Som kåda

Sedan i lördags har jag haft träningssemester. På fem dagar är allt jag tränat, förutom den dagliga coren, två morgonturer på ca. 5 km vardera; den ena dock som tempo-pass. I övrigt har jag fokuserat på att umgås med nära och kära, vara ute i skärgården, se på när andra tävlar, spendera tid i föräldrarnas kök och samla på mig en massa positiv energi. Dieten som säger att man ska äta var tredje timme har fått en ny sida - äta var tredje timme ja, men två timmar i gången, vilket ger en timmes fritid mellan måltiderna.

Idag var det dock slut på första etappen av semestern, och vi återvände från vår trip i muminlandet. dags också att sparka igång benen, som kändes speciellt stela i morse när jag vaknade, och verkligen påminde mig om att jag inte stretchat på många dagar. Det fick bli favorit mil-rundan tillsammans med Trollet, i lagom fart; omkring 6 min tempo. Benen kändes sega som kåda, och flytet fanns sannerligen inte där. Men något annat hade jag inte förväntat mig heller - jag känner på mig att flytet kommer tillbaka fort som tusan; så brukar det ju vara efter ordentligt med vila. Tankar på Månkarbo har känts avlägsna, och det gör de fortfarande; vi får väl se om det ändrar sig.

Nu ska i alla fall kådan mjukas upp med stretch för att släppa benen fria för spring!

Pose med axelbördor

Igår på mina intervaller testade jag ju pose tekniken, och tyckte att den tekniken verkade vara något som jag borde utveckla. Jag vet att Piratfarsan har jobbat på metoden, och jag har även stött på några äldre inlägg av Fredrika på funbeat när jag surfat runt och läst på. När Trollet dessutom kom hem igår och sa att han hade kommit fram till att han borde öva på tekniken under transportlöpningen, och att han då hade fokuserat på tekniken under hemvägen, kände jag lite extra inspiration för dethär med löpteknik.

Denna ryggsäck...

När jag i morse sprang iväg till jobbet koncentrerade jag mig på att springa enligt de tips jag lärt mig då jag läst om pose. Det känns som om metoden lägger större krav på spänsten i benen, något jag får träna på. Det kändes dock lätt att springa med det löpsteget. Att ha ett bra steg måste ju också vara bra ur skade-synvinkel. Jag känner att detta är en sak som jag kan utveckla, och jag får helt enkelt fortsätta läsa på, och kanske t.o.m. satsa på att få steget analyserat av proffs vid tillfälle.

och dessa pizzarullar...

Eftermiddagspasset/ hemvägen idag var lite mera av en utmaning. Eftersom det var sista dagen på jobb innan semestern, hade jag en fullproppad ryggsäck som tyngd, och att få till det spänstiga löpsteget med 8-10 kg extra på ryggen var inte det lättaste. Låren fick sig minsann lite extra träning, men det tar jag tacksamt emot. Ibland kan det vara bra med bördor på axlarna - om det är fråga om ryggsäck alltså.

ska bygga dessa ben.

Tusingar - som mästarinnan?

Jag är riktigt usel på att springa intervaller. Snabba intervaller, tröskelintervaller, backintervaller osv. Jag har helt enkelt inte lust. Anna är dock intervallernas mästarinna. Hon springer kvalitetspass flera gånger i veckan, och har en förkärlek till tröskelintervaller. Därför är Anna så snabb. Jag vill också vara snabb, eller i alla fall få känna lite mer snabbhet i benen än jag gör nu.

Intervallpass har egentligen lyst med sin frånvaro ända sedan innan Stockholm marathon i slutet av maj, med undantag för lite fartökningar och fartlek vid ett par tillfällen. Orsaken är väl dock legitim, eftersom jag haft ett runners knee som gnällt, ultraloppet kom emellan med följden att kroppen, eller främst benen behövde få återhämtning. Nu kan jag inte se några hinder för att inte köra intervaller. Och skulle det bli några intervaller innan min lugna vecka, var det idag som det gällde.

Laddade med lite extra energi under eftermiddagen, för att absolut inte ha några undanflykter att inte göra intervallerna. Hade dessutom mina Asics Speedstars, som ju bara inbjuder till intervaller. Planen var att köra tusingar, i 4.40 -4.45 fart, eller främst att testa om den farten kunde passa, och sen justera. Antalet minst 4; något jag ska försöka få ökat på, men jag tyckte ändå att fyra tusingar skulle vara lagom efter så lång intervall torka.

Ett bra team - mina ben och mina speedstars

Började med lugn jogg/ uppvärmning ut från stan ca. 2 k innan jag började med intervallerna. Första intetrvallen gick i 4.40 fart, och kändes ok, men ganska lång. Jag brukar i allmänhet vara lite dålig på att vila mellan intervallerna, och hade därför bestämt att jag skulle promenera en ordentlig bit mellan intervallerna; så det blev ca. 200 m. lugn promenad mellan, varefter jag började jogga, och joggade 100 m. innan jag körde igång med nästa intervall. Andra intervallen gick ungefär i samma tempo. På tredje intervallen fick jag motvind, och jag fick kämpa ordentligt för att hålla 4.45 tempo. Sista tusingen var egentligen den som kändes lättast, och jag tror att den landade på 4.39 fart. Pulsen låg på omkring 165 på alla intervaller. När jag ändå var igång drog jag också tre backdrag där backar uppenbarade sig.

Det som kändes mindre bra med tusingarna var att jag tyckte att det var svårt att få en avslappnad löpning, det kändes liksom som om steget var lite stelt och ansträngt. Jag försökte testa att ändra steget enligt pose-metoden, och det verkade fungera bra när man springer snabbare. Jag antar att ett mer avslappnat steg kommer då benen blir vana vid fart; eller?

Nöjd var jag med att jag inte kände att någon mjölksyra var nära, och andningen var inte så ansträngd heller. Och det kändes som att passet gick väldigt snabbt; wrooom - och så var 11 k avverkade. Nu, en dusch och en halv liter cola senare känner dock i benen att de jobbat lite mer än vanligt, och kommer att vara tacksamma om de får lite stretch.

Jag laddar

Jag laddar inte i traditionell bemärkelse. I stället håller jag på och träningsladdar inför en lugn träningsvecka. Mycket skall förhoppningsvis avnjutas innan den veckan är här. Jag tänkte alltså inleda min semester med en mycket lugn vecka vad gäller träningen. Lite ologiskt kanske; det är ju egentligen på semestern man borde ha extra tid att träna. Jo vars, men jag tänker ändå lägga in lite mera vila då, och kanske bara jogga lite lätt, göra core övningar, fin-promenera, cykla lite osv. Vi får väl se hur det går.

Var bara tvungen att fota mina fossingar i morse. Hade enbart med ett par träningsstrumpor ner i omklädningsrummet på jobbet, och tyckte det såg aningen lustigt ut när jag stoppade ner fötterna i jobbskorna. Man ser sock-storleken och allt. Som tur var hade jag vanliga svarta strumpor på mitt rum att byta om till.

Förra veckans träning var ganska lyckad. En lite seg start, med vingskjutet löparsteg, lite boost med cyklingen, och en bra slutspurt med löpningen. Det blev mycket lågintensivt då mitt löparknä klagade lite, och cyklingen är ju lågintensiv träning för mig (kanske annorlunda för en som har fullständig teknik, och faktiskt tränar cykling för cyklingens skull; då får man säkert upp farten och pulsen bättre.) I slutet av veckan hände något i benen och steget - det liksom släppte. Efter att ha kämpat med steget, hållningen, ontet och allt möjligt, kunde jag använda de där snörena som min brors fru sade att man skulle låtsas att man har i höfterna, och som lyfter upp steget. Redan på söndag kunde jag springa med lite fart och gjorde fartlek - lovely.

Äntligen kom jag upp i 10+ mil löpning under veckan + ett antal timmar på cykel. Ordningen återställd.

Början av denhär veckan har varit mycket bra, med transportlöpning i bra fart, och med inga smärtor. I går måndag, fick jag till tre tusingar i 4.40-4.45 fart på hemvägen. Inte det mest sofistikerade upplägget för tusingar, men ett sätt för benen att känna på lite fart - det har dom inte blivit bortskämda med under senare tid.

Mjölksyra är kanske inte något man i allmänhet välkomnar, men för mig har det känts bra då jag kunnat testa att springa tills jag fått mjölksyrekänningar och fått känna att att musklerna är trötta; inte att de gör ont. Att äntligen kunna rulla nerför backarna har också känts positivt. Det där rullet i benen är inte att förglömma. Jag tänker inleda "vilo-veckan" redan på lördagen, och borde väl innan det få ihop omkring 7-8 mil, och förhoppningsvis ett intervallpass.

Det är alltså full laddning på gång - I like!

Glöm inte coren - vecka 1

Nu har ungefär en vecka gått på vår anti-ostbågs utmaning. Vissa började tidigare, andra har hoppat på någon dag senare, och en tredje kanske står i startgroparna. Jag tänkte därför puffa för utmaningen, så att vi inte glömmer den. De som officiellt meddelat att de är på utmaningen tänker jag spamma med en kommentar, bara som en liten blänkare.

Själv har jag kört lite core varje dag, enligt plan. Ibland har det blivit mer organiserat och mer utförligt, medan det andra dagar blivit lite mer sporadiskt. Men det är ju tillåtet. Oftast har jag kört några set med pilatesövningar + lite övriga traditionella core övningar. Pilatesövningarna gillar jag då de mjukar upp ryggen väldigt bra, och gör så att man verkligen sträcker på sig, och stretchar ut rygg och mage. Gym/ pilates-bollen har också fått komma fram vid ett par tillfällen.

För att motivera mig ytterligare med coren, har jag bestämt att de dagar jag gör övningar 10 min, eller längre, får jag registrera det som träning på funbeat där jag annars registrerar min träning.

Har ni några knep för att motivera sig för coren, eller några tips på bra övningar - skriv en kommentar. Nu kör vi vidare mot en bättre hållning!

Tredje nere

Intervaller - något för mig?

Jag har hela veckan dräglat över Lindas och Marys intervaller för ultrisar, och kunde helt enkelt inte hålla mig längre. Jag gjorde dock min egen variant av intervallerna (även kallade halden-intervaller?). I stället för fem, som Linda och Maria gjorde, bestämde jag mig för en light version, och körde tre; de två första lite längre, och den tredje enligt schemat.

Första intervallen tidig morgon.

Benen kändes väldigt bra, och jag skulle inte ha några större problem att köra en fjärde, men planen var tre, och tre är gjorda. Första intervallen var lite jobbig, andra gick på rosor, med skön sommar-remix i öronen, och tredje softade jag runt, njöt av vädret och kollade på människor.

Får man köra sådana här intervaller kan jag också tänka mig att tycka om intervaller. Faktiskt.

Vissa saker forts.

Kapade 8, höjde pulsen med 9. Ett löpsteg som fungerade av sig själv.

Two down, one to go.

Vissa saker...

Verkar bara för roliga för att låta bli. Och livet är en fest, eller hur?

One down.

Freerider

Det är ganska praktiskt att vara en free-rider. Idag är jag en sån. Jag fick veta en sak idag som gjorde mig väldigt stolt; stolt över en annans prestation. Började då fundera över andra som jag är stolt över, eller som jag är stolt att jag känner.

Tänkte på träningskompisen Karin som blivit utnämnd till Vardagshjälte i tidningen Amelia, för sin satsning mot sin andra Ironman - Grattis! Tänkte också på Mia och Staffan, som varit modiga och anmält sig till GAX 100. Det kommer de att klara, och jag är stolt att jag känner dem.

Tänkte på mamma och pappa som om två veckor skall delta i ett cykellopp på över 100 km. Det blir tredje året som de cyklar loppet, och i år tror jag att de är bättre förberedda än någonsin. Mamma har fixat energy-bars enligt mitt recept, cykelskorna är intrampade, cyklarna pimpade med diverse atiraljer. Jag är stolt att de ger sig på denna utmaning.

Och så tänkte jag igen på mitt eget Troll. Förra veckoslutet körde han sitt första fulla utomhus triathlon. Gissa vem som var stolt när han dök upp bland de främsta från sim-momentet, och när han sprang i mål, trött men nöjd över att ha genomfört loppet. Jo, frun.

Att glädjas över andras prestationer är minst lika bra som att njuta över de egna. Och ganska behagligt att få vara en free-rider.

(Bär)Kräm i lederna?

Röda vinbär - ett av mina favoritbär. Får bli frysta bär på joghurten i morgon bitti!

Sitter aningen endorfinhög och myser. Jag är nämligen nyss hemkommen från ett lite längre löppass som faktiskt kändes bra! Jag vågar ännu inte ropa hej, men jag tänker surfa på "hoppas" vågen resten av kvällen. Igår stretchade jag benen ordentligt, och i morse chansade jag på att jogga till jobbet. Det passet gick lite småsegt, bäst funkade löpningen sista biten.

Jag var lite skeptisk till hur transporten hem skulle ske, men tänkte att jag i alla fall skulle jogga lite, kanske blanda med promenad. Stretchade ordentligt innan jag gav mig iväg, och joggade mycket lugnt första kilometrarna, såg till att hålla löpsteget högt, och inte sjunka ihop, vilket lätt händer när tekniken inte fungerar. Första 4-5 km gick ganska segt, men sedan hände det nåt. Jag började känna ett rull i benen! Det har jag inte känt på länge. jag kunde dra upp tempot lite utan att det gjorde ont i löparknät, och drog ner knästödet då det blivit väl varmt under det. Jag tog det ändå ganska lugnt och var försiktig med stötar. På något sätt kändes det som om jag fått en massa smörjmedel i alla leder. Det verkar som om benen gillar mycket stretching och ordentlig uppvärmning. Det ska dom minsann få ifall de lovar att uppföra sig då.

Dagens träning i komprimerat format: Morgon: ca. 8 km lugn jogg (50 min), eftermiddag ca. 15 km (95 min; avslutade med att promenera) + stretch + core.

Efter löppasset passade jag också på att plocka ett gäng med körsbär och vinbär. Sommaren när den är som bäst!

Lite jobbigare att mumsa på dessa inomhus märkte jag. Stenarna är ganska stora i förhållande till bären.