Har man en gång blivit ultra, är det svårt att låta bli. Löpning ger mig en massa energi, frisk luft och en livskvalite som i kombination med livets övriga komponenter bara måste bli bra.
måndag 29 december 2008
Är det dethär som kallas träning?
Denhär plus en roddmaskin, och lite andra träningsgrejer finns hemma hos mina föräldrar. Jag har spenderat en väldigt trevlig julledighet hos dem, förflyttat mig från bjudning till bjudning, mera kaffe, mera mat, mera socialisernade. Roligt, men som en människa som gillar mina vanliga rutiner med jobb, träning, mat, hemma-kvällar med trollet osv., känns det bra att vara tillbaka i eget hem igen.
Konditionsmaskiner fungerar inte för mig, jag blir uttråkad. Har gjort flera tappra försök att trampa på cykeln ovan under julhelgen, men nej, det går inte längre än en minut. En spinningcykel kanske skulle fungera bättre ur träningssynvinkel, eller då en trainer, men det känns inte heller som nåt för mig. Vad gör jag för fel, förutom att jag har taskig inställning? Stryketräning fungerar bra hemma (eller på gym), pilates likaså, men sen blir det inte mer.
Bara jag kommer ut kan jag nöta på med cykel, joggande, eller skidåkning hur länge som hellst utan att det blir tråkigt. Jag gillar att vara ute, fastän det regnar, haglar och snöar, eller om det är sommar och stekhett.
Förutom skidturen, som bara blev en tyvärr, på grund av mitt bråkiga ben, har det blivit två rehab-styrke-pass hemma, och några kortare joggingturer i snölandskapet. Nu känner jag ett väldigt sug att få ta lite längre pass också under kommande dagarna. Mycket energi finns både i kroppen och i huvudet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar