13. Get Time Back on Your Side

Whether loosely lodged in your mental schedule or typed into your Blackberry, your daily workout is a focal point of your day. It helps you organize everything else you need to do, often into B.R. (before run) and A.R. (after run) time frames, as well as giving you time to absorb and ponder your daily itinerary.

(Källa: Runners World March 2009)

Härlig vy från ett morgonpass under veckan. Har väl inget med detta inlägg att göra, men en bild piggar väl upp!

Jag är en ganska organiserad person, och det gäller antagligen också träningen, men: att planera in i kalendern träningstid är no-no för mig. Då känns det inte som att jag gör det för att jag vill, utan för att jag måste. Det att jag ändå tränar på ganska fasta tider gör att hela organiserings-processen fungerar väldigt smidigt, och jag jobbar också mycket bättre om jag t.ex. tränat på morgonen; annars får jag myror i byxorna.

Öken-löparen Snorkkis?

Nej, det blir nog ingen öken-löpare av mig. Har idag hunnit med två kortare joggingrundor mellan allt jobb. Är ju på andra sidan jorden några dagar, och är inte riktigt i fas med tiden. Vaknade vid 4 och var dödshungrig trots att jag avslutat en trerätters middag vid 9 kvällen innan. Konstigt hur kroppen blir hungrig vid den tid den är van vid att få mat. Nåja, tömde minibaren på en energy-bar och en halv burk cashewnötter och jobbade några timmar innan det blev tillräckligt ljust för att jag skulle våga mig ut på joggingtur. Väldigt härligt när man vid 6.30 kan ge sig ut i shorts och linne. Hade fått en Jogging-Map från reception, och tog en av rundorna på den (tog en annan lite längre runda i går morse då jag hade mera tid). Det som the ultimate map inte avslöjade, var den backe på 1,5 km som man skulle ta sig upp för. Körde lite intervaller nu som då i backen, blev kanske 5-6 stycken ganska korta ryck. Hemvägen nerför var dock behaglig rullning. Totalt blev morgonturen ca. 6 km och lite över 30 min. Skulle gärna ha fortsatt ett tag, men dagens agenda startade ganska tidigt, och jag ville inte missa den riktiga frukosten.

Efter en dag med möten, lunch, och lite mera jobb, blev det test av riktig öken-löpning. Ca. 26-28 grader varmt och molnfritt. Efter en kort bits löpning kunde jag konstatera - ökenmarathon är verkligen ingenting jag kommer att testa. Att jag blev ganska matt genast berodde delvis på sömnbrist, men främst på allt damm i luften. Det är ganska tydligt att det är väldigt lätt att andas när man springer på vintern. Jag fick i alla fall testa på öken-löpning bland kaktusar, men nöjde mig med 30 minuters löpning, förutom en lugn, guidad hiking-promenad.

Värmens effekt på prestationsförmågan fick mig att tänka på de löpare som spang Stockholm Marathon senaste år, bl.a. mitt eget troll. Har också för mig att 2007 års lopp förgylldes med värmebölja. Stor eloge till er som fixat marathon i sån värme. Undrar vad det kommer att bli för väder under Stockholm Marathon 2009?

Återhämtande träning

Jag har funderat en del kring återhämtning, överträning, vila och återhämtande träning. Jag tycker att det är ganska svårt. Jag håller en ganska hög träningsmängd, med oftast runt 10 timmar per vecka. Det att man borde variera mera är en sak jag är medveten om, men jag tycker att det är svårt att få det att gå ihop tidsmässigt och planeringsmässigt att köra ännu mer träning vissa veckor. Och jag är ju inte på elit nivå, utan mer på tränings-nörd nivå med inställningen att jag tränar när jag har lust och det jag har lust - och oftast har jag väldigt stor lust! Men, naturligtvis vill jag nå så bra resultat som möjligt.

Variationen i träningsmängs/ kvalite tänkte jag lämna åt sidan här. Det jag tänkte diskutera är återhämtning och återhämtningsträning. Jag kör oftast några, typ två kvalitetspass per vecka. Då är det intervaller eller fartökningar jag tänker på. Till det ett långpass på omkring 2 timmar, och en hel drös med kortare löp-pass, oftast 45-50 min, och 7.5-9 km. Således har jag inga problem att komma upp till 8-9 mil löpning/ vecka. Att träna mindre, och i stället satsa på mera kvalite skulle säkert fungera lika bra, men då försvinner ju liksom grejen med att träna för mig. Jag vill köra no-brainers och pumpa upp mig själv med frisk luft och energi, och jag tycker det är tomt om jag har en dag utan löpning.

Men var kommer då gränsen för vad som ses som tung träning, vad som är återhämtande träning och hur vet man om man är övertränad? Igår fick jag den nya tidningen "Aktiv Träning" i min hand, den var en positiv överraskning på min flygresa, trots att jag var lite skeptisk när jag köpte den. I tidningen diskuteras det ganska mycket om vilans vikt för träningen. Men med vila kan man avse olika saker. Elitidrottare som ju tränar väldigt mycket hinner ju också återhämta sig. Ju bättre form man är i, desto bättre är man också att återhämta sig. Och för en människa med mycket god fysik, kan återhämtande träning vara det bästa sättet att återhämta sig. (Gällande t.ex. löpning då. När det gäller typ styrketräning är det ju en annan femma, kanske?)

Om man dagen efter ett väldigt tufft pass tar en lugn löptur t.ex., får man igång cirkulationen i musklerna, vilket gör att musklerna återhämtar sig snabbare. Logiskt ja. Och genom att se till att kroppen och musklerna får den näring och energi den behöver, och som främjar återhämtningen, kan musklerna byggas upp snabbare, och återhämtningen fungerar bra.

Men hur bra form måste man då vara i för att kunna köra återhämtningsträning, och inte stressa kroppen så att den blir övertränad? Jag ska vara så egoistisk och utgå från mig själv, för jag är ju ingen expert, men jag vet ju hur jag känner mig i kroppen. Jag har ganska stark träningsbakgrund, ni kan läsa om det här. Det är dock senaste året som jag igen lagt igång att träna den mängd jag gör nu. Jag vet inte hur man känner sig när man är övertränad, men min intuition säger att man blir trött både under träning och annars, har lätt att bli förkyld, får hög puls, känner att kroppen inte svara på träning osv. Jag känner inte något av dessa symptom. Jag tycker att jag är pigg (även om lite jet-laggad just nu), har inte varit förkyld på två år (peppar peppar - blir jag förkyld nu är det rätt åt mig), har inte problem med att pulsen stiger osv. Jag ser till att äta väldigt bra (har jag för mig i alla fall), och sover tillräckligt tror jag.

Jag gissar att det jag vill komma till är frågeställningen: Kan jag köra på och se lugnare löpning som återhämtningsträning? Är jag i tillräckligt god fysiskt form för det? Och känns det om man är på väg att bli övertränad? Förstås bör man ha någon löpar-/ träningsfri dag ibland också!

Pickigt stickigt

Snorkkisbenen får känna på...

Efter att ha suttit och övat upp sittmusklerna i si sådär 18 timmar, fick Snorkkis en liten luft-paus. Hon tog ut benen på en kort, varm, uppfriskande och spännande 30 minuters jogging/ promenad/ fotograferings tur, som förutom en massa pickiga saker slutade med en 3 liters dunk med sött te och torkade blåbär, mm...

Ultralöpning med klack-skor?

7.5 km + 13 km

Kände mig lite extra hård idag då jag började tänka i de banorna. Jag hade ryggsäck på ryggen både till och från jobbet idag, och med all snö som kladdade under skorna, kändes det lite som att springa med extra klack, eller kanske platå-sko.

Fullständig vinter hade det viss blivit av gårdagens och nattens snöfall. Roligt för alla med sportlov att få riktig vinter. Men även för mig, som inte är i pulkbacken särledes ofta, är det uppiggande med ett vitt och ljust landskap. Att det blir oerhörd slirigt att springa kan man kanske ta i någon dag eller vecka, och det tillhörande slasket, tja... det går väl också ann.

Började tränings-/ arbetsveckan med morgonlöpning till jobbet. 7.5 km och 43 min - en slags "no-brainer". Efter jobbet hade jag haft lite funderingar på att köra backintervaller i äckelbacken, men när jag kom ut fick jag genast tänka om. Underlaget funkade inte för intervaller idag, det funkade inte heller för att skruva upp tempot. Reviderade mina planer och tog min ryggsäck på en längre löprunda än jag vanligtvis kör på vardagar. Resultatet blev 13 km och 80 min. Mystempo, men ändå ganska ansträngande med tanke på snömoddet. Kanske dubbar skulle vara nåt i alla fall?

När jag bestämde mig för att ta 13 km.s rundan var jag ändå lite tveksam om jag skulle tycka att det kändes långt som andra pass idag, men på nåt sätt flög mina tankar omkring, tänkte på det ena och det andra, nästan inte alls på löpningen, och hela rundan kändes inte alls lång. Gillar den vägen, så jag får nog ta mod till mig, och springa den lite oftare på väg hem från jobbet.

Jag har redan vant mig med ryggsäcken på ryggen tycker jag. Undviker iofs. att ha för tunga grejer, och är ganska begränsad i min packning, men det stör inte alls mycket faktiskt. Som trollet tidigare påpekat håller man sig på något sätt väldigt rak i ryggen när man har ryggsäck, och jag håller faktiskt med. Så, nu är inte packningen heller nåt hinder för att springa till jobbet! Om jag då bortser från att jag glömde att ta hem jobb-skorna som jag hade tänkt ta med på den tjänsteresa jag åker iväg på imorgon, men andra skor som jag hade hemma ska väl också fungera för ändamålet.

Nu kommer det att bli några lugna dagar gällande träning (tror jag). Mer om det senare.

Pannband, snöyra och duschdilemma

Kom precis tillbaka in i värmen efter en kort kort löprunda i snöyra och mycket snö på marken. Vet inte om träningen var det primära idag, utan det som egentligen var orsaken till rundan var att jag ville testa mitt nya pannband, och att det kändes konstigt att bara gå i duschen sådär bara, utan att vara på väg till jobbet, eller nyss hemkommen från träning... Antar att detta är ett dilemma träningsnördar kan råka ut för. Är man van vid att träna varje dag, och flera gånger varje dag, känns det konstigt att gå i duschen utan att ha tränat innan. Efter att ha halkat in i dessa tankegångar, var jag tvungen att ta en kort löprunda, och älsklingen körde ett 15 min core pass (vilket jag också borde göra) för att kunna gå i duschen.

Mitt nya, första, pannband. Jag tror faktiskt att jag kommer att överge mössan till viss del. Pannbandet var ju jätte skönt, värmde öronen bra, och dessutom borde väl "lurar" sitta bra i öronen under bandet.

För ett år sedan var det främst kortare sträckor jag sprang, alltså dagens 30 + min skulle ha varit ett standardpass. Jag körde gärna både före och efter jobbet, men tyckte att det var roligast med dessa kortare rundor i ganska bra tempo. Mina preferenser har dock förändrats under året. Jag har börjat tycka att det är roligt att springa långt och ser det nästan som lite onödigt att bara ta ett kort pass - och eftersom jag tycker att man ska träna just det man tycker är roligt, tycker jag absolut att dessa 5-6 km rundor var perfekt då. Dagens kortis måste ha varit korthetsrekord för i år.

Eftersom det löste sig med duschen, kan vi nu ge oss ut för lite söndagsmiddag på favoritrestaurangen. Deras grillspett ligger farligt till känner jag.

Snorkkis skor

Nu har det gått nästan 30 dagar sen jag gjorde det drastiska beslutet att inte köpa ett nytt SL kort. Ni kan läsa om funderingarna kring det här. Under de senaste nästan 30 dagarna har jag åkt lokaltrafik 3 gånger. En gång under ett veckoslut, en gång på morgonen, då jag hade tänkt cykla till jobbet, men det hade kommit snö under natten, och tredje gången i förrgår, när jag dels hade sprungit både på morgonen och lunchen, dels hade druckit skumppa, dels hade en massa packning och dels behövde handla lite grejer på vägen hem. Så det var de ursäkterna. I alla fall. Jag har alltså sparat 690 kr på att inte ha kortet, minus 75 spänn för de stämplar jag har på min remsa. Detta måste förståss innebära någon slags kompensation.

Jag har haft ett par Lacoste doijor flera år, och de har använts i vått och torrt. De börjar dock vara lite slitna, och jag har tidigare kollat in ett par väldigt liknande på Stadium. Ja, dom har nästan ropat på mig. Nu är de i alla fall mina!

Varför avvika från ett vinnande koncept? Hoppas de nya kommer att kännas lika sköna som de gamla. Och viktigast - hoppas att de går lika snabbt som de gamla.

Kanske inte riktigt säsång för sommarskor ännu, men jag får ge skorna lite värme under kommande vecka.

Jag är väl inte helt 100 på att mitt kompensations-program fungerar helt vattentätt. Det finns risk att jag redan shoppat för de där samma intjänade slantarna, och om jag inte kommer ihåg helt fel, använde jag samma argument när jag köpte min cykel för 8000 tidigare i år. Men, dessa skor som muta tyckte jag absolut att jag gjort mig förtjänt av.

Långpass - Speedcheck

Efter att de två senaste veckornas långpass varit mediokra, avklarades denhär veckans långpass med betydligt bättre känsla. Jag kände mig inspirerad igår, och det höll i sig idag. Det ÄR roligt att springa långt!

Dagens pass var något slirigt, men inte så att det gjorde allt för mycket. Det kompenserades flera gånger om med den underbara sol som kom fram andra halvan av passet, första delen var det lätt snöfall, lite små-mysigt.

Jag har varit lite osäker på farten jag håller, eftersom jag inte är utrustad med GPS pulsmätare, och mer uppskattar sträckorna jag springer med hjälp av lite sunt förnuft och google maps, och uppskattning av farten jag själv tycker jag håller. Vi har dock en "favorit-runda" på 10 km, som vi mätt med GPS, och som idag fick fungera som testrunda. Jag startade med lite uppvärmning innan jag startade med rundan. Började i lagom fart, ungefär det tempo jag håller på de kortare passen jag kör. Efter några km skruvade jag upp farten lite, men ännu var takten behaglig. Höll denhär ganska behagliga, men ändå ordentliga tempot resten av rundan, och klockade in på 53 min, alltså 5.18 / km. Enligt min förhoppning, så det känns tryggt. Joggade lite lugnare en bit, droppade in hemma för toa-, och drick-paus, tog på en torr mössa och vantar, och fortsatte långpasset med ett till varv runt samma runda. Andra varvet sprang jag betydligt lugnare, ett tempo som jag skulle kunna hålla ganska länge kändes det som, och det varvet klockades på 58 min. Dethär var något långsammare än tempot jag kör på mina jobb-resor.

Med två varv x 10 km, upp-, mellan och ner-jogg, blev passet 24 km och 140 min (2 h 20 min). Känner mig väldigt nöjd att jag håller ett så pass bra tempo, och milen på 53 min utan större ansträngning. Svårt att uppskatta hur mycket jag skulle kunna pressa tiden där, men förra vårens 48 min borde inte vara några större problem, och att komma under förra årets halv-mara tid på 1.47 känns också möjligt, hoppas jag i alla fall, då jag har betydligt mer träning i benen nu. Men, dagens speed-check var ju alltså ingen test av hur snabbt jag kunde springa milen på, utan det var ju en "sanity-check" för vilket träningstempo jag håller (verkliga vs. mina egna uppskattningar). Det är sånt man får ägna sig åt när man inte äger GPS klocka.

Inspirerad

Jag vet nästan inte vad jag skall göra med mig själv. Jag är helt till mig just nu. Jag har sån inspiration. Inspiration för att träna och för att tävla. Alltså, denhär känslan har blivit väldigt påtaglig denna fredagskväll. Jag vet inte om det är vetskapen om morgondagens långpass, dagens lunchlöpning med min söta nyfunna kompis, morgonens joggingtur till jobbet, skumpan och snittarna som avnjöts vid arbetsdagens slut, besöket till Runners Store precis innan de stängde, eller om det ligger i den energi jag lastat in i form av soppa, bröd, glass och popcorn. Jag hoppas i alla fall att jag känner likadant i morgon när jag ger mig ut på långpasset.

Ivrig som jag varit hela kvällen, stötte jag på information gällande Vällingby Marathon i slutet av mars, alltså om en månad. Tänk om jag skulle göra min marathon debut två månader tidigare än jag hade tänkt?

12. You Don't Need an Instruction Manual

If you can walk, you can run. Simple as that.

Jo, men teknik är väl även viktigt för löpare, liksom för t.ex. skidåkare. Men visst, löpning är en naturlig rörelse för oss. Jag var på väg att löpa "Stora Löparboken" idag faktiskt. Den är ju lite av en "Instruction Manual" för oss löpare men då jag bläddrade igenom den tyckte jag inte att den verkade såå bra. Är det någon som har den och kan ge feedback på boken?