Prylmummel

Eftersom jag senaste tiden lärt mig att skriva allmänt negativa inlägg, börjar jag nästan tycka att det hör till. Idag kan jag inte klaga på diverse krämpor, så jag tänkte istället gnälla på prylar.

Först: Kompressionsstrumpor. Jag har skrivit mycket gott om dem, har några par i rullning och jag använder kompressionsstrumpor ganska stor del av passen; har jag inte dessa har jag andra löparstrumpor, men det är de första jag vill gnälla på. Idag kom tån fram på ena strumpan. Morr. Betalar jag 200 spänn för ett par strumpor, ska väl inte tån komma fram så fort.

Foto: Privat. Och speciellt vassa tår har jag inte heller...

Sen: Svarta pulsband. Varför ska pulsbandet alltid vara svart? Jag tenderar att lägga pulsbandet bland träningskläderna, som ju så ofta också är svarta, och hur lätt är det sedan att hitta pulsbandet? Kan man inte börja tillverka banden i neon, eller ännu hellre - i turkos?! Då skulle även jag ha kunnat springa med pulsband idag.

Ja, och livet är ganska härligt när man kan mumla över sådana saker.

Efter att igår i min ivrighet ha avverkat över 20 km löpning, var jag i morse rädd att jag skulle få betala priset, och få ett ljumsk-bakslag, men som tur var kändes det riktigt bra också i morse. Jag såg ändå till att vara extra förnuftig idag, och tog det lite lugnare, vilket jag måste försöka vara framöver också. Man ska aldrig ropa hej har jag lärt mig, och när jag nu är på gång att slå mig tillbaka vill jag inte förstöra den chansen.