Äntligen har dimman lättat, jag känner mig rätt så genom-scannad, mina järnvärden är åter som de bör vara. Visst har jag ännu känningar/ ont (ibland) av höft/ ljumsk skadan, men det är liksom en annan sak. Det är ju ganska ytligt.
Efter dagens läkarbesök kändes det som om jag fick ta av mig den blyväst som jag gått med senaste tiden, så skönt! De restriktioner jag haft på vad jag "fått" träna är upphävda och jag kan igen träna obegränsat (alltså inte ta hänsyn till att det kan finnas något lurt i kroppen). Av en händelse "råkade" jag ha springkläder med i ryggsäcken, och kunde på vägen ut från mottagningen hoppa in på toaletten, svira om till löparmunderinga, och kuta iväg. Passade på att springa via Linnea-träningen, vara med på uppvärmningen och suga i mig lite löparinspiration, och sen fortsätta springandes hem.
Tack till alla som kommit med peppande kommentarer, mail och speciellt tack Carina, Mia och Staffan för att jag fått ventilera saker med er. Och Carina - Nu orkar jag också springa uppför hela backen! Jag känner mig Unstoppable!
