Ibland har man lite mera otur än vad man tror är möjligt. Jag kan inte annat än tro att det som inte dödar, det härdar, och därmed börjar jag känna mig stark och härdad som en björn.
I slutet av förra veckan fick jag en skavsårsblåsa under foten, och punkterade den, och tänkte inte mera på det. På söndagen inför långpasset smällde jag på ett compeed plåster; det brukar ju fungera klockrent, och healingen brukar ske på nolltid. Inte denna gång. Det hade säkert kommit in någon liten bakterie som sen hade det väldigt gosigt där, och jag började ana oråd på söndag kväll då foten började göra ont. På måndag fick jag hastigt en läkartid, och skavsåret inspekterades, och som jag trodde var det infekterat. Ha! Där fick jag mig för att tycka att skavsår inte är en orsak varför man inte kan springa; om det nu var så jag tyckte.
Misstänker att det också var därför jag kände mig så seg både lördag och söndag. (Så egentligen är jag i bättre form än så - som alltid :) ) Nu efter två dagar har det blivit mycket mycket bättre, och idag är foten användbar igen; i morgon hoppas jag att den ska vara springbar också. Så - var försiktig med era eventuella skavsår i värmen!
Och stark som en björn? Kanske lite att ta i, men jag har i alla fall använt senaste två dagarna som en möjlighet att träna extra styrka. Ett gympass igår, och idag ett hemma/ utepass och lite cyklande. Tillfälle för alternativträning alltså. Men man undrar ju hur man kan ha sådant icke-flyt.
Foto: Privat. Hur hög är inte coolhetsfaktorn här? Dexter skulle skaka av rädsla. Ser lite farligare ut än vad det är dock; fick rådet att göra såhär... inte speciellt bekvämt, och kanske inte så snyggt heller.
