig alls.

    Liza - Praliner = godis, kex med choklad på INTE= godis... men det är ju bara min definition.

    SvaraRadera
  10. Haha! Jag känner igen det där med sladdtrasslet. Men jag har hittills inte behövt ta den i munnen. Ser riktigt gulligt ut!

    SvaraRadera
  11. Jag brukar dra den långa sladden bakom huvudet och sätta fast den i hårsnodden eller kepsen, då sitter lurarna kvar i öronen.

    Faktiskt är jag mindre godissugen ju mer jag springer, men sluta helt skulle jag inte klara.

    SvaraRadera
  12. bureborn - Av de mötande människornas ansiktsuttryck såg det inte så "gulligt" ut... eller så ville de bara visa sig svårflörtade.

    mialena - Ja något sånt system har jag också haft ngn gång, men då snelar ju sig sladden i håret i stället, men jag kanske ska ge det ett nytt försök. Och visst är det så att man blir mer hungrig på riktig mat när man springer!

    SvaraRadera
  13. ja, sladdproblemen känner man allt igen. Jag måste ha min sladd under kläderna och sen upp till öronen, då funkar det oftast om man har precis rätt längd sladd ute.

    Inge godis... nä, det går inte!! Godis är gott:-)

    SvaraRadera
  14. Sladden ser ut som ett moderiktigt skägg. Alltså ingen fara skedd.

    SvaraRadera
  15. Hahahaha, det här var ju bland det roligaste jag läst och sett. Så kul att du bjöd på en bild! :) Hihi...

    Jag drar alltid sladdarna bakom huvudet för att slippa sådana där bekymmer men visst klibbar den fast i svett osv...

    SvaraRadera