Revansch och 2 kg:s viktuppgång

Idag fick jag en liten revansch med utelöpningen. Termometern visade -16.9, och jag drog på mig lager på lager, och stack iväg ut. Ett lugnt 10 kilometerspass på dryga timmen; visst var det kallt, men inte så kallt att det var otrevligt när man väl fått musklerna lite varma och uppmjukade.

Linsen tyckte att det var lite kyligt - immade igen helt enkelt.

Åtminstone jag känner mig mer eller mindre som en stoppad korv när jag klär på mig lager på lager. Inte bästa smidigheten precis. Jag började i slutet på dagens pass fundera hur mycket kläder man har på sig i vikt. Jag fick helt enkelt göra ett vikttest. När jag kom hem ställde jag mig på vågen med full mundering. När jag jämförde med vikten utan kläder, var differensen 2 kg. Jag var ändå förvånad att kläderna inte vägde mer. Jag hade ju två lager underställströjor, två tunna jackor, halsduk, dubbla handskar, dubbla kalsonger + ytterbyxor. Det är väl funktionsklädernas funktionalitet, och det att träningskläder är gjorda just för att vara lätta.

Till sommaren räknar jag alltså med en ganska enkel viktnedgång på 1.5 kg; man vill ju gärna ha på sig i alla fall shorts och t-skjorta.

Jag undrar hur de som planerade vår bostad tänkte avseende var man ska hänga upp träningskläder. Iofs. var jag bara ensam idag, men då två pers tränar två gånger om dagen med typ 100 lager kläder blir det en del.

Bangade

Idag bangande jag. Jag hade sett fram emot ett längre pass med Karin under kvällen, men när termometern började krypa ner mot -17 tyckte jag att det kändes i kyligaste laget. Ja, jag mesade ur helt enkelt. För att få lite frisk luft tog jag mig ändå ut på en kort kort joggingtur, och kände mig ganska glad att jag avbokade det längre passet (efter vissa påtryckningar av mer belevade vänner). Det var verkligen riktigt häst-kallt, och mina luftrör fick sig en liten extra test. På det körde jag styrketräning hemma, och kände mig nöjd med dagens träning.

Man ser ju ut som en tomte, men det gäller att pylta på sig ordentligt med kläder om man ska ut i -17.

Har tom. tagit fram ett par tjockare byxor; vintertightsen är för klena nu.

Jag har i allmänhet lite svårt att anpassa mig om jag inte kan träna som jag planerat. Iofs. borde jag ju redan tidigare ha kommit på att långpass inte var bästa idén i dagens väder, men ändå hade jag ställt in mig på det. Nu har jag ändå kommit över anpassnings-stadiet, och sitter med armar som känns som spagetti efter styrkeövningarna, och kan inte klaga. Alternativet att idag igen börja morra känns lite "igår". Jag har tom. börjat tänka tanken löpband.

Hemmastyrka funkar ju också bra; gäller bara att komma sig för.

Löpartröja II

Jag testar, som jag tidigare skrivit, löparkläder i samarbete med SupplyStation. Tidigare test kan ni läsa här (höst-/ vårtights), och här (underställströja).

Senaste veckorna har jag haft möjligheten att testa en Bagheera aex, lager 1 tröja. Tröjan är i spandex material, och har mesh under armarna och på ryggen för att ge bättre andning. Tröjan finns i svart, röd, ljusblå och lime, och kan alltså beställas från SupplyStation.

Min test-tröja i svart. Bra reflexdetaljer, och mesh på ryggen och under armarna, vilket ger en bra andningsfunktion.

Vad jag tyckte om tröjan:

Funktion: Jag har använt tröjan egentligen som andra lager nu när det varit kyligt, och haft den ovanpå en funktionströja under jackan. Tröjan är smidig och följer kroppen, och rörelserna väl. Att tröjan har mesh på ryggen, och således ger en bra funktion med ventilation där är uppskattat, speciellt när man springer med ryggsäck som annars kan vara ganska värmande. Den kompletterar också en andra underställströja bra, eftersom det ofta kan bli lite för tätt med två underställströjor.

Design: Tröjan är riktigt snygg, och har dessutom reflexdetaljer som kan vara till nytta ifall man använder den på höst och vårkanten.

Bagheera tröjan får bra betyg. Den är snygg och användbar: både nu på vintern som "andra underställs tröja" och jag kan också tänka mig att använda den som den är när det är lite svalare på sommaren, eller med en väst utanpå.

Frostigt morgonpass

Man skulle kunna tänka sig att det skulle vara ganska skönt att dra täcket över huvudet och somna om när termometern visar -15, och det är ledig dag, men jag kunde inte tänka mig någon bättre start på dagen än en springtur. Påpyltad med kläder, dubbla jackor och dubbla kallingar, gav jag mig ut. En riktigt fin morgon, men ändå så pass kallt att jag var nöjd med en tur på 40 min. och ca. 7 km. Till kvällen står det ett pass tillsammans med min bästa långpasskompis på agendan (om inte kylan sätter stopp). Kan bli en riktigt bra dag dethär, efter gårdagens morrande.

Snyggt frostiga ögonfransar på köpet.

Dramatisk segstart

Det blev en lite dramatisk start på transportlöpar/ arbetsåret. När jag i morse kom in i omklädningsrummet möttes jag av en förfaslig oreda. Gym-kläder, handukar, shampoflaskor och doijor låg utspridda, och jag tänkte hoppsan - här har det varit bråttom. Snart märkte jag att hela omklädningsrummet såg ut mer eller mindre på samma sätt, och jag förstod att det varit någon på besök, brutit upp skåp och letat igenom allt i hopp om att hitta värdesaker.

Mina påsar hade också fått en genomscanning, men som tur var hade jag inte några värdesaker där. Tjuvarna var tydligen inte intresserade av min handduk, eller mina stuprörsjeans (vilket jag var väldigt tacksam för, eftersom jag annars skulle ha haft ett byx-problem idag). Jag ringde reception och kollade att de var medvetna om inbrottet, och fick mig försäkrad om att polisen varit där och kollat. Kändes betydligt trevligare att gå i duschen då; och inte fundera över möjligheten att någon var kvar i något av rummen, och jag skulle få vara gäst skådespelare i någon scen i Scream.

Så trist när det händer sådana saker (alltså inbrott; Scream handlar liksom i en annan kategori med ofattbart). Undrar hur kul tjuvarna har med smutsiga gym strumpor, eller någon svettig sport-bh som de kanske kom över.

Morr på alla tjuvar

Dessutom gick det ovanligt tungt att springa idag. I morse vaknade kroppen aldrig till; huvudet var med, men resten av mig var tung. Hemvägen var inte heller något att hänga i julgranen. Det var slirigt och en massa folk i vägen när jag skulle springa. Dessutom morrade jag på mitt sällskap, som gjorde att jag blev totalt knäckt då han konstant sprang 2 meter framför. Ja ja, får man bara morra av sig lite, brukar det bli bra igen.

Transportlöfte

Flera av er läsare har skrivit kommentarer, eller har berättat åt mig personligen att ni gett som nyårslöfte att börja transportlöpa en eller ett par gånger i veckan. Jag hade inte själv kommit på att man kunde ha detta som löfte, men kan ju inte annat än heja på denna förträffliga idé om transportlöfte.

Make sure you have all your belongings...

I morgon är det väl många med mig som igen börjar jobba efter några dagars ledighet. Det ska tydligen bli -15 grader i Stockholmsområdet. Då tänker åtminstone inte jag stå och huttra och frysa ihjäl i väntan på någon buss. Nej, då är det löpning som gäller (fast blir det kyligare än så, vill nog gärna mina luftrör att jag tar dendär bussen).

Uppmjukning i -13

Efter att frukosten sjunkit, och jag konstaterat att det kommer att hålla sig omkring -13 grader idag, klädde jag på mig några lager funktionskläder, och gav mig ut på en joggingtur på ca. 7 km i uppmjukningssyfte. Både gårdagens långpass, och fredagens test av Insanity programmet kändes i benen, och njöt av lite lugn träning; det tyckte luftrören också var en ganska bra idé.


"Harru golfskor" frågade killen jag mötte i trapphuset. "Nä, du vet, då man blir till åren måste man vara försiktig så att man inte bryter lårbenshalsen" sa jag, och kraffsade vidare med mina broddar.

När jag kom tillbaka efter min tur, var jag tvungen att hämta ut min systemkamera, och fota lite snöbilder tills fingrarna blev allt för stela.

Årets första långpanna

Dagens härliga gäng. (Tack Mia för bilden!)

Jag är ganska trött. Sådär lite skönt utmattad. Hade ett galet inspirerande långpass på omkring 26 km idag, med en puls som låg betydligt över den nivå jag brukar ha på mina långpass. Men det är kanske inte så konstigt att man får ett ordentligt pass när man slår sig i sällskap med: En som börjar persa hejvillt efter 50, en som vunnit Stockholm marathon, en som vinner SM titt som tätt och springer 10 mil på 12h, en som planerar springa Stockholm marathon på 3.30, en som i princip kan göra vad som helst i tränings/tävlingsväg, 2 GAX:are och så jag. Jag följer visst rådet av Södergren i senaste Runners, att man ska träna med såna som är lite bättre än en själv. Tack för sällskapet grymma vänner, nu ska jag åka på shopping!

Årets första dag

Att vakna till en ny dag, ett nytt år, och se ut genom fönstret och se ett underbart vackert, frostigt landskap, och vara medveten om att man inte behöver sticka näsan utanför dörren om man inte vill, och dessutom är det fredag - ganska najs faktiskt.

Detta väder kunde jag inte motstå.

Men jag skulle visst sticka ut näsan; efter att ha diskat undan vinglasen, ätit frukost och testat ett kort styrkeprogram, drog jag på mig springkläderna och gav mig iväg.

Kände att jag hade spring i benen, och dessutom lust att dra upp pulsen lite extra. Det var igen ett tag sen jag hade på pulsmätaren, men idag var den på. Började med 15 minuter i lugn fart, med pulsen omkring 140-145. Jag valde att se på pulsen i stället för tempot, eftersom underlaget gör att det går betydligt tyngre än om det vore bar mark. Nästa 15 min. blev i intervallet 150-155, mest i närheten av 155. Efter andra "intervallen" stannade jag, fotade lite, och fortsatte sen 15 min i zonen 155-165 (med en bias mot det högre). På flack mark tyckte jag att det var svårt att få upp farten tillräckligt; det var ändå lite slirigt, men i backarna var det inga problem. Tyckte ändå att det kändes bra, och jag kunde trycka på bra, och fick upp pulsen. Lite lugn jogging på det, och första löppasset för året fixat. Ett kvalitetspass dessutom!

Nöjd efter zon-passet.

Gott Nytt År 2010!

Förra året önskade jag gott nytt med denna Snorkkis bild. I år blir det denna:


2009 var ett bra år, och avslutades i träningsväg med ett distanspass på 15 km i bästa Trollsällskap, och en nyfikenhet på att testa detta. Blir 2010 hälften så bra som detta år varit är jag nöjd. Avslutar på samma sätt som senaste år: Välkommen ett bra träningsår 2010!