1a oktober

Varje 1:a oktober borde vara börja såhär. Klar, blå himmel och +17 grader varmt. Jag började dagen med ett löppass the old fashion way. Sprang nämligen på utan Garmin, och utan att veta riktigt distansen, och fick kika på karta efteråt för att få distansen. Hur stenålders som helst.

Foto: Privat. Shorts och kortärmat. Inte helt fel såhär i oktober.

Foto: Privat. Tillpiffad; det är ju lördag. Rosa bandet armband - redo för rosa oktober; stöd rosa bandet du med!

Och förresten. Löparrundan mätte ca 12 km. Eller nåt ditåt.

Styrkefredag

Från Snorkkarmåndag till styrkefredag. Jag är vid dethär laget inte direkt känd för att köra järnet på gymmet, men denna vecka har jag faktiskt gjort det. Tyvärr är dessa tillfällen relativt sällsynta. Core och dylika övningar har jag in i "vardagslivet" och tränar flera gånger i veckan, men när det kommer till mina styrkesatsningar brukar det rinna ut i sanden på nolltid. Poff.

Ren och skär styrka alltså. Där har jag en utmaning. Det skumma är att jag faktiskt tycker att det är roligt att träna styrka, men har så svårt att komma mig för. När jag har tränat styrka på regelbunden basis har jag ju märkt resultat, och det som är bra med just styrketräning (eller sådant man är dålig på), är att resultaten faktiskt kommer ganska snabbt.

Jag har inga ambitioner på att bygga en massa muskler, men det vore kul att känna sig muskulärt stark också i övriga delar än benen. Det får bli min utmaning; en utmaning som mig veterligen är svårare än att fixa formen för ett marathon.

Denna vecka två pass på ca. 40 minuter vardera (+några korta sessioner med hemmaträning), är tillräckligt för mig. Dessa pass har varit på bekostnad av löppass, och det är ok. Konstigt ändå att det kan kännas som en stor vinst att träna styrka 80 minuter på en vecka, medan det inte känns som någon större uppoffring att springa samma tid på en och samma dag. Lova att ni trycker på nu så att denna satsning inte rinner ut i sanden!

Resan är målet

Så svårt att bära med sig i alla situationer, så viktigt, och så värdefullt. Mindfulness. Precis denhär sekunden är viktig; en del av livet. Resan är målet. Jag älskar att resa!

Foto: Privat

Snorkkarmåndag

Att vara bitter klär varken mig eller någon annan, så jag har i helgen bara tyckt att det bara varit skönt att inte behöva springa något Lidingölopp. Sprang ett långpass i lördags tillsammans med min världsbästa sidekick och foten sitter nästan helt och hållet fast nu.

Därför tänkte jag att en recension av ryggan kunde passa. Nu har jag sprungit med min nya rygga ett par veckor, och den är verkligen toppen. Springer med den nästan varje dag trots att jag ibland inte har något annat än plånbok, mobil och nycklar som ska transporteras. Rätt varm är västen, men eftersom det ju inte är sommarvärme längre har det varit bara skönt med ett extra lager. Det lilla kruxet är att kläderna man har under blir väldigt nötta, men det är ju inte så konstigt. Springer ju ändå nästan alltid med ryggan på och får offra några plagg som får nötas bäst de vill.

Idag snorkkardag utan dess like. Jag tror att jag såg 25-30 pers som kom springande med ryggsäck idag! Vilken snorkkarmåndag!

Inget Lidingö

Blir ingen start för mig imorgon. Det känns ledsamt, men okej ändå. Kombinationen av att jag är rätt nöjd tävlingar för i år, att jag inte känner någon lust att springa lopp redan nu; är nog inte återhämtad till 100% sedan lördagen, och framför allt att foten inte är i bästa form för att springa i terräng, gör att beslutet blev så. Foten (eller ledbanden som enligt min egen bedömning av situationen, är uttöjda) skulle säkerligen klara av loppet, men hur den skulle må efteråt är jag osäker på. Den är nu, trots att jag tejpat den väldigt instabil och jag får koncentrera mig på att hålla den på rätt så att jag inte trampar snett igen. Inte det bästa för en tävling i terräng.

Jag har inga starka känslor för just Lidingöloppet, så det känns inte som någon stor förlust att inte springa; det är ju inte i samma klass som t.ex. Stockholm marathon för vilket jag säkert skulle offra halva foten, och jag sprang 26 k på Lidingö ultra i våras, och det loppet tyckte jag var roligt, och jag fick en bra tid.

Ändå känns det som sagt ledsamt. Jag har sneglat på medaljtiden som för damer är 2.38 och tänkt att jag nog skulle fixa den om jag skulle ha en bra dag. Men vad gör väl det om 100 år.

Plan asfalt lockar mig i helgen. Efter att jag dragit något gammalt över mig och surat en stund.

Lycka till alla ni som springer!

Foto: Privat. Så att sånt. Loggar i alla fall 21 km löpning och ett styrkepass idag

Vila och slackrig fot

På något sätt översätter min hjärna det ordet (vila) till något negativt. Tråkigt, segt, onödigt. Är inte så bra på att vila när jag bör vila. Inte så att jag inte vilar tillräckligt mycket, för det tror jag nog att jag gör, men inte alltid vilar när jag borde vila. Segar i stället på och träningen blir en grå (eller varför inte rosa) massa. Gör varken till eller från, vilket jag egentligen är rätt ok med eftersom prestationer inte är huvudsaken.

Idag tog jag beslutet att jag skulle njuta av en träningsfri kväll. Tog t-banan hem bara för att jag skulle vila. Faktiskt redan i morse tog jag detta mycket visa beslut; delvis för att ge extra återhämtning till mina vrister som fick stryk i måndags när jag steg snett (ena foten känns ostabil och lite flaxig, och att gå omkring i klackar är ingen hit), men också för att ladda ifall jag kommer på att jag ska springa Lidingö på lördag, men främst för att bara vila sådär annars. Och tro det eller ej – men hela dagen, har jag faktiskt gått med en skön känsla av att vila.

Och på tal om rosa massa: Craft fixar som vanligt de skönaste plaggen - här i just rosa. Har turen att vara testpilot för Craft, och denna tröja en favorit

För att inte bli allt för rosa och glamorösa också min fot idag - tejp som ska ge extra stabilitet till flaxande foten. Ledbanden är lite uttöjda misstänker jag. Ser värre ut än vad det är dock...

Laddar om?

Tackar ödmjukast för alla grattisar! Anneli och Anna frågade om jag skulle springa Lidingö på lördag. Kort svar: Jag är anmäld.

Jag har en del tankar som snurrar gällande Lidingö. Eller rättare sagt "inte" Lidingö. Jag ska fundera lite till, och återkommer till det senare i veckan när jag eventuellt kommit fram till vitsen med att springa loppet.

Tills vidare sysselsätter jag mig löparmässigt med det som är essensen i löpningen för mig; som att springa ett tidigt snorkkarpass i höststormen och få springa i höstig kvällssol hem. Icke att förglömma att jag i morse steg snett två gånger för att det var snorhalt på löven på stigen jag sprang, och att baklåren har aningen för korta muskler efter lördagens lopp. Får se hur det blir med omladdningen.

Till morgonladdning:

Foto: Privat. Varför är det först nu som jag kommit på hur förträffligt ägg är till frukost? Två ägg med tillbehör och man håller sig mätt fram till lunch (dock smaskar jag alltid på nåt innan lunch ändå, men det kan man ju göra bara för att det är gott).

En halvmara

Det var inte direkt något "jogga-runt" lopp för mig igår. I alla fall kändes det inte så. Tyckte att jag fick pinna på hela halvan, och befann mig utanför komfortzonen stora delar av loppet. Tiden blev 1.42.16, och det är jag nöjd med, och kan checka av det andra målet för löparåret.

Stockholm bjöd på väldigt fina löparförhållanden igår, soligt, varmt, och jag fick så många hejarop längs banan så att jag blev alldeles förvånad - tack tack tack! Visste inte att jag hade så många vänner! (Ja, faktiskt är det det faktum som gör att jag är extra glad idag. Att det blev ett pers är bara bonus).

Det om det.

Foto: Privat. I mål. Tom kaffekopp och halväten kanelbulle.

Laddar tacksamt

Imorgon är det halvmara! Jag har gjort en klassiker då det gäller uppladdning. Har varit på en resa, inte sovit speciellt mycket under några nätter, ätit allt annat än bra. Kan väl påstå att jag ligger bland de slöa knivarna i lådan (ha! man kan fortfarande vara vass - vass och slö).

Känner mig lätt stockad i luftvägarna men hoppas att det beror på att jag varit i luftkonditionerat. Väskan står kvar ouppackad vid dörren, kläderna som jag tänkte ha när jag springer i morgon ligger i tvättkorgen, stretchat har jag inte gjort på hela veckan, styrketräningen som jag hade tänkt köra idag blev inte av, jag är sugen på ost och osthyveln är i diskmaskinen, maken har inte kommit hem från jobbet ännu, de svarta pumpsen jag tänkt shoppa idag fanns inte i min storlek, datorn får snart soppatorsk och jag vet inte var laddaren är, veckan har gått allt för snabbt och jag har inte klurat ut hur man gör med överdragsklädsel om man vill springa i löparkjol, och inställningarna på bloggen och jag vill inte samma sak.

När jag tänker dessa tankar, om småsaker, struntsaker som läggs fram som problem. Då är jag tacksam. Tacksam för allt det jag har, för allt runtomkring, för hälsa. Och eftersom detta är en löparblogg så ska jag lovorda benen och löparkroppen som varit hela länge nu.

Förstår inte att jag ibland gnäller på onödigheter. Kan inte tänka mig bättre laddning.

Fett gott

Receptbloggen fortsätter. Jag har inte ätit godis de senaste 18 åren… vilket är nästan 2/3 delar av mitt liv. Följande recept är dock nästan att klassas som godis, men bra sådant, och bara nästan. Mitt godis har över huvud taget inget gemensamt med godis, förutom formen, samt att det är väldigt gott. Fett gott skulle man kunna säga – för det innehåller nästan bara fett.

Till 20 fett gott praliner a la Snorkkis

Ingredienser nedan: Kokosfett, extra virgin oraffinerat (viktigt! Detta är fett av bra kvalitet. Köpte detta på hälsokosten), kakaopulver av fin kvalitet, och nötter.

Smält 80 gr kokosfett, blanda i ca. 2 tsk kakao. Häll i en form för iskuber. Bryt små bitar av nötter och droppa i, Mängd efter eget önskemål; jag brukar ha bara en liten bit i varje (en hasselnöt till ca. 5 st). In med formen i frysen. Stelnar på en kvart, och försvinner på två kvart.

Inga tillsatser, inga blodsockertoppar. Bra energi, och super, super gott till kaffet.

Ljudet av flås

Man får väl inte enkelspårig i tankarna. I alla fall inte om det är blåsigt och man bara har kortärmat för hemvägen. Mina leg sleeves fick bli arm sleeves ikväll.

Foto: Privat. Arm sleeves det nya svarta

En annan observation: När jag är ut på löppass specifikt, alltså att det primära för löpturen är att vara ut på pass och inte att ta mig från punkt a till punkt b, tänker jag ofta på tempo, kanske att det är lite tungt, ja tankarna kretsar främst kring själva passet. Idag när jag stannade vid ett trafikljus under ett snorkkarpasset kom jag att tänka på min andning. Bröstkorgen höjdes och sänktes, och jag noterade att jag faktiskt var riktigt andfådd - hörde hur jag flåsade. Tankarna på väldigt mycket annat än löpning.

Misstänker att jag kan lura mig själv ganska bra på det sättet. Att liksom inte märka att jag faktiskt springer snabbare än 6-minuters tempo ibland. Speciellt bra funkar lurendrejerierna när det blåser eller regnar. Då hör jag inte då jag flåsar.

Det snackas löpning

Det snackas mycket löpning, och framför allt löpartävlingar i min omgivning just nu. Jag trivs väldigt bra med det snacket. Jag menar, vad kan vara bättre än att frottera sig i löpartankar, mål, lopp, laddning, finslipning osv. Men det är snacket. Då det kommer till kritan tycker jag egentligen att dethär med lopp är lite jobbigt. Fast roligt. På samma gång.

Att ladda och vila inför lopp är ju hur tråkigt som helst. Att vila efteråt är ju om möjligt ännu mera trist. Vem vill ägna tid åt sådana (mycket viktiga) saker? Jag blir ärligt talat lite off när det börjar dra ihop sig till tävling. Nervös kan jag inte säga att jag är, och inte heller anser jag mig ha några större prestationskrav som ger press.

Men det som stör mig i vardagslöpningen känns som irritationsmoment. Samtidigt som det är väldigt motiverande att ha människor som snackar löpning omkring sig och samtidigt som jag också känner mig supertaggad att tävla när jag lever mig in i den förväntan som en tävling faktiskt för med sig. Stämning, smatter av löparskor mot asfalt.

Märker jag att jag beter mig som en kameleont. Om en vecka är det Stockholm halvmarathon och om två veckor är det Lidingöloppet. Ser fram emot det med glädje och ser fram emot det med tvetydan. Så jag tänker bort det hela ett tag till...

Foto: Privat. Fast jag ser ju inte ut att lida av tävlandet här...

Lättlagat

När jag pratar om min kostfilosofi; att äta oprocessad, ren mat (helst fritt från gluten också), så är det främst två frågor som kommer upp: 1) Är det inte tidskrävande? 2) Är det inte dyrt? Som tur är verkar de flesta vara överens med mig om att det är en vettig filosofi, även om det så klart finns sådana som tror att man faktiskt behöver socker och mjöl i sin kost. På riktigt!

Till tiden och kostnaden. Nix, det behöver inte ta mycket tid i anspråk att göra mat från grunden (menar med "från grunden" inte att man måste ha sin egen trädgård, sin egen ko, etc.; däremot ska man välja sina livsmedel), och nix, det behöver inte vara kostsamt alls.

Exempel på en favoritmiddag:

Köttfärs, kryddor (har beställt en tacokrydda som inte innehåller tillsatsämnen och skräp), tomatkross (keep away från tomatkross som har många ingredienser, tillsatt socker på innehållsförteckningen).

Fräs köttet och lägg i kryddor och tomat:

Äggplanta som är nyskördade denhär årstiden. Skiva i ca 6 mm tjocka skivor, varva med såsen i ugnsform. Är inte äggplantan en väldigt fin grönsak?

In i ugnen 225 grader 30-40 minuter, eller tills allt blivit mjukt. Servera med t.ex. gräddfil. Lite persilja ovanpå också; hemodlad till och med.

Arbetsinsats ca. 15 minuter, kostnad per pers långt under priset man betalar för en färdigrätt.

Respekt!

Årets friidrotts VM gick mig förbi med att jag såg kanske en minut totalt. Läste lite i tidningar, lyssnade på sammandrag, imponerades av Isabellahs marathon. Föredrar att utöva idrott själv än att se på andra som utövar, låter själviskt, men lika bra att vara ärlig.

Igår slog jag på tv:n under sista halvtimmen av finnkampen. Första grenen jag såg var damernas 1500 m. Det maskades första halvan. Maskades rejält. Reportrarna sa att "nu går dom snart", och ja, det såg faktiskt väldigt lugnt ut. Första varvet passerades på drygt 1.30. Kommentatorernas respons: "Det går så långsamt, här skulle till och med vi hänga med". Oj! tänkte jag. Är de nu riktigt säkra? Räknade i huvudet fram att tjejerna höll långsamma 3.45-tempo. Jäkligt snabba reportrar.

Jag blir irriterad på sådana saker. Dra ut och spring en km på 3.45. Promenadtempo eller hur.

Inte sällan tycker jag att man hör kommentarer gällande marathonlöpare av typen "Man skulle hänga med max en kilometer". Isabellah Anderssons marathon tempo är under 3.25. Häng med en kilometer den som vill. Eller spring en kilometer i det tempo som Jonas Buud springer i 100 km; 4 min/km.

Vad jag vill säga med detta: Respekt!

Söndagspyssel - sleeves

Jonna funderade härom dagen på när det var dags att gå över till långa tights när man springer. Jag inledde shorts- och kjolsäsongen i början av maj. Sedan det har jag vad jag kommer ihåg, enbart sprungit i kortbenat, med undantag för midnattsloppet, men då var tightsen väldigt ihåliga så de räknas som sommarklädsel.

Nu är det inte någon sommarvärme på morgonkvisten längre. Senaste vecka tror jag det var runt 10 graders sträcket vissa morgon-snorkkarpass. Har än så länge hållit fast vid kortbenat och tänkte fortsätta med så länge det går.

I dag fixade jag som söndagspyssel till konstgjord andning för kortbenat + höstmorgon. Klippte av ett par Craft kompressionsstrumpor (de har bra skaft men foten är allt för tunn tycker jag, så därför fick de stryka med), fållade med grön sytråd, och fick fram ett par leg sleeves. Minst två veckor till i löparkjol tycker jag.

Foto: Privat. Leg sleeves låter mycket häftigare än avklippta strumpor, så dessa får heta sleeves

Övrigt söndagspyssel ett löppass med några långa intervaller, och trappspringande så att mjölksyran kom smygande.

Söndagspyssel - sleeves

Jonna funderade härom dagen på när det var dags att gå över till långa tights när man springer. Jag inledde shorts- och kjolsäsongen i början av maj. Sedan det har jag vad jag kommer ihåg, enbart sprungit i kortbenat, med undantag för midnattsloppet, men då var tightsen väldigt ihåliga så de räknas som sommarklädsel.

Nu är det inte någon sommarvärme på morgonkvisten längre. Senaste vecka tror jag det var runt 10 graders sträcket vissa morgon-snorkkarpass. Har än så länge hållit fast vid kortbenat och tänkte fortsätta med så länge det går.

Foto: Privat. Leg sleeves låter mycket häftigare än avklippta strumpor, så dessa får heta sleeves

I dag fixade jag som söndagspyssel till konstgjord andning för kortbenat + höstmorgon. Klippte av ett par Craft kompressionsstrumpor (de har bra skaft men foten är allt för tunn tycker jag, så därför fick de stryka med), fållade med grön sytråd, och fick fram ett par leg sleeves. Minst två veckor till i löparkjol tycker jag.

Övrigt söndagspyssel ett löppass med några långa intervaller, och trappspringande så att mjölksyran kom smygande.

Lugnt eller inte

Lugnt på blogfronten men inte så lugnt annars. Tur det. I träningsväg kan rapporteras att jag förutom vanlig löpning och hemmastyrka faktiskt entrat gymmet en gång denna vecka. Tänkte att det var värt att rapportera.

Foto: Privat. Tjao - skuttar vidare

Tröttbenad

Åh, så skönt att sätta sig ner. Är precis hemkommen från en lördagsförmiddag längs delar av Sörmlandsleden. Förra söndagen var jag i Nackareservatet och sprang omkring lite på måfå, men idag hade jag sakkunnig hjälp av Staffan som är bra på stigdragningen i reservatet.

Större stigar blandat med mindre stigar, rötter, klippor, förbi små sjöar. Verkligen fint och det var länge sen jag träffat Staffan så det var ett och annat som uppdaterades. Dryga tre timmar och tre mil, varav två var terräng. Så långt träningspass har jag inte sprungit senaste halvåret, så jag känner mig extra nöjd (och extra tröttbenad).

Foto: Privat. Stannade till vid en källa och drack kallt, rent vatten

Foto: Privat. Halvvägs satte vi oss ner en stund och vilade och mumsade på Staffans medhavda Runekaka

Foto: Privat. Fick äntligen användning för vätskesystemet som jag haft i garderoben ett tag. Funkade jätte bra, och väskan satt också alldeles perfekt. Sörplade i mig sista dropparna när jag kom hem

Trafikallergi

Efter att ha tuggat väldigt många kilometrar förra veckan, har jag denna vecka försökt hålla igen lite. Det är urjobbigt måste jag säga. Måndag löpning som vanligt. Styrka (som vanligt) hemma på kvällen. Tisdag cyklade jag till jobbet. Tog verkligen en evighet. Hem ännu värre. Den som cyklat längs huvudgatorna i Stockholm i rusningstrafik vet vad jag talar om. Det är Vilda Västern, och man är glad när man kommer hem helskinnad. Dock utan motivation att ta tag i hantlarna. Onsdag löpning.Rena avslappningsövningen. Och styrkan avklarades av sig självt. Core it is, Pilates - you name it. Torsdag cykel, för att överraskas och skrämmas bort av regnet på eftermiddagen. Ännu värre – kliva på tunnelbanan. Ambition att träna styrka hemma under kvällen. Vilket skämt. Orkade inte.

Fredag löpning morgon, löpning på eftermiddag, cykel hem. Tur att jag var relativt mör i benen efter eftermiddagens pass att jag tyckte att det var ok att cykla. Dagens två löppass hade också sänkt min stressnivå och jag tillät inte fedagstrafiken stressa upp mig; om nu inte det faktum att jag skriver detta visar på något annat.

Och nu sitter jag här och funderar om dagens hemcykling är tillräckligt med orsak till varför jag ska få "inte orka" stretcha...

Snorkkarmate

Jag springer med ryggsäck minst fyra pass per vecka. Ser faktiskt ryggsäcken som den, efter skorna, viktigaste löpargrejen. Viktigt att ryggsäcken är bra alltså. Den som jag haft tidigare har inte haft helt perfekt passform för mig, utan den har knagat lite på halsen. Inget problem vintertid då man ju har jacka med krage då, men när det inte är jackväder har jag varit tvungen att ha en scarf på för att spara på nackskinnet.

Har letat efter en ny rygga nu som då men inte hittat den optimala. För någon dag sedan slog jag dock till och klickade hem en Salomon ryggsäck som är gjord som en hel väst. Många små fickor vilket är bra då man ska ha flera nycklar, och diverse småprylar med, och den är gjord för att kunna ha vätskepåse i. Idag premiärsprang jag med min nya Snorkkarmate, och den kändes väldigt bra. Inget hoppande, inget knagande än så länge.

Foto: Privat. Västkonstruktionen

Foto: Privat. Tur att jag hade en Craft löpartröja i exakt samma färg. Väskan är utfällbar så den kan bli lite större om man har mer packning

Privat. Me and my mate

Med vänner och älvor

Igår var det härligt sommarväder igen. Och ett härligt, för huvudet avslappnande långpass tillsammans med Milla. Vi sprang omkring och upptäckte lite nya områden, backe upp och backe ner, via bryggor, badplatser, upp för trappor där jag trodde jag skulle få mjölksyra upp över öronen när jag försökte haka på Milla.

Foto: Privat. 2 timmar utan vätska (fy på mig) gjorde att jag drack sådär några liter när jag kom hem. Förresten är den lysande löpartröjan från Midnattsloppet en ny favorit. Inte utseendemässigt, men den är så himla skön, tunn, mjuk och har perfekt passform. Att man lyser smått får man bara svälja.

Vände och vred på en del tankar, gav varandra input och hem igen med relativt lätta steg trots att det för mig blev över 2 mil. Avslappnande för tankarna; inte så avslappnande för mitokondrierna. Perfekt för mig.

Idag hade jag egentligen inte tänkt springa, men då solen kom fram och jag kände för att ge mig ut var valet inte så svårt. När jag kom ut började jag dock fundera och klura på vad jag skulle springa för pass. Kändes lätt, och första 2 km flög förbi på dryga 10 minuter; första gången på länge som jag sprang med pulsklocka. Funderade att jag skulle springa en 15 km runda och försöka göra det på så bra tid som möjligt, men njä, inte riktigt mitt sätt att träna.

Funderade att springa till Hammarbybacken och springa några varv upp och ner, tog sikte på backen, men när jag kom dit kom jag på att jag i stället skulle springa i Nackareservatet.

Släppte all stress på kilometertider och distanser och luffsade omkring, över rötter, vattenpölar, småstigar, lite större stigar. Sprang omkring på måfå, fick hålla tungan rätt i mun för att parera på stigarna och bestämde att jag skulle springa på planlöst till dess att jag sprungit en mil; då skulle jag försöka lokalisera mig.

Ut ur skogen igen gjorde jag tempoökning och spurtade sista biten hem. På nåt sätt kändes det som om jag varit borta en hel evighet när jag kom hem igen efter 1 timme och 40 minuter; inte för att jag haft tråkigt, utan mer för att det kändes som om jag varit i en annan värld. Intressant. Det kanske finns troll och älvor och sånt i reservatet?Skulle inte förvåna mig.

Och så lite underhållning till söndagskaffet. Bästa musikproduktionen ever?

Tog snabb-benen

Precis som flera av er läsare verkar ha, har jag också flera olika par ben. Igår tog jag på de snabbaste benen jag har och sprang Bellmanstafetten. 5 km på 22.30 får helt klart godkänt av mig, ja, helt och hållet nöjd är jag faktiskt. Med den mycket sparsamma snabbhetsträning jag utfört tycker jag att det är bra.

Mindre nöjd är jag för tillfället med löparbutikerna i den här staden. Vad har hänt liksom? På den första hade de knappt några grejer, allra minst något av det jag skulle ha, på den andra var servicen under all kritik. På den tredje (som inte var löparbutik, utan friluftsbutik), skickades jag upp för trappor, ner för trappor och kom inte ens till avdelningen jag skulle. Helt värdelöst när man tvingas gå tomhänt från en "löparprylshoppingsväng".

Snabb-benen fick vila idag, däremot fick jag använda återhämtningsbenen till två sju kilometrare. I morgon ska jag plocka fram långpassbenen.

Foto: Privat. Något sånt här lyckades jag inte åstadkomma med dagens besök på löparbutiker. Snopet. Får roa mig på annat sätt...

Världens tyngsta ben?

Kan inte vara bra att vila. I helgen vilade jag, förutom lite lätt jogging i transportsyfte i söndags. Här är resultatet. Nedan ses vad som kan vara världens tyngsta ben.

Så kändes det i alla fall på hemvägen igår. Försökte lirka liv i benen genom att överdriva armrörelserna för att liksom få med benen, men nix. Och inte blev det några rödljus så att jag kunde stanna och vila. Jo, ett blev det, men där var det sisådär fem pers som rökte så att jag nästan var tvungen att börja fejk-hosta. Backarna var inte ens tillräckligt stora för att jag skulle tycka att det var ok att börja gå.

Idag tog jag ett par piggare ben. Ben som inte hade vilat sig sega. Och det kändes faktiskt som ett par andra ben. Konstigt att det kan skilja sig så från en dag till en annan.Undrar vad det blir för ben i morgon.

Söndag i stan

En speciell känsla att komma smygande genom stan vid klockan 8 i morse. Fullständigt tomt, tyst. Längs Skeppsbron och över Strömbron kunde man fast springa mitt på vägen om man så ville. Längs Strandvägen blev man passerad av racer på racer. Viss spänning i luften. Vid Djurgårdsbrunnsviken var det dock full fart. Stockholm Triathlon - väldigt fin tävling, också för mig som åskådare. Dagen i bild:

Foto: Privat. Start. Hum... undrar om man kan se de man supportar?

Foto: Privat. Själv stannade jag och drack kaffe medan andra simmade. Kaffe från termos väldigt underskattat

Foto: Privat. Speciellt snygga var vissa

Foto: Privat. Tyckte bara denna bild passade in i vattentemat, så det får det bli på köpet

Bra sätt att spendera en söndag!

Rysk stavgång

Nu kommer jag kanske att klassas som tönt, men det struntar jag faktiskt i. Såhär är det: Jag har funderat på att skaffa mig nya stavgångsstavar. Tror mina axlar skulle må bra av det och att gå stavgång är verkligen effektivt; märk väl att stavarna inte ska användas som balanskäppar, utan man ska verkligen ta i. För några år sedan åkte jag ett långlopp på längdskidor och majoriteten av träningen var stavlöpning; eller rysk stavgång som vi kallade det när jag var aktiv längdskidåkare. Nu har jag inga tankar på längdåkningslopp, men allvarliga tankar på stavlöpning; egentligen stavgång också men jag vet att jag är för otålig för sådant, och tycker att det går för långsamt.

Eftersom 80% av min träning består av transportlöpning (snorkkande) skulle idealet vara att springa en del av den sträckan med stavar. Dock den del av sträckan som inte är allt för crowded och där det inte är asfalt. Ungefär halvvägs skulle jag således behöva kunna fälla ihop stavarna smidigt och lätt kunna springa med dem diskret i händerna (någon gräns får det ju vara på töntigheten). Det finns visst ihopfällbara stavar - någon som har tips på hurudana jag ska satsa på? Viktigt att de håller bra, och framför allt att de är smidiga att fälla upp, fälla ihop och transportera.

Rysk stavgång låter dessutom hur tufft som helst.

Foto lånat från stavgang.se

Fredagsoljad

Fredag (igen!) Och en sådan vecka när jag kan kryssa av tio Västerbropasseringar och där jag vid varje passering, inklusive idag när det ösregnade, tänkt "åh så fint det är". Och en sådan fredag när det jobbigaste varit att man måste duscha efter varje pass. Eller nu skojar jag lite, för det jobbigaste idag var nog ett tempopass på knappa 7 km i under 5-minuters tempo. Ryktet säger att vissa kilometrar avverkades i närmare 4:30 fart. Det tuffaste träningspasset jag sprungit på evigheter.

Men tillbaka till det jobbiga duschandet som ändå kanske inte var så jobbigt. Tänkte ge ett tips för just sådana tillfällen när huden utsätts för mer än vanligt - en omgång med mandelolja och du ska se att huden blir alldeles len och mjuk igen. Bra och naturliga grejer utan en massa skräp i. Speciellt bra för löparfötter som behöver extra kärlek.

Nu ska jag ta mina fredagsoljade ben och stretcha till nyheterna. Har stretch-slarvat så det är verkligen på sin plats.

Foto: Privat. Tror det var ca en femtiolapp på apoteket och hela världen blir mjuk

Speciellt bra - kittad och allt

Denhär veckan är speciellt bra på något sätt. Snorkkar av och an som om det var det som var livets mening (kanske det är förresten?). Och igår hade jag besök av två vältränade, smarta och snygga tjejer, och idag är det julafton mitt i augusti; hämtade ut ett paket med plagg från Crafts vinterkollektion och i år ska jag tydligen inte behöva frysa om anklarna, får väl hoppa över taggtråden till frukost också, och inte heller skämma ut mitt sällskap med handskar från 1998.

Kör en fotosession på det:

Foto: Privat. Med denna överdel kommer jag att glida omkring med i höst/ vinter

Foto: Privat. Äntligen vintertights med piffiga detaljer

Foto: Privat. Sen fick jag så hett av alla vinterkläder så sista bilden får bli på detaljerna på funktionströjan only. Snowflakes...

Ja, så det är en bra vecka. Det får till och med bli vinter nu, kittad och klar!

Nöjd missnöjd

Jag har funderat lite kring dethär att vara nöjd vs. missnöjd med en prestation såhär efter lördagens midnattslopp. Inte så att jag går omkring och grämer mig över att jag tyckte att det gick dåligt, för det gjorde det inte, men jag är ändå inte riktigt nöjd.

Det är faktiskt rätt skönt att få vara lite missnöjd. För om man alltid presterar bättre än vad man trodde man kunde, ja då måste det ju vara så att man har för låga förväntningar på sig själv. Presterar man alltid sämre än vad man förväntat sig är det ju så klart himla trist.

Visst är det ändå roligt när man kan göra bättre ifrån sig än vad man trodde. Inför den här säsongen hade jag som mål att komma under 3.45 på marathon. Jag knäckte det redan i april och sprang på 3.40. Då trodde jag att jag hade gjort vad jag var kapabel till. Att komma under 3.40 skulle få bli nästa års mål. På Stockholm marathon kom jag förvånat i mål på 3.35. Det hade jag inte heller trott att jag skulle klara av. För låga förväntningar?

Jag skulle vilja relatera till Henry Fords citat "Whether you think you can, or whether you think you can´t, you´re right", för det känns som att det är så sant. Men med resonemanget ovan är det allt annat än sant.

Kan i alla fall konstatera att jag är nöjd med att vara lite missnöjd, känns faktiskt bra.

Foto: Privat. Sikta mot molnen, eller lyftas upp bland dem?