Idrott har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv. Fram till att jag var ca 18 tävlade jag i längdskidor och orientering. Skidor var den sport som jag satsade mest på, medan jag såg orienteringen mer som en bra träningsform för ländskidåkningen. Dessutom hade jag betydligt fler orienteringskompisar, så att träna och vara på orienteringstävlingar var mer än bara bra träning. När jag började plugga och flyttade hemifrån blev det på något sätt en naturlig avslutning med skidåkningen, och så småningom också orienteringen. Dels kände jag att jag var tvungen att satsa till 100% om jag skulle fortsätta; skidåkning är ju ganska "omständig" sport, dels började intresset att träna falla. Jag lade helt enkelt av. Det var inte roligt att träna, fanns betydligt roligare saker att göra på fritiden. Att fortsätta med orienteringen var inte heller någogt jag hade lust med.
Under ca. 3 år var jag väldigt slö med att träna. Blev kanske en joggingtur i veckan och lite skidåkning ibland på vintern. Sen flyttade jag till en annan stad för att fortsätta plugga och flytta ihop med mitt troll. Vi skaffade oss gymkort, och började också jogga lite. Här återuppstod mitt intresse för träning. Det blev mycket styrketräning med inslag av lite löpning, och jag kände verkligen vilka kickar jag fick, både fysiskt och psykiskt av träningen. Att träna skulle absolut vara en del av mitt liv.
2004 anmälde jag mig, och deltog i två långlopp på skidor, båda var omkring 55 km. Det blev mycket konditionsträning med löpning och stavgång, och fortsättningsvis styrka, men inte många pass med skidor (är ju inte det lättaste om man inte bor långt norr :) ). Långloppen gick väldigt bra, tror inte att jag under min "riktiga tävlingskarriär" presterat så bra som under dessa lopp. Nu var det dessutom kul, och jag hade nog också förändrats i min inställning - blivit mer av en tävlingsmänniska - jag gav allt helt enkelt.
Efter denna "come back" blev det att vi åkte ett år utomlands. Under året blev det inte mycket träning, förutom korta löp-pass och hemma-gymmande, men jag lyckades ändå hålla konditionen något så när uppe. Efter detta år, blev det lite flyttande av och an, rutinerna höll inte och det var svårt att få tid för träning.
För ganska precis ett år sen, började mitt troll träna för Stockholm marathon. Jag kände att det inte riktigt var nåt för mig, hade precis börjat nytt jobb, och det fanns en del andra saker som tog min fritid i anspråk. Jag tränade ändå en del tillsammans med honom, och kände mig väldigt imponerad när han gick i mål efter genomfört marathon. Under våren hade också jag börjat övergå från att köra korta snabba, dagliga löppass, till att gilla längre distanser. Sedan det har varit totalt såld vad gäller långdistanslöpning. Jag verkligen njuter av löpningen.
I september deltog jag i Stockholm halvmara, och kom under en tid på 1.50 med god marginal. Nu är jag anmäld till Stockholm marathon i maj och förhoppningsvis blir det också nåon ultra distans under sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar