Passbrytarexpert

Jag börjar känna mig som expert på att bryta pass. Idag, för sådär trettionde gången de två senaste månaderna, avbröts passet efter ca. 500 meter då jag märkte att det inte skulle gå. Mitt fina sällskap sympati-avbröt också passet, och vi promenerade hem igen. Snorkkisen med svansen mellan benen. Jag undrar hur urbota trött man kan bli på detta.

"Varför inte t.ex. läsa en bok?", frågade en av makens kollegor när han berättade om hur vi tränade. Läsa böcker är sådant man gör när man är för slö för att träna, när man återhämtar sig. Inte sysselsättning som man ägnar sig åt en lördags förmiddag när man egentligen borde vara ute och njuta av våren, av lätta ben. Inte konstigt att man börjar bli väggklättrare och en slagen individ.