Jag har funderat lite kring dethär att vara nöjd vs. missnöjd med en prestation såhär efter lördagens midnattslopp. Inte så att jag går omkring och grämer mig över att jag tyckte att det gick dåligt, för det gjorde det inte, men jag är ändå inte riktigt nöjd.
Det är faktiskt rätt skönt att få vara lite missnöjd. För om man alltid presterar bättre än vad man trodde man kunde, ja då måste det ju vara så att man har för låga förväntningar på sig själv. Presterar man alltid sämre än vad man förväntat sig är det ju så klart himla trist.
Visst är det ändå roligt när man kan göra bättre ifrån sig än vad man trodde. Inför den här säsongen hade jag som mål att komma under 3.45 på marathon. Jag knäckte det redan i april och sprang på 3.40. Då trodde jag att jag hade gjort vad jag var kapabel till. Att komma under 3.40 skulle få bli nästa års mål. På Stockholm marathon kom jag förvånat i mål på 3.35. Det hade jag inte heller trott att jag skulle klara av. För låga förväntningar?
Jag skulle vilja relatera till Henry Fords citat "Whether you think you can, or whether you think you can´t, you´re right", för det känns som att det är så sant. Men med resonemanget ovan är det allt annat än sant.
Kan i alla fall konstatera att jag är nöjd med att vara lite missnöjd, känns faktiskt bra.
Foto: Privat. Sikta mot molnen, eller lyftas upp bland dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar