Ingmarie skrev ett inlägg om träningsmängd, vad som är ok i andras ögon osv. Klockrent inlägg tycker jag, och det satte mina tankar i rullning. Vad är ok, och vem bestämmer vad som är ok?
Mängdmässigt tränar jag väldigt mycket. Oftast ligger jag på en träningsmängd som överstiger 10 timmar i veckan, och de som följer min blog vet att det handlar mest om löpning, men också lite cykling och styrka nu som då. Många skulle nog tycka att detta är allt för mycket; kanske inte träningstokar som bloggar/ läser bloggar, men övriga. 10 timmar i veckan kan väl inte vara hälsosamt? Eller?
Att sitta 8-9 timmar på jobbet varje dag, att sitta i bilen 2 timmar om dagen och efter det ännu sitta 3 timmar framför tv/ dator/ i fotöljen och läsa på kvällen - det däremot är ok. Hälsosamt? Eller?
Att träna 10 timmar i veckan tycker inte jag är mycket. Och jo - jag tycker att det är hälsosamt för mig, och jag tänker fortsätta stå på mig med att jag tycker att det är för roligt för att låta bli.
söndag 8 november 2009
fredag 6 november 2009
Vem är Du?
Jag får massor med inspiration från er läsare som kommenterar inläggen, och även av att se statistiken som säger att det dagliga besökarantalet på bloggen är ganska stort. Det är dock bara någon % som lämnar spår efter sig i form av kommentarer. Nu är jag lite nyfiken - Vem är ni som besöker min blog? Lämna gärna en liten kommentar till detta inlägg - både du som brukar kommentera, och du som oftast kommer hit som läsare: Vem är du? T.ex. ålder, kön, ort, vad/ om du tränar. Har du lust, så skriv också gärna varför du läser min blog och vad du skulle vilja läsa mer om.
Här vänder jag ryggen till under en promenad på Bahamas 2006. Vänd er om och visa lite mer än ryggen - jag är ju nyfiken på er!
I väntan på kommentarer från mina fina läsare, myser jag ner i soffan en stund, nyduschad, nysprungen och för första gången på länge riktigt avslappnad. Det är helg, och jag ska snart ställa mig och göra pannkakor.
Här vänder jag ryggen till under en promenad på Bahamas 2006. Vänd er om och visa lite mer än ryggen - jag är ju nyfiken på er!I väntan på kommentarer från mina fina läsare, myser jag ner i soffan en stund, nyduschad, nysprungen och för första gången på länge riktigt avslappnad. Det är helg, och jag ska snart ställa mig och göra pannkakor.
torsdag 5 november 2009
Höst-/ vår- tights
Jag håller som bäst på att testa lite löparkläder i samarbete med Supplystation. Jag har under några löppass senaste veckan testat ett par RaceReady LD (Long Distance) tights. De är anpassade för långdistanslöpare eftersom de har en massa fickor inbyggda där man kan förvara t.ex. energy bars, gels, liten vattenflaska osv. Tightsen är av lite tjockare material än vanliga sommartights, men är inte lika tjocka som vintertightsen. Ett mellanting helt enkelt.
Vad jag tyckte om tightsen:
Jag har tidigare klagat på att mina tights alltid är för korta för mina långa ben. Dessa är faktiskt tillräckligt långa i benen, och har en bra resår nere vid vristen som gör att de inte åker upp. Byxorna har väldigt hög midja, något jag tycker är bra på tights som man ska använda under de kallare månaderna. Att ha mellanskarv är inte alls roligt när det är kyligt, men dessa får mer än godkänt på den punkten. De har inte heller några sömmar som eventuellt kunde irritera under lägre pass.
Materialet är alltså lite tjockare än vanliga tights och tunnare än vintertights. Jag tror att det är många som tycker att det är lite svårt att veta hur man ska klä sig under hösten, och dessa tights är ett bra alternativ när det blivit lite kyligare. Jag skulle gissa att de kommer att vara behagliga ner till ca. +2 grader. Blir det under 2-3 grader, tror jag att lite tjockare vintertights kan vara skönare.
Finessen med tightsen är de många fickorna som finns inbyggda utanpå bakdelen. Dessutom finns det en liten nyckelficka på insidan. Fickorna på bakdelen passar väldigt bra för energybars, och småsaker man behöver ha med. De saker som jag vill få med mig när jag transportlöper och inte har ryggsäck, dvs. mobil och plånbok passar även in i fickorna. Dock är fickorna helt öppna, och jag känner ibland att det finns en risk att mobilen ska hoppa ut.
Jag hade tightsen när jag turistjoggade i Prag i veckan, och för ett sådant ändamål var tightsen verkligen bra. Jag kunde ha plånbok och mobil i fickorna och hade dessutom en karta behändigt att dra fram när jag behövde den. Skulle jag haft digikamera med, skulle den också ha passat i en av fickorna.
Tightsen är kanske inte de absolut snyggaste jag sett. Mina är blåa, och ett par svarta kunde kanske kännas lite mer neutrala. Fickorna som alltså sitter på utsidan är inte super snygga, men de uppfyller sin funktion, och det är huvudsaken. Iofs. skulle jag ha önskat att någon av fickorna skulle ha gått att stänga helt med t.ex. dragkedja, men jag tänkte eventuellt sy in ett tarra-fäste som gör att jag kan "låsa" in saker i en ficka.
Överlag får tightsen gott betyg. Jag kommer absolut att använda dem under höst och vår, både vid transportlöpning och långpass. Jag tycker också att det skulle vara lite spännande att testa dem vid längdåkning, men då kanske med ett par kallingar under. Tummen upp för god funktion, men ett litet minus för fashion aspekten.
Vad jag tyckte om tightsen:
Jag har tidigare klagat på att mina tights alltid är för korta för mina långa ben. Dessa är faktiskt tillräckligt långa i benen, och har en bra resår nere vid vristen som gör att de inte åker upp. Byxorna har väldigt hög midja, något jag tycker är bra på tights som man ska använda under de kallare månaderna. Att ha mellanskarv är inte alls roligt när det är kyligt, men dessa får mer än godkänt på den punkten. De har inte heller några sömmar som eventuellt kunde irritera under lägre pass.
Materialet är alltså lite tjockare än vanliga tights och tunnare än vintertights. Jag tror att det är många som tycker att det är lite svårt att veta hur man ska klä sig under hösten, och dessa tights är ett bra alternativ när det blivit lite kyligare. Jag skulle gissa att de kommer att vara behagliga ner till ca. +2 grader. Blir det under 2-3 grader, tror jag att lite tjockare vintertights kan vara skönare.
Finessen med tightsen är de många fickorna som finns inbyggda utanpå bakdelen. Dessutom finns det en liten nyckelficka på insidan. Fickorna på bakdelen passar väldigt bra för energybars, och småsaker man behöver ha med. De saker som jag vill få med mig när jag transportlöper och inte har ryggsäck, dvs. mobil och plånbok passar även in i fickorna. Dock är fickorna helt öppna, och jag känner ibland att det finns en risk att mobilen ska hoppa ut.
Jag hade tightsen när jag turistjoggade i Prag i veckan, och för ett sådant ändamål var tightsen verkligen bra. Jag kunde ha plånbok och mobil i fickorna och hade dessutom en karta behändigt att dra fram när jag behövde den. Skulle jag haft digikamera med, skulle den också ha passat i en av fickorna.
Tightsen är kanske inte de absolut snyggaste jag sett. Mina är blåa, och ett par svarta kunde kanske kännas lite mer neutrala. Fickorna som alltså sitter på utsidan är inte super snygga, men de uppfyller sin funktion, och det är huvudsaken. Iofs. skulle jag ha önskat att någon av fickorna skulle ha gått att stänga helt med t.ex. dragkedja, men jag tänkte eventuellt sy in ett tarra-fäste som gör att jag kan "låsa" in saker i en ficka.
Överlag får tightsen gott betyg. Jag kommer absolut att använda dem under höst och vår, både vid transportlöpning och långpass. Jag tycker också att det skulle vara lite spännande att testa dem vid längdåkning, men då kanske med ett par kallingar under. Tummen upp för god funktion, men ett litet minus för fashion aspekten.
onsdag 4 november 2009
Skosnöre
Idag när jag kom hem hittade jag dessa högar med nytvättade träningskläder bl.a. Mycket lyxigare kan det inte bli. Eller jo, om den som fixat tvätten också vore här, men det är bara en tidsfråga. Jag passade på att gotta mig lite i de nytvättade träningskläderna och tog en lite längre springtur; ca. 13 km i regn, snö och hagel.
I morse blev det också en sightseeingtur joggandes. Sprang lite, stannade och fotade lite, kollade lite skyltfönster, vilket man med fördel gör samtidigt som man springer.
)
Träffade bl.a. på detta. Det verkar nästan som om jag var ute och letade något att förvirra hjärnan med, men så var ju inte fallet (skor hängda på det sättet brukar väl vara tecken på att det finns sådana ämnen i närheten). Det jag kunde dra som slutsats av dessa skor, var att det i alla fall inte var triathleter som varit i farten. De har ju sådana smarta gummibands-skosnören och att slänga upp skorna på detta sätt skulle vara lite knepigt.
I morse blev det också en sightseeingtur joggandes. Sprang lite, stannade och fotade lite, kollade lite skyltfönster, vilket man med fördel gör samtidigt som man springer.
Träffade bl.a. på detta. Det verkar nästan som om jag var ute och letade något att förvirra hjärnan med, men så var ju inte fallet (skor hängda på det sättet brukar väl vara tecken på att det finns sådana ämnen i närheten). Det jag kunde dra som slutsats av dessa skor, var att det i alla fall inte var triathleter som varit i farten. De har ju sådana smarta gummibands-skosnören och att slänga upp skorna på detta sätt skulle vara lite knepigt.
tisdag 3 november 2009
Skrattretande
Loggar in på funbeat och ser senaste sju dagarnas träningsdos. 328 minuter. Skrattretande lite. Skratta eller gråta - skit samma. I better like mitt jobb - för annars skulle jag nog vara ordentlig ilsken just nu över att inte ha kunnat träna ordentligt senaste vecka.
I morse fick jag i alla fall in en 30 minuters joggingtur i ett ruggigt Prag, från att det blev tillräckligt ljust och innan jag var tvungen att hoppa i duschen och fixa mig i ordning och iväg till dagens program. Alltid nåt. Och så tycker jag ju ändå att jag har mitt drömjobb.
måndag 2 november 2009
Fortsätter reka #5
Prag och H:fors
Om jag igår var back on är jag idag back off. Benen är aningen stela från igår, och jag har idag haft en något framåtlutad gångstil. Fasiken att man ska vara tvungen att gå så mycket på flygplatser - och dessutom i klackskor (fast det är ju mitt eget fel).
Idag är det Prag som gäller. För tillfället befinner jag mig ca. 300 meter från startplatsen i Prague Half Marathon. Dock inomhus, och springskorna fortfarande nerpackade i väskan; det är mörkt och spöregnar, alltså inte riktigt läge för en Snorkkis att springa utomhus i Prag.
Prag halvmarathon verkar vara betydligt populärare än hel-maran. Halvmaran går i mars, och i alla fall detta år var det flera klubbkompisar från Linnéa som sprang här. Jag tror även att ett gäng är up-signade för 2010, och även några träningsbloggare; bl.a. Miss Agda, Petra och Helena har planer på att springa här i mars. Jag har ändå lite större intresse av helmaran, som går i maj, men att åka hit för att springa ett halv anonymt marathon kanske är lite sådär.
Jag hoppas ändå att jag lyckas få in en liten runda under de dagar jag är här denna vecka, det blir det enda sättet att få lite sightseeing i stan; med undantag för det man ser från taxi fönstret till och från flygplatsen.
För att ge en liten sammanfattning av löpningen i Helsingfors i fredags: Helsingfors är en väldigt bra stad att springa i. På den morgontur vi tog, sprang vi från absoluta centrum, Kampen, ner mot Eira stranden, mot Salutorget, in mot Aleksandersgatan (på detta avsnitt fick vi ordentligt smakprov på kullerstenarna), och tillbaka till Kampen på 45 minuter. En runda som ringade in stadskärnan, och framförallt de avsnitt som jag sprungit så många gånger förr. Vackert.
Trots att jag nu sitter och ser en heltäckningsmatta i hotellrummet som lockar till utfallssteg, känns det som att jag kommer att satsa på att köra lite pilatesövningar. Träningsvärken på sidorna av benen känns lagom skön, och jag skulle väl ljuga om jag inte sa att jag hellst av allt skulle vilja vara hemma och fortsätta vara back on. Får jag bara lite sömn och löpning här, ska jag väl vara ordentligt taggad för en heldag med jobb.
Om jag igår var back on är jag idag back off. Benen är aningen stela från igår, och jag har idag haft en något framåtlutad gångstil. Fasiken att man ska vara tvungen att gå så mycket på flygplatser - och dessutom i klackskor (fast det är ju mitt eget fel).
Idag är det Prag som gäller. För tillfället befinner jag mig ca. 300 meter från startplatsen i Prague Half Marathon. Dock inomhus, och springskorna fortfarande nerpackade i väskan; det är mörkt och spöregnar, alltså inte riktigt läge för en Snorkkis att springa utomhus i Prag.
Prag halvmarathon verkar vara betydligt populärare än hel-maran. Halvmaran går i mars, och i alla fall detta år var det flera klubbkompisar från Linnéa som sprang här. Jag tror även att ett gäng är up-signade för 2010, och även några träningsbloggare; bl.a. Miss Agda, Petra och Helena har planer på att springa här i mars. Jag har ändå lite större intresse av helmaran, som går i maj, men att åka hit för att springa ett halv anonymt marathon kanske är lite sådär.
Jag hoppas ändå att jag lyckas få in en liten runda under de dagar jag är här denna vecka, det blir det enda sättet att få lite sightseeing i stan; med undantag för det man ser från taxi fönstret till och från flygplatsen.
För att ge en liten sammanfattning av löpningen i Helsingfors i fredags: Helsingfors är en väldigt bra stad att springa i. På den morgontur vi tog, sprang vi från absoluta centrum, Kampen, ner mot Eira stranden, mot Salutorget, in mot Aleksandersgatan (på detta avsnitt fick vi ordentligt smakprov på kullerstenarna), och tillbaka till Kampen på 45 minuter. En runda som ringade in stadskärnan, och framförallt de avsnitt som jag sprungit så många gånger förr. Vackert.
Trots att jag nu sitter och ser en heltäckningsmatta i hotellrummet som lockar till utfallssteg, känns det som att jag kommer att satsa på att köra lite pilatesövningar. Träningsvärken på sidorna av benen känns lagom skön, och jag skulle väl ljuga om jag inte sa att jag hellst av allt skulle vilja vara hemma och fortsätta vara back on. Får jag bara lite sömn och löpning här, ska jag väl vara ordentligt taggad för en heldag med jobb.
söndag 1 november 2009
Back on
På flera sätt.
Efter några dagars svacka med annat, nästan lika roliga saker som att springa, var det idag dags för en träningsdejt med härliga Miss Agda, och ultra-Staffan. Hammarbybacken skulle attackeras, och när kombinationen backe + intervaller snurrar i mitt huvud är det inte precis så att jag hoppar av förväntan. Däremot - tänker jag i stället på det fina sällskapet kunde jag känna för att ta några skutt.
Jag joggade till vår träffpunkt eftersom jag kände för att också få in lite distans i passet. Sen startade vi med lite uppvärmning och resonerade fram att vi skulle springa tre intervaller i första delen av backen, och fem lite kortare, mera explosiva intervaller på den övre delen av backen. Jag kände mig lite skeptisk, men fick kommentaren "Inget mesande nu S" av Staffan, med en tillhörande blick att jag skulle bli genomskådad om jag mesade.
Första tre intervallerna var riktigt tuffa, men ändå så att pulsen hann gå ner under joggingen nedför och man överlevde. Lite längre vila, och så var det dags att dra på med de kortare intervallerna. Staffan tickade på som ett urverk, Miss Agda peppade, och pinnade på väldigt bra, jag själv gjorde allt för att inte mesa, och mådde riktigt illa varje gång jag avslutade en intervall. Det ska man tydligen göra när man springer intervaller.
)
Staffan och Miss Agda nöjda efter back-intervaller.
Efter dessa intervaller kände vi oss nöjda, och joggade med lite småskakiga ben ner. Bra pass som springmässigt inte var speciellt roligt när vi sprang intervallerna, men som gav en extra motivationskick av de två andra, och av att jag inte "mesade".
Några timmar senare kände jag att ett till löppass inte skulle vara helt fel, främst med tanke på att kommande vecka igen innebär resa, och inte speciellt mycket träning. Maken skulle iväg på simträning och jag hakade på som sällskap på vägen dit, och fortsatte vidare, och fick ihop ett 10 km:s pass. Första kilometrarna gick dessutom riktigt fort, men andra halvan gav sig förmiddagens backpass tillkänna.
Även om det bara var tillfälligt, kände jag mig back. Och back-träningen med Milla (som har dendär ge-allt inställningen jag också vill ha) och Staffan (som tydligen gillar löpning så mycket att han till och med ler när han attackerar Hammarbybacken) var såhär i efterhand en riktig njutning! (Ha! Jag har visst redan glömt att jag trodde jag skulle kräkas efter varje av de sista fyra intervallerna).
Efter några dagars svacka med annat, nästan lika roliga saker som att springa, var det idag dags för en träningsdejt med härliga Miss Agda, och ultra-Staffan. Hammarbybacken skulle attackeras, och när kombinationen backe + intervaller snurrar i mitt huvud är det inte precis så att jag hoppar av förväntan. Däremot - tänker jag i stället på det fina sällskapet kunde jag känna för att ta några skutt.
Jag joggade till vår träffpunkt eftersom jag kände för att också få in lite distans i passet. Sen startade vi med lite uppvärmning och resonerade fram att vi skulle springa tre intervaller i första delen av backen, och fem lite kortare, mera explosiva intervaller på den övre delen av backen. Jag kände mig lite skeptisk, men fick kommentaren "Inget mesande nu S" av Staffan, med en tillhörande blick att jag skulle bli genomskådad om jag mesade.
Första tre intervallerna var riktigt tuffa, men ändå så att pulsen hann gå ner under joggingen nedför och man överlevde. Lite längre vila, och så var det dags att dra på med de kortare intervallerna. Staffan tickade på som ett urverk, Miss Agda peppade, och pinnade på väldigt bra, jag själv gjorde allt för att inte mesa, och mådde riktigt illa varje gång jag avslutade en intervall. Det ska man tydligen göra när man springer intervaller.
Staffan och Miss Agda nöjda efter back-intervaller.Efter dessa intervaller kände vi oss nöjda, och joggade med lite småskakiga ben ner. Bra pass som springmässigt inte var speciellt roligt när vi sprang intervallerna, men som gav en extra motivationskick av de två andra, och av att jag inte "mesade".
Några timmar senare kände jag att ett till löppass inte skulle vara helt fel, främst med tanke på att kommande vecka igen innebär resa, och inte speciellt mycket träning. Maken skulle iväg på simträning och jag hakade på som sällskap på vägen dit, och fortsatte vidare, och fick ihop ett 10 km:s pass. Första kilometrarna gick dessutom riktigt fort, men andra halvan gav sig förmiddagens backpass tillkänna.
Även om det bara var tillfälligt, kände jag mig back. Och back-träningen med Milla (som har dendär ge-allt inställningen jag också vill ha) och Staffan (som tydligen gillar löpning så mycket att han till och med ler när han attackerar Hammarbybacken) var såhär i efterhand en riktig njutning! (Ha! Jag har visst redan glömt att jag trodde jag skulle kräkas efter varje av de sista fyra intervallerna).
lördag 31 oktober 2009
Slösare
Rutiner är bra. Jag gillar rutiner. Då är jag effektivast. Och jag gillar att vara effektiv. Effektivitet är mitt andra namn. Ibland halkar man dock ur rutinerna. Tappar en viss effektivitet. Fokuserar om, fokuserar på annat.
Senaste dagarna har det helt enkelt varit fokus på annat än de vanliga rutinerna, och träningen har inte prioriterats. I morgon hoppas jag på en ordentlig endorfin-sysselsättning. Som jag längtar, och som jag tycker att en lördag utan långpass är slöseri på lördag. Snorkkisen - en lördagsslösare.
Senaste dagarna har det helt enkelt varit fokus på annat än de vanliga rutinerna, och träningen har inte prioriterats. I morgon hoppas jag på en ordentlig endorfin-sysselsättning. Som jag längtar, och som jag tycker att en lördag utan långpass är slöseri på lördag. Snorkkisen - en lördagsslösare.
onsdag 28 oktober 2009
Fortsätter reka #4
Efter att ha kollat in marathon sträckningarna i Chicago, Boston och London fortsätter jag nu rekandet på lite närmare håll. I morgon ska jag nämligen kolla in banan i Helsingfors - staden som fram till för tre år sedan var #1 på stad som jag trodde att jag skulle bo resten av mitt liv i.
Helsingfors marathon (eller Helsinki City Marathon) går i augusti varje år, och är ett lopp som jag ser ganska nära till hands att springa. Att banan går så gott som förbi det kvarter i Rödbergen - Eira området där vi bodde några år gör inte aptiten sämre. När jag tänker på marathon och Helsingfors är det dock inte Helsingfors maran jag tänker på, utan mer VM-maran under friidrotts VM i Helsingfors 2005. Så otur med vädret som det var under dessa tävlingar kan man inte förstå att det var. Under maran var det dock okej väder, och vi kollade med stort intresse in löparna. En del klagomål kom det från löparna att stor del av banan fick på gator med kullersten. Jag vet inte om detta gäller för banan på det årliga marathonet också, eller om dragningen var mycket annorlunda under VM.
Utkanten av Gräsviken en sommardag. Här var det lite bättre väder än under friidrotts-VM 2005
Med en lite pirrig känsla ska jag reka delar av banan i staden som nu är #2 på min "potentiella städer att bo i"-lista. Staden som är #1 har ju dessutom fått en ny bansträckning inför 2010; kanske borde man även reka banan här?
Helsingfors marathon (eller Helsinki City Marathon) går i augusti varje år, och är ett lopp som jag ser ganska nära till hands att springa. Att banan går så gott som förbi det kvarter i Rödbergen - Eira området där vi bodde några år gör inte aptiten sämre. När jag tänker på marathon och Helsingfors är det dock inte Helsingfors maran jag tänker på, utan mer VM-maran under friidrotts VM i Helsingfors 2005. Så otur med vädret som det var under dessa tävlingar kan man inte förstå att det var. Under maran var det dock okej väder, och vi kollade med stort intresse in löparna. En del klagomål kom det från löparna att stor del av banan fick på gator med kullersten. Jag vet inte om detta gäller för banan på det årliga marathonet också, eller om dragningen var mycket annorlunda under VM.
Utkanten av Gräsviken en sommardag. Här var det lite bättre väder än under friidrotts-VM 2005Med en lite pirrig känsla ska jag reka delar av banan i staden som nu är #2 på min "potentiella städer att bo i"-lista. Staden som är #1 har ju dessutom fått en ny bansträckning inför 2010; kanske borde man även reka banan här?
Bloggmingel
Igår skrev jag nåt om Runners High; finns det något som heter Bloggers High också? Precis hemkommen från bloggmingel på Röhnish känner man sig lite extra blogg-glad. Dessa söta tjejer skulle jag annars inte ha träffat! Inte varje dag man får snacka på riktigt med Miss Agda (som varit med och fixat det hela), Åsa, Mikkan, Lovisa, Kotte, Lisa, Kaaja, Nilla och många andra - och dessutom dricka vin och äta goda snittar på en onsdag,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)