Påskaftonspass

Vad är en lördagmorgon utan ett löppass? I min värld hör det liksom ihop, åtminstone när jag är hemma. Allra helst ska det ju vara ett riktigt långpass, men i dagens läge är jag glad och nöjd över mitt påskaftonspass på ca. 12 km. Höft-/ ljumsk-området känns, men gjorde inte ont-ont (ett väldigt användbart Ingmarie-uttryck).

Idag var det verkligen härligt springväder. I slutet av passet mötte jag min vän Staffansom just nu laddar för TEC 100 miles som går nästa helg; alltid motiverande att få snacka av sig med likasinnade. Jag har ju mest tränat för mig själv senaste tiden eftersom jag måste ta det lugnt och det kan vara svårt att behärska sig när man springer med andra, men jag börjar verkligen sakna social-löpningen med mina fina löparvänner.

Jag stack ut så pass tidigt, redan vid halv nio, att fodrade tights var att föredra, men nu har kvicksilvret klättrat uppåt, och jag tror att det kommer att bli en promenad i solen snart för att locka fram fräknarna på nosen.