Jag har trott på denna regel. Varit medveten om att jag nog borde träna mer tempo för att kunna pressa tider på tävling.
Kan utan att överdriva säga att antalet intervallpass i år kan räknas på antalet tånaglar på mina fötter. Några fler tempopass har det faktiskt blivit - då 6-7 km i 5.15-5.25 tempo. Men vad är då resonemanget bakom att jag kan springa ett marathon i 5-minuters tempo? Kan "överdrivet" bra grundkondition (menar inte att jag har överdrivet bra grundkondition, men ni fattar vad jag menar) kompensera och göra så att jag orkar hålla ett tempo som jag egentligen inte alls tränat.
Ett undantag som bekräftar regeln eller är det fler som upplevt samma sak? Måste man egentligen plåga sig med intervaller för att bli snabbare? Är intervaller en förutsättning för att jag (blir mycket jag nu, men jag vet ju vad jag sysslar med, och vad jag tränar så lättast att referera till mig själv) ska kunna ta mig till nästa nivå?
