Förra veckan kände jag ett sådant flyt med löpningen. Jag menar, känslan av att jag var återhämtad, ledighet och tid till träning, fint väder - perfekt. Hade ett litet dåligt samvete som gnagde och sa att jag egentligen borde ta det lugnt, men kunde ändå inte hålla mig vilande.
I går kände jag av en stelhet i baklåret, lite som träningsvärk men ändå inte. Ville inte ge med sig med stretching, och under en promenad kändes det skumt. Idag likaså. Inte ont, men stelt och en rejäl känning.
Och det att jag tränat senaste veckan trots förra lördagens marathon går helt och hållet i linje med hur min träning sett ut under senaste året. Tränat fullt när jag haft möjlighet blandat med så gott som träningsfritt när främst resande kommit emellan som träningshinder. Får mig att fundera på mitt träningsupplägg (som ju egentligen inte är något upplägg utan mer som-det-blir). Mer om funderingar kring detta en annan dag.
Den skadekänning jag har nu skulle precis lika gärna ha kunnat dyka upp efter maran i april, eller Lidingö 26k i maj. Jag gjorde likadant då och det funkade.
Surt som rönnbär men bara att acceptera. Nu ersätter jag löpningen med cykling tills det känns bra. Blir ett bra tillfälle att få in cykelpass och ett styrkepass har redan utförts idag. Syndigt bra på alternativträning...
Kör Judas på det!
