Ljudet av flås

Man får väl inte enkelspårig i tankarna. I alla fall inte om det är blåsigt och man bara har kortärmat för hemvägen. Mina leg sleeves fick bli arm sleeves ikväll.

Foto: Privat. Arm sleeves det nya svarta

En annan observation: När jag är ut på löppass specifikt, alltså att det primära för löpturen är att vara ut på pass och inte att ta mig från punkt a till punkt b, tänker jag ofta på tempo, kanske att det är lite tungt, ja tankarna kretsar främst kring själva passet. Idag när jag stannade vid ett trafikljus under ett snorkkarpasset kom jag att tänka på min andning. Bröstkorgen höjdes och sänktes, och jag noterade att jag faktiskt var riktigt andfådd - hörde hur jag flåsade. Tankarna på väldigt mycket annat än löpning.

Misstänker att jag kan lura mig själv ganska bra på det sättet. Att liksom inte märka att jag faktiskt springer snabbare än 6-minuters tempo ibland. Speciellt bra funkar lurendrejerierna när det blåser eller regnar. Då hör jag inte då jag flåsar.

Det snackas löpning

Det snackas mycket löpning, och framför allt löpartävlingar i min omgivning just nu. Jag trivs väldigt bra med det snacket. Jag menar, vad kan vara bättre än att frottera sig i löpartankar, mål, lopp, laddning, finslipning osv. Men det är snacket. Då det kommer till kritan tycker jag egentligen att dethär med lopp är lite jobbigt. Fast roligt. På samma gång.

Att ladda och vila inför lopp är ju hur tråkigt som helst. Att vila efteråt är ju om möjligt ännu mera trist. Vem vill ägna tid åt sådana (mycket viktiga) saker? Jag blir ärligt talat lite off när det börjar dra ihop sig till tävling. Nervös kan jag inte säga att jag är, och inte heller anser jag mig ha några större prestationskrav som ger press.

Men det som stör mig i vardagslöpningen känns som irritationsmoment. Samtidigt som det är väldigt motiverande att ha människor som snackar löpning omkring sig och samtidigt som jag också känner mig supertaggad att tävla när jag lever mig in i den förväntan som en tävling faktiskt för med sig. Stämning, smatter av löparskor mot asfalt.

Märker jag att jag beter mig som en kameleont. Om en vecka är det Stockholm halvmarathon och om två veckor är det Lidingöloppet. Ser fram emot det med glädje och ser fram emot det med tvetydan. Så jag tänker bort det hela ett tag till...

Foto: Privat. Fast jag ser ju inte ut att lida av tävlandet här...

Lättlagat

När jag pratar om min kostfilosofi; att äta oprocessad, ren mat (helst fritt från gluten också), så är det främst två frågor som kommer upp: 1) Är det inte tidskrävande? 2) Är det inte dyrt? Som tur är verkar de flesta vara överens med mig om att det är en vettig filosofi, även om det så klart finns sådana som tror att man faktiskt behöver socker och mjöl i sin kost. På riktigt!

Till tiden och kostnaden. Nix, det behöver inte ta mycket tid i anspråk att göra mat från grunden (menar med "från grunden" inte att man måste ha sin egen trädgård, sin egen ko, etc.; däremot ska man välja sina livsmedel), och nix, det behöver inte vara kostsamt alls.

Exempel på en favoritmiddag:

Köttfärs, kryddor (har beställt en tacokrydda som inte innehåller tillsatsämnen och skräp), tomatkross (keep away från tomatkross som har många ingredienser, tillsatt socker på innehållsförteckningen).

Fräs köttet och lägg i kryddor och tomat:

Äggplanta som är nyskördade denhär årstiden. Skiva i ca 6 mm tjocka skivor, varva med såsen i ugnsform. Är inte äggplantan en väldigt fin grönsak?

In i ugnen 225 grader 30-40 minuter, eller tills allt blivit mjukt. Servera med t.ex. gräddfil. Lite persilja ovanpå också; hemodlad till och med.

Arbetsinsats ca. 15 minuter, kostnad per pers långt under priset man betalar för en färdigrätt.

Respekt!

Årets friidrotts VM gick mig förbi med att jag såg kanske en minut totalt. Läste lite i tidningar, lyssnade på sammandrag, imponerades av Isabellahs marathon. Föredrar att utöva idrott själv än att se på andra som utövar, låter själviskt, men lika bra att vara ärlig.

Igår slog jag på tv:n under sista halvtimmen av finnkampen. Första grenen jag såg var damernas 1500 m. Det maskades första halvan. Maskades rejält. Reportrarna sa att "nu går dom snart", och ja, det såg faktiskt väldigt lugnt ut. Första varvet passerades på drygt 1.30. Kommentatorernas respons: "Det går så långsamt, här skulle till och med vi hänga med". Oj! tänkte jag. Är de nu riktigt säkra? Räknade i huvudet fram att tjejerna höll långsamma 3.45-tempo. Jäkligt snabba reportrar.

Jag blir irriterad på sådana saker. Dra ut och spring en km på 3.45. Promenadtempo eller hur.

Inte sällan tycker jag att man hör kommentarer gällande marathonlöpare av typen "Man skulle hänga med max en kilometer". Isabellah Anderssons marathon tempo är under 3.25. Häng med en kilometer den som vill. Eller spring en kilometer i det tempo som Jonas Buud springer i 100 km; 4 min/km.

Vad jag vill säga med detta: Respekt!

Söndagspyssel - sleeves

Jonna funderade härom dagen på när det var dags att gå över till långa tights när man springer. Jag inledde shorts- och kjolsäsongen i början av maj. Sedan det har jag vad jag kommer ihåg, enbart sprungit i kortbenat, med undantag för midnattsloppet, men då var tightsen väldigt ihåliga så de räknas som sommarklädsel.

Nu är det inte någon sommarvärme på morgonkvisten längre. Senaste vecka tror jag det var runt 10 graders sträcket vissa morgon-snorkkarpass. Har än så länge hållit fast vid kortbenat och tänkte fortsätta med så länge det går.

I dag fixade jag som söndagspyssel till konstgjord andning för kortbenat + höstmorgon. Klippte av ett par Craft kompressionsstrumpor (de har bra skaft men foten är allt för tunn tycker jag, så därför fick de stryka med), fållade med grön sytråd, och fick fram ett par leg sleeves. Minst två veckor till i löparkjol tycker jag.

Foto: Privat. Leg sleeves låter mycket häftigare än avklippta strumpor, så dessa får heta sleeves

Övrigt söndagspyssel ett löppass med några långa intervaller, och trappspringande så att mjölksyran kom smygande.

Söndagspyssel - sleeves

Jonna funderade härom dagen på när det var dags att gå över till långa tights när man springer. Jag inledde shorts- och kjolsäsongen i början av maj. Sedan det har jag vad jag kommer ihåg, enbart sprungit i kortbenat, med undantag för midnattsloppet, men då var tightsen väldigt ihåliga så de räknas som sommarklädsel.

Nu är det inte någon sommarvärme på morgonkvisten längre. Senaste vecka tror jag det var runt 10 graders sträcket vissa morgon-snorkkarpass. Har än så länge hållit fast vid kortbenat och tänkte fortsätta med så länge det går.

Foto: Privat. Leg sleeves låter mycket häftigare än avklippta strumpor, så dessa får heta sleeves

I dag fixade jag som söndagspyssel till konstgjord andning för kortbenat + höstmorgon. Klippte av ett par Craft kompressionsstrumpor (de har bra skaft men foten är allt för tunn tycker jag, så därför fick de stryka med), fållade med grön sytråd, och fick fram ett par leg sleeves. Minst två veckor till i löparkjol tycker jag.

Övrigt söndagspyssel ett löppass med några långa intervaller, och trappspringande så att mjölksyran kom smygande.

Lugnt eller inte

Lugnt på blogfronten men inte så lugnt annars. Tur det. I träningsväg kan rapporteras att jag förutom vanlig löpning och hemmastyrka faktiskt entrat gymmet en gång denna vecka. Tänkte att det var värt att rapportera.

Foto: Privat. Tjao - skuttar vidare

Tröttbenad

Åh, så skönt att sätta sig ner. Är precis hemkommen från en lördagsförmiddag längs delar av Sörmlandsleden. Förra söndagen var jag i Nackareservatet och sprang omkring lite på måfå, men idag hade jag sakkunnig hjälp av Staffan som är bra på stigdragningen i reservatet.

Större stigar blandat med mindre stigar, rötter, klippor, förbi små sjöar. Verkligen fint och det var länge sen jag träffat Staffan så det var ett och annat som uppdaterades. Dryga tre timmar och tre mil, varav två var terräng. Så långt träningspass har jag inte sprungit senaste halvåret, så jag känner mig extra nöjd (och extra tröttbenad).

Foto: Privat. Stannade till vid en källa och drack kallt, rent vatten

Foto: Privat. Halvvägs satte vi oss ner en stund och vilade och mumsade på Staffans medhavda Runekaka

Foto: Privat. Fick äntligen användning för vätskesystemet som jag haft i garderoben ett tag. Funkade jätte bra, och väskan satt också alldeles perfekt. Sörplade i mig sista dropparna när jag kom hem