fredag 29 oktober 2010

På bar gärning

"Hur går det med träningen? Jag har inte sett till dig på gymmet på ett tag", sa en kille jag träffade på igår, och som jag allt som oftast träffat på när jag varit på gymmet. "Nja", sa jag och skruvade på mig lite. "Inte så bra. Sköter inte det här med styrka så bra. Jag borde skärpa mig". Tyst en stund innan jag fortsätter: "Men jag springer lite och så". Bäst att försöka lura bort fokus från min icke-styrketräning: "Du då - går det bra med din träning? Du tränar rätt mycket va?" "Kör nästan varje dag på lunchen jag." "Aha, det är bra. Borde också få in mer systematisk styrketräning". "Ja men då ses vi på gymmet någon dag". "Eh, ja visst".

Så nu räcker det inte med att "springa lite och så". Nu måste jag även pallra mig till gymmet. Jag lär ju tas på bar gärning - igen - om jag inte gör det.

onsdag 27 oktober 2010

Autopilot

Från att vara upp i 300 varv, lite besviket inse att det visst hade blivit bäckmörkt och ruskigt höstväder, koppla hjärnan i läge "inte tänk, bara å gör", rattade jag ikväll in frekvensen för autopiloten, och bara sprang.
En timme senare och det känns som om jag varit på rekreationssemester. När jag kan koppla på autopiloten när jag springer - då vet jag att jag har flyt. Då lever jag ett med mina tankar, mal sönder ett och annat i huvudet till små sandkorn, samtidigt som jag tänker på allt och inget, på löpning som löpning, men inte på den löpning jag som bäst utför; den har jag ju redan programmerad. Tack kroppen för det!



Foto: Privat. Lite dimmigt. Autopilot kan vara bra även då. 

tisdag 26 oktober 2010

Nakukymppi

Det sägs ju att det är bra att ta sig utanför sin komfortzon. Det är inte bara Coltingsom skuttar omkring naken; det gör tydligen vi finnar också. Kanske ett bra sätt att ta sig utanför bekvämlighetszonen? Jag brukar ju dessutom försöka spendera midsommar i Finland...
Del ett av sju som visas på Svt (länk till svt play) som handlar om finska fenomen. Klicka på egen risk. Hittade detta program hos Men Mia!

Glupsk Columbia-morgon

Så skulle man kunna beskriva dagens morgonjogg. Av den enkla orsaken att jag hade på mig mina Columbia Ravenous (=glupsk; eller omättlig kanske gillas bättre) skor som ju egentligen är terrängskor. I morse var det rätt påfruset och med de vanliga springskorna känns det nästan som barfotalöpning på ett såpat badrumsgolv. Tänkte att terrängdoijorna skulle ha ett bättre grepp och jag blev positivt överraskad.
I övrigt kände jag mig inte särledes glupsk på löpning i morse. Inget vanligt transportlöpningspass, utan en hederlig morgonjogg utan transportsyfte och start och mål på samma plats. På nåt sätt hade jag svårt att motivera mig för ett sådant pass idag, och första halvan oroade jag mig mest för hur andra halvan skulle kännas, men när jag väl kom till andra halvan var det inget jag skulle ha behövt oroa mig för. Segt pass, men ändå den bästa tänkbara starten på dagen.


 Foto: Privat. Glupskskorna.
Foto: Privat. God morgonjogg.

Ikväll fick jag dock dubbelt upp med transportlöpning eftersom jag hade en världstung ryggsäck på ryggen, och puckeln skulle ha gjort varje kamel grön av avund. Slutet gott alltså.


Foto: Privat. Jobbigt med puckel. Den gnagade förfasligt på ryggen. Här snackar vi i-landsproblem.   

söndag 24 oktober 2010

Söndagsnöje

Morgon, regnigt, lite blåsigt, kyligt och träff med Super-Karin (som igen rivit av en Ironman sedan vi senast träffades); som upplagt för löpning. Söndagsnöje precis i min smak, även om jag var nära att få hallucinationer om en riktig finsk bastu när jag efter dryga två timmar och exakt 20 kilometers löpning i så gott som konstant regn kom hem. Känns extra bra hela dagen efter en sådan start. Testa! (Fast min Karin får ni inte sno :) )


Foto: Privat. Genomblöta efter ett varv runt Kungsholmen

lördag 23 oktober 2010

Bland prinsessor och lyx

Fredagar har kommit att bli mina super-lyx-dagar. Igår vaknade man visst till ett snöigt Stockholm, och morgonlöpningen var en blåsig historia. Tänk Västerbron med snö i iskonsistens som kommer flygande. Uppfriskande. Fortsatte senare på dagen med en nästan sju kilometer lång tröskel och en lugn transportjogg på det. Katsching! Både tempo och distans.
Det att fredagar betyder mer distans har dock snurrat till helgträningen. Långpasslördag känns inte fullständigt vettigt efter en 2+ mila fredag. Hade ändå tänkt mig någon typ av löpning idag, men prioriterade annat. Den nästan dagliga core- och rörlighetsträningen får vara tillräckligt idag.
Ingen mer avancerad träning att rapportera idag alltså, däremot kan jag dela med mig vilka två böcker som jag för tillfället läser:
En Wallander-deckare och Duktighetsfällan. Den senare var ett tips av pappa. Han hade hört en intervju med en av författarna om boken, och tyckte att den kunde vara nåt för mig. Och kloka råd från föräldrar ska man ju ta åt sig, så jag klickade hem boken. Den behandlar just högpresterare eller som det i boken kallas "Prestationsprinsessor" och hur man kan se varningssignaler i sitt beteende. Pappa kan känna sig lugn, för jag känner inte igen mig allt för ofta, men det är ändå en bra bok för att göra sig själv uppmärksam på de krav man ställer på sig själv; Varför nämner jag denna bok här? Jo, jag tror att det 1) Finns många som har stora krav på sig själva gällande träning/ idrott.2) Många av de bloggare jag träffat är högpresterar människor i sitt "övriga" liv, alltså utanför bloggen/ träningen. Det är sådana som vill prestera som även lägger tid på att skriva blogginlägg, som lägger tid på att analysera sin träning, samtidigt som en professionell karriär inte lämnas åt slumpen.  



Foto: Privat. Duktighetsfällan är kanske inte något litterärt genombrott, Oroliga mannen något vassare där.
Nu ska jag fortsätta lösa mord. Är på sid 507 av typ 560 i Wallander deckaren så det börjar dra ihop sig. Snart vet jag vem skurken är.

torsdag 21 oktober 2010

Kostastrof

Kosten kan vara klurig ibland. För det mesta anser jag att jag äter väldigt bra. Regelbundet, mat gjord från grunden med en Primal touch och mat för att orka jobba, träna, ha ork för att göra det jag vill och framför allt för att det är gott, en del av det sociala livet och för att jag tycker om att göra mat.
När jag reser ställs detta dock på sin spets, och jag äter oftast ganska annorlunda då. Oregelbundet, för lite grönsaker, för mycket kaffe, småkakor som jag nästan aldrig äter annars, ibland äter jag allt för sällan, ibland lite extra i förebyggande syfte och ibland rätt skapligt. Igår gjorde jag inget enligt rutiner, förutom då att jag typ vaknade på morgonen. Vi tar det därifrån.
Vaknade vid halv 7 på ett hotellrum (jo, jag var medveten om att jag skulle vakna där), hade inte ens med springkläder eftersom jag visste att jag in case of running skulle behöva vara färdigsprungen vid 7, och då är det fortfarande mörkt, och mörker i en annan stad är no-no. Igång med kaffebryggaren och in i duschen. En kopp med kaffe och två småkakor som fanns på rummet. Förberedde mig lite inför dagen, checkade ut kvart i 8, köpte en ost-skink macka i farten. Mackan visade sig vara mer avcroissant-typ med smör, ost och skinka emellan. Kunde man inte ha friterat den också när man ändå var i gång liksom. Nåja, "mackan" tjänade sitt syfte och jag tänkte att jag nog står mig ett tag på den.
Framme på den plats jag skulle vara under dagen blev det en andra (och en tredje) kopp kaffe och pastries. Inte för att jag behövde några sådana, men jag var lite sugen bara. Några timmar sitta still. En paus där jag avstod kaffet och drack te(guldstjärna!) och en liten kaka. Skulle ha naffsat fler men jag snackade för mycket och blev utan, och bra var väl det. Några timmar sitta still igen. En ur kostsynvinkel mycket bra lunch, men som enligt min matklocka kom minst två timmar för sent, vilket gjorde att även efterrätten slank ner utan några större problem. Kaffe i förebyggande syfte.
Sitta still med huvudet på skaft igen, och avslut med kaffe och tilltugg. Hoppade över både kaffet och kakorna.
Rusade iväg till flygplatsen, och kände mig som jag vunnit på triss när jag kunde ta mig tid att stanna vid ett snabbköp och köpa några äppel (äppel räddar mig för jämnan - om jag är sugen på nåt, om jag mår illa, om jag är småhungrig, om jag druckit för mycket kaffe osv.) Dröjde dock någon timme innan jag fick tillfälle att tvätta dem och hugga in (tack securityn för att man får ta frukt genom scanningen). Visste att jag egentligen borde äta något i middagsväg, men då jag är urbota trött på både flygplats- och flygplansmat tänkte jag att jag får klara mig till dess att jag kommer hem. Åt mina tre äppel, godast på hela dagen, köpte en liter vatten som jag drack på planet.

Landade så klart vrålhungrig, kom hem, öppnade lyckligt det egna kylskåpet och serverade mig själv naturell joghurt med cornflakes halvt mitt i natten. Somnade och vaknade till min vanliga rutin som jag är glad att jag automatiskt kan kliva in i vare sig jag varit borta från rutinen två dagar eller två veckor: Äta-springa-äta-jobba-äta-jobba-springa-blogga- göra mat, äta-läsa bloggar-sova.  (Lite annat också naturligtvis).
Så klart är det inte optimalt att ha dagar när man låter kosten bli som den blir när man fokuserar på andra saker, men jag tycker ändå att det är fascinerande och charmigt att man fungerar relativt okej ändå, och framför allt att man kan återgå till vanligheterna igen. Jag gillar rutiner, även i kosten, men jag tror också att orsaken till att jag gillar rutiner är att jag ganska ofta är ute från rutinerna. Rutinerna är liksom inte vardag.
Hur som helst. Söker ni kostråd rekommenderar jag att ni inte följer mitt gårdagsexempel. Alternativt följer det men gör tvärtom.


Foto: Privat. Stannade i parfymavdelningen för att fota ett halvätet äppel. For you only.

måndag 18 oktober 2010

Kapitulerade

Ibland kapitulerar även jag när det kommer till träning, och även av andra orsaker än att jag är skadad, förkyld, har tight om tid eller liknande. Idag fick det bli så. Av ren lathet. Det hade hunnit bli bäckmörkt, jag var lite trött, ville hem så snabbt som möjligt, kände mig lite hungrig, tyckte lite synd om mig själv för att jag jobbat så länge, tyckte att det skulle kännas jobbigt att byta om och sen duscha för tredje gången idag, funderade vem som skulle göra middag om jag inte gjorde det och vem som skulle packa min reseväska till i morgon.
Satte mig på tunnelbanan och tänkte - nä, inget av det jag tänkt håller. Det stämmer inte alls. Det är inte det minsta synd om mig, och jag var inte trött på det sättet att jag inte skulle ha orkat springa. Hade faktiskt ingen orsak att inte springa - förutom att jag var lat. Det är skönt att vara lat ibland, och jag är stolt över att vara lat när det känns bra att vara lat. Som ikväll. Skrev ikväll eftersom jag tidigare idag sprang ett morgonpass och rev av ett pass i gymmet. Latheten får vara dagens krydda.


Foto: Privat. Tunnelbanan och jag. En sällsynt företeelse. Såg i alla fall till att få med mig springskor och rygga hem.

söndag 17 oktober 2010

Bara skinn och ben

Med bara skinn och ben antog jag mig kvällens löprunda. Och med skinn menar jag här mina värsting CW-X kompressionstights, för det känns som om man kliver in i ett skinn när man drar dem på. Men väl inne i tightsen, eller skinnet är man där. Allt eventuellt fluff får vänta med att guppa någon annanstans, för inne i tightsen hålls allt stilla. Det påstås också att skuttet i benen ska hållas kvar med kompressionseffekten och att återhämtningen ska vara effektivare.
Återhämtning och laddning av batterierna till maxnivåer har varit fokus för helgen. Att få starta dagen med stretch och pilates och avsluta med ett löppass på ca. 12 km på 65 minuter; i övre komfort-zonen, och en veckodos på 80km.




Foto: Privat. X-ifierad. CW-X tightsen kommer från supplystation.se. Bl.a. Mia skrev tidigare i veckan om dessa, och Zebban är också ett stort fan av dem. Jag själv verkar ha hamnat  en "tights-beundrar"-period.   

Och det man inte har i benen får man ha under skinnet. Under tightsen alltså.
Vilket får mig att tänka på dessa:
Foto: Privat. Äter man många av dessa kan det vara bra med fluff-åtstramande tights. Måste dock påstå att dehär "äkta" macaroonsen från Laduree som jag smakade i veckan inte alls var lika goda som de jag gjorde själv. Möjligen snyggare.

Bara skinn och ben

så känns det i alla fall.

fredag 15 oktober 2010

Tajts (och snöleopard)

Det är ganska sällan som jag riktigt faller för produkter och bara måste ha vissa grejer. När det kommer till löparprylar är jag svag. Nu är jag till och med knäsvag. Jag bara måste ha dessa tights från Adidas Stella McCartney serie. Skulle bli läskigt snabb i dem.


Uppdatering: Senare fick jag ett starkt ha-begär efter en snölepoardunge också. Men någon sådan får jag tydligen inte enligt min näromgivning. Man ska ju skilja mellan "want" och "need". Snöleoparden var nog mer en "want". Tightsen däremot - solklar "need"!
Foto: Klippt från vbl.fi

Det började ju bra...

sedan gick det utför och nu har det tagit sig igen. Med veckans träning alltså. En svacka på mitten och jag hoppas att kunna vända kurvan till en ny topp nu under slutet av veckan.
Måndag och tisdag - vanliga transportlöpningspass. Då känner jag mig som mest på topp. Sen packade jag ner träningskläderna i resväskan, men innan jag ens hann åka iväg till flygplatsen hade jag packat upp kläderna igen eftersom jag hade halsont och kände att jag nu vägrade att få en ny förkylning. Ingen löpning i Radcliffe landet denna vecka; däremot verkar det som om jag lyckades skaka av mig halsontet och idag kunde jag igen springa. Över 2 mil bara för att det är fredag, och dessutom med inslag av rally. Varför nöja sig med mindre.
Finns det något som kan göra en mer lugn och strukturerad än löpning så säg. Det är i såfall rena mirakelsysselsättningen.

onsdag 13 oktober 2010

Snorkkis-Bling

I måndags hade jag en liten present som väntade på mig när jag kom hem. Det var Troll-familjen som skickat en hälsning och världens snoffsigaste grej - ett skosmycke med en Snorkfröken på. Fick så klart pryda mina springskor. Jag tror att skorna blev galet mycket snabbare och uthålligare med Snorkkis-blinget; dock blev kanske jag något stopplig eftersom jag ville springa och se på min sko medan jag sprang.
Klicka här för bild... Denna blog strejkar så jag får ta till Snorkkis :)

Snorkkis-Bling

I måndags hade jag en liten present som väntade på mig när jag kom hem. Det var Troll-familjen som skickat en hälsning och världens snoffsigaste grej - ett skosmycke med en Snorkfröken på. Fick så klart pryda mina springskor. Jag tror att skorna blev galet mycket snabbare och uthålligare med Snorkkis-blinget; dock blev kanske jag något stopplig eftersom jag ville springa och se på min sko medan jag sprang.

Foto: Privat. Bling-bling i min stil

(Och inlägget fick komma här eftersom bildbehandlingen på min vanliga blog strejkar)

måndag 11 oktober 2010

Prioriteringar

Jag ligger lite lågt på bloggfronten just nu. När det gäller tid; att ha tid/ ta sig tid eller att inte alls hinna med, handlar det ju om prioriteringar, och just nu prioriterar jag annat. Tränar gör jag. Till och med i den grad att jag är lite stolt. Förra veckan var jag utomlands i två omgångar och hade program fram till kl 22 alla kvällar utom två. Ändå lyckades jag få till 7 mil löpning genom att utmana mig själv att fixa det. 

Från förra veckans shortslöpning fick det idag bli premiär för vintertights och vantar när termometern visade +2 grader i morse. Burrr.


Foto: Privat. Burrrigheten kompenserades med denna vy på kvällskvisten. Det kallar jag lön!

söndag 10 oktober 2010

Ibland...

Ger ett löppass detdär perfekta avbrottet. Möjligheten att sortera tankarna, att få klarhet, att få slappna av (trots att kroppen i början kan kännas som om det är ett helt lokomotiv som ska startas). Ibland känns det också som om man får se sådant ingen annan hinner och får se. Det känns på nåt sätt magiskt.




Foto: Privat: Gårdagens gryning. Idag sov jag förbi gryningen. Kan också vara skönt, och behövligt, ibland.

onsdag 6 oktober 2010

66 km short i Schweiz

I ultrakretsar är Swiss alpine marathon välkänt. Ett lopp i alpmiljö som sägs vara oerhört vackert, och något utöver det vanliga. Ja, och så är det 78 km långt också och brukar ha en svensk som segrare. Om inte just på detta lopp (som jag iofs. väldigt gärna skulle springa en dag), men i övrigt vore det roligt att få vandra i de Schweiziska bergslandskapen.  
Börjar dock lite lugnt, och lägger 12 km sommarvarmt Schweiz (Zurich) under fötterna. Inga höjdmeter att snacka om, och 66 km för kort, men vyer som lockar till mer. En annan gång kanske.

 Foto: Privat. Några snöbeklädda sluttningar finns där bakom molnen.
Foto: Privat. Hej hopp. Där var jag också.
Foto: Privat. Pch vad gör man här? Klämmer på knappen? Får man assistans då? Fick i efterhand berättat för mig att man måste ha en såndär tagg för att få längre tid på sig att gå över vägen.
Idag lade jag 15 km höstblåsigt Stockholm under fötterna, inte mycket går upp mot det. Friskt, avslappnande, samtidigt som pulsen steg i takt med att jag försökte trycka på med en något seg kropp. I morgon blir det förhoppningsvis löpning i sommarliknande värme igen. Funkar väl det också. Blir frånvaro härifrån; så jag får önska er en trevlig helg!

66 km short i Schweiz

Klicka här

lördag 2 oktober 2010

Jag är världsbäst!

Miranda slänger ut en självförtroendeutmaning - att skriva tre bra saker om ens träning/ löpning. Bl.a. UllisAnnika och Therese har hakat på, och jag gör också det.
Nu tycker jag att vi slänger jantelagen för en sekund, är kaxiga, visar våra nyllen utan att skämmas.
Efter att ha suttit här inbillningsfrisk (mer om det i ett senare inlägg) och funderat på vilka tre (varför bara tre - jag skulle ju kunna skriva hur lång lista som helst) saker jag ska skriva kan jag inte konstatera annat än att jag är världsbäst då det gäller löpning:
1. Rekord.
Jag har sprungit tre lopp i år. Jag har gjort tre personbästa. Sammanlagt har jag kapat 15 minuter.
2. Uthållighet.
Konditionsmässigt har jag aldrig några begränsningar. Jag kan tugga på ganska länge utan att jag blir trött. Jag återhämtar mig också väldigt snabbt.
3. Psyke.
Senaste året har testat mitt löparpsyke big time. Ännu har det inte skrotats, och jag har kunnat hålla glimten i ögat. Ha!  

Det var mina tre. Var kaxig du med - Varför är du världsbäst?

fredag 1 oktober 2010

Bitterljuvt

Att ha immunförsvar som en järnmur, kunna beta av mil på mil på mil som en maskin utan några problem är bara sååå 2009.
Det nya svarta 2010 är krämpor och skador som avlöser varandra, och förkylningar som slår till där emellan.
Här jobbar jag på det sistnämnda; också det kanske mildaste av modet i 2010:ish stil. Jag har alltså vilat idag, förmodligen också imorgon. Det man inte har i benen får man ha i huvudet eller hur var det. Om det då i mitt fall är snor eller något vettigt vet jag inte. Men jag vilar.

Rosa Dygnet

Under oktober månad pågår Cancerfondens Rosa Bandet insamling till förmån för bekämpningen av bröstcancer. Redan nu inkommande helg, 4-5 oktober kommer Rosa Dygnet att äga rum i Göteborg, och under dygnet kommer träningspass, föreläsningar och övriga aktiviteter att äga rum.
En som engagerat sig är Träningsglädje-Sara. Hon kommer att köra 24 timmar spinning, och genom detta dra in så stort bidrag som möjligt till Rosa Bandet. Du och Jag kan få vara med och hjälpa till och delta i insamlingen genom att sponsra - att går såklart direkt till Cancerfonden. Sara fixar till och med spinningen för oss, vi behöver nästan inte lyfta ett finger. Jag tänker åtminstone bidra till insamlingen - gör det du med!



Foto: Privat. Passade även på att skaffa ett rosa reflex nu när det börjar skymma. Blir fint på min löparrygga.