Härligt regniga plask-fredag

Regn när jag sprang till jobbet, regn när jag var ute på lunch, och regn när jag sprang hem. I morse var det med spänning som jag joggade iväg; med sko-inlägg i min vänstra sko. Stretchade lite innan jag stack iväg, och började ganska lugnt. Jag har nog aldrig koncentrerat mig så noggrant på någon viss kroppsdel, som jag gjorde med mitt vänstra knä i morse. Det hade mina tankar på sig konstant. Var rädd att knivarna skulle komma fram och hugga efter ett par km, men de höll sig undan - tjohej! Knät gjorde inte det minsta ont under hela vägen - kan en fredag börja bättre?

Förberedelser inför loppet i högklackat i full gång i Kungsträdgården i morse. Kanske detta är nästa grej (ifall jag känner att ultra inte lockar)?

När arbetsdagen började närma sig sitt slut och dagens andra löp-pass var på intågande konstaterade jag att regnet nog skulle göra mig sällskap på hemvägen också. Några sekunder tyckte jag att det var lite taskigt, men så kom jag att tänka på Magdalenas "Sluta gnäll" inlägg, och skickade bort alla "tråkigt väder" tankar. Sprang iväg hem i ett spöregn, med ryggsäcken full av smuts-tvätt, och med ett stort leende på läpparna. Till skillnad från förra veckan då jag hade tappat liuktsinnet på grund av förkylningen, kunde jag nu känna den fräsha doften av träden, och till skillnad från tidigare denna vecka, kunde jag springa utan känningar i knät. Detta berättigar till att jag egentligen borde ha as-garvat hela vägen, men jag nöjde mig med att le, och konstatera - jag tror faktiskt att jag gillar dethär med löpning ganska mycket (vilket man inte behöver vara Einstein för att komma på)!