På något sätt översätter min hjärna det ordet (vila) till något negativt. Tråkigt, segt, onödigt. Är inte så bra på att vila när jag bör vila. Inte så att jag inte vilar tillräckligt mycket, för det tror jag nog att jag gör, men inte alltid vilar när jag borde vila. Segar i stället på och träningen blir en grå (eller varför inte rosa) massa. Gör varken till eller från, vilket jag egentligen är rätt ok med eftersom prestationer inte är huvudsaken.
Idag tog jag beslutet att jag skulle njuta av en träningsfri kväll. Tog t-banan hem bara för att jag skulle vila. Faktiskt redan i morse tog jag detta mycket visa beslut; delvis för att ge extra återhämtning till mina vrister som fick stryk i måndags när jag steg snett (ena foten känns ostabil och lite flaxig, och att gå omkring i klackar är ingen hit), men också för att ladda ifall jag kommer på att jag ska springa Lidingö på lördag, men främst för att bara vila sådär annars. Och tro det eller ej – men hela dagen, har jag faktiskt gått med en skön känsla av att vila.
Och på tal om rosa massa: Craft fixar som vanligt de skönaste plaggen - här i just rosa. Har turen att vara testpilot för Craft, och denna tröja en favorit
För att inte bli allt för rosa och glamorösa också min fot idag - tejp som ska ge extra stabilitet till flaxande foten. Ledbanden är lite uttöjda misstänker jag. Ser värre ut än vad det är dock...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar