Min tur nu

Jag har inte varit förkyld på över två år. Inte varit febrig, inte haft värre huvudvärk, kanske lite halsont och hosta någon enstaka gång, men jag har inte varit däckad. För lite mer än två år sedan, i början av maj 2007, hade jag en bihåleinflammation samtidigt som jag flög tur och retur Cross-Atlantic. Det var mindre behagligt.

Nu är det dock någon förkylning på gång. Har ont i halsen, lite snuva och är lite allmänt trött. Tog mig hem lite tidigare från jobbet idag (inte springandes), och har jobbat det sista från soffan. Jag är inte däckad ännu, och hoppas att jag inte blir det heller, men i fall så är fallet kan jag inte göra annat än att konstatera; det är faktiskt min tur nu, trots att jag inte vill.

Lite olika teorier kring min "förkylning", eller vad det nu är, cirkulerar:

1. Har med uttorkning/ ansträngning under lördagens lopp att göra. Kan inte säga att jag kände att jag blev över-uttorkad, och inte heller fysiskt totalt slutkörd (ok, jag blev slutkörd, men det var benen som var slutkörda).

2. Vanlig förkylning. Och med ett immunförsvar som antagligen är något sargat efter ett marathon är det lätt att man plockar upp det som finns tillgängligt i bacillväg.

3. Något på lur redan innan maran. Trollet hade lite förkylningskänningar förra veckan och jag kan ha fått en släng av det. Ärligt talat kände jag också något i halsen förra veckan, men trodde att det låg lite i psyket då jag verkligen inte ville bli förkyld utan bara trodde att jag hade lite ont i halsen för att jag kände efter krämpor extra noggrant. Trollets teori här säger att kroppen är så inställd på att den inte får släppa fram en förkylning, utan håller tillbaka med järnhand tills momentet (i detta fall marathonet) är över, och då kan kosta på sig en förkylning då allt släpper. Troligt.

4. Kombination av 1-3.

5. Något annat.

Vi får väl se. I alla fall kunde jag konstatera att värkmedicin inte varit största konsumptionsvara i detta hushåll. Det som fanns härstammade från en "survival-kit" som jag hade samlat ihop till när vi gifte oss. Det var 2006. Men utgångsdatumet var inte förrän 2010, så jag får väl knapra i mig en sådan om det behövs.

Havtornsbär som svärmor varit så snäll och plockat och gett oss. Är väldigt vitaminrika. Tuggade i mig 5-6 stycken, ska vara en lämplig dos. Viktigt är att man tuggar sönder stenen, eller fröet innuti; det är där det mesta sitter.

Tills vidare får jag vila och ladda kroppen med extra vitaminer. Och ärligt talat - dethär är antagligen enda sättet för mig att vila; känner jag mig rätt skulle jag inte ha haft ro och förstånd att vila om jag vore helt utan förkylning, då benen nu börjar vara i spring-skick igen. Hoppas i alla fall att det går snabbt över!

Och så en liten reflektion över lördagens värme. Har läst att temperaturen sträckte sig mellan 25 och 29.5 grader under loppet. På något sätt kändes det inte så fruktansvärt varmt. Visst var det hett, men att det naffsade i 30 grader (kanske jag varit uttorkad i alla fall?)! Jag tror ändå att jag föredrog den tropiska värmen framom ett marathon i dagens regn, framför allt med tanke på publiken och den folkfest som det var.