Jag gillar helgen som är/ varit. Så pass mycket att jag tycker att det är ok att det blir måndag. Löpning både lördag och söndag, och en massa surr om löpning bland vännerna. Grymmaste Mia och Staffan fixade igen 100 miles på TEC, och som en slags hatten-av hyllning till dessa sprang jag igår 10 miles (10*kortare, men ändå 16 km), det längsta jag sprungit på snart två månader.
Min egen, "mellan tummen och pekfingret" bedömning är att jag ännu i två veckor kommer att träna lugnt, rehaba, med kortare transportpass (10 miles var ett stort undantag). Efter det hoppas jag kunna leva ut svängarna lite mer. Jag är även mitt i några intressanta analyser av min puls. Återkommer till det. Nu ska jag bara gilla helgen klart.