Drömpasset

Eftersom jag för tillfället enbart tränar lågintensivt och relativt korta pass, börjar mina tankar såsa iväg mot mer avancerade pass. Jag väntar med skräckblandad förtjusning på att få springa kräk-jobbiga intervaller, på mjölksyre-framkallande trösklar, på långpass. Jag började fundera lite kring vilket pass jag skulle välja, om jag skulle springa ett som jag gillar allra mest, utan hänsyn till vilken typ av träning som mest behövs för mig.

Utan tvekan njuter jag väldigt mycket av transportpassen. De fungerar som en slags katalysator, och jag är glad att jag nu kan springa en del av transportsträckorna. Men skulle jag bara välja ett pass, står valet mellan ett lördagslångpass och ett onsdagspass med Olgor. Långpasset skulle innebära ett par timmars njutning, softande, allmänt feel good (ja, för när man planerar drömpass är långpasset en dans på rosor) och kanske sällskap av någon vän. Morgonen skulle vara sval, med stigande temperatur, och vid två och en halv avverkade timmar skulle det vara ordentligt varmt. Onsdags-Olgor skulle innebära en lite småläskig nervositet timmarna innan, följt av ångestladdad uppvärmning och sluta med kräk-känslor, och ge en känsla av att jag fixade det resten av kvällen. Olgorna skulle jag utföra ensam, och det skulle kunna vara kvalmigt varmt, eller spöregna. Det hör liksom till för att få den rätta Olga-känslan.

Känns lite fifty-sixty. Jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig. Jag får helt enkelt fundera vidare. Hur skulle Ditt drömpass se ut?

Foto: Privat. Drömpass-sällskap?