Det är ungefär det jag varit hela sommaren. Jag har hållit mig i ett mysigt bekvämlighetstempo för det mesta, med i genomsnitt ett tempopass i veckan, och något fartleks/ intervallpass förra veckan. Annars har jag alltså lallat omkring, lagom soft, och framförallt njutbart. De flesta passen har jag också sprungit utan Garmin, och har inte haft koll på varken tempo eller puls. Det jag däremot hållit koll på har varit hur det känns i varenda liten kroppsdel. Är hälarna ok, är knäna ok, är baklåren fine, hur är det med ljumskarna?
I går morse hade jag första gången på länge GPS:en på, och kunde svart på vitt konstatera att det jag faktiskt gjort senaste veckorna är att jag varit rätt bekväm. Bekvämlighetstempot ligger på en ganska långsam nivå för tillfället. Jag tror att det börjar vara dags för någon här att sträcka på Barbie-benen, och få upp mystempot.
Både igår och idag har jag försökt sträcka på mig lite, och lagt in några km som varit utanför lallar-tempot (som ligger omkr. 6 min/km), kanske 30 sekunder/ km snabbare (ca. 5.30 tempo), alltså inga intervaller utan för mig skaplig distansfart. På det här sättet hoppas jag att jag ska kunna höja mitt mystempo, och alltså fortsätta softa. Har ingen aning om upplägget funkar, men hey - give it a try Barbie!
