Call it a day

Jag har en ny kärlek. Nackareservatet. Sprang där i torsdags och idag igen, och jag vill ha mer. Otroligt fint, skyddat, nära till, perfekt med skugga av de lummiga träden när solen gassar. Man skulle kunna säga att jag är lite biten. Maken blev också biten - av en geting eller humla eller vad det var, men också av reservatet. Jag tror att den bittska insekten var på lite taggigt morgonhumör och när vi kom springandes och oijjade oss om hur fint det var, och hur skönt det var att springa, ville han helt enkelt tagga till lite.

Dagens utflykt är vad jag skulle kalla lyx. Löpning genom reservatet och till Hellasgården, omkring en mil; där såg jag en kändis och ropade Iiingmariiiie för full halls, varefter jag försökte springa ikapp henne, men försök springa ikapp en som har sitt mystempo i 4.30 tempo... Paus på bryggan vid Källtorpssjön, bad (inte för mig då för jag är ännu lite försiktig med mitt infekterade skavsår), påfyllning av vätska, och löpning med riktning närmaste utskänkningsställe för kalla saker som gör att man får en sådan där köldshock i huvudet. Småjoggande sista biten hem. Dusch och en sen lunch, och iskaffe på det. I call that a day.