Trafikallergi

Efter att ha tuggat väldigt många kilometrar förra veckan, har jag denna vecka försökt hålla igen lite. Det är urjobbigt måste jag säga. Måndag löpning som vanligt. Styrka (som vanligt) hemma på kvällen. Tisdag cyklade jag till jobbet. Tog verkligen en evighet. Hem ännu värre. Den som cyklat längs huvudgatorna i Stockholm i rusningstrafik vet vad jag talar om. Det är Vilda Västern, och man är glad när man kommer hem helskinnad. Dock utan motivation att ta tag i hantlarna. Onsdag löpning.Rena avslappningsövningen. Och styrkan avklarades av sig självt. Core it is, Pilates - you name it. Torsdag cykel, för att överraskas och skrämmas bort av regnet på eftermiddagen. Ännu värre – kliva på tunnelbanan. Ambition att träna styrka hemma under kvällen. Vilket skämt. Orkade inte.

Fredag löpning morgon, löpning på eftermiddag, cykel hem. Tur att jag var relativt mör i benen efter eftermiddagens pass att jag tyckte att det var ok att cykla. Dagens två löppass hade också sänkt min stressnivå och jag tillät inte fedagstrafiken stressa upp mig; om nu inte det faktum att jag skriver detta visar på något annat.

Och nu sitter jag här och funderar om dagens hemcykling är tillräckligt med orsak till varför jag ska få "inte orka" stretcha...