vardagen. Jobbar i vanliga fall verkligen inte halvdagar som idag, och
lediga dagar som det blir nu under veckan hör ju inte till
vanligheterna. Men, jag är i alla fall hemma igen efter julledigheten.
Hejdå vinterlandet!Som jag skrev i mitt inlägg igår, gillar jag min vardag och mina
rutiner, hur tråkigt det än låter. Det är ändå förvånande att det är
så lätt att halka ur dem då jag inte är hemma, och hur lätt det är att
komma in i dem igen. I vardagen är träningen en av de viktigare
komponenterna - det jag ser fram emot, det jag får kickar av, och det
som jag vill lägga tid på. Att ta sig ut är för det mesta inte ett
dugg jobbigt, utan det är hur smidigt och roligt som helst. För det
mesta gäller det också rundorna jag springer; jag vet vad som väntar,
ungefär, men kan också ta någon avstickare. Överlag gillar jag inte
överraskningar. Då känns träningen underbar.
Annat är det när jag är inte är inne i min vanliga rytm. Trots att jag
inte har program konstant, har jag svårt att få in träningen när jag
inte är hemma. Det känns jobbigt att ta sig ut, och en halvtimmes
jogg, känns väldigt lång. Eftersom jag kör med inställningen att inte
göra sådant jag inte tycker är roligt i träningsväg är det väl bara
att avstå? Men, nej, så pass beroende av träningen är jag, att det
inte känns bra att vila bara för att jag känner mig lite lat.
Inför det nya året är det väl bara att fortsätta med samma
inställning. Träna det som känns roligt, och när det känns roligt.
Uppkommer någon tvångskänsla strejkar jag. Tränar inte om det känns
som ett måste - känns det som ett måste inväntar jag en bättre känsla.
Jag vet att den kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar