Årets friidrotts VM gick mig förbi med att jag såg kanske en minut totalt. Läste lite i tidningar, lyssnade på sammandrag, imponerades av Isabellahs marathon. Föredrar att utöva idrott själv än att se på andra som utövar, låter själviskt, men lika bra att vara ärlig.
Igår slog jag på tv:n under sista halvtimmen av finnkampen. Första grenen jag såg var damernas 1500 m. Det maskades första halvan. Maskades rejält. Reportrarna sa att "nu går dom snart", och ja, det såg faktiskt väldigt lugnt ut. Första varvet passerades på drygt 1.30. Kommentatorernas respons: "Det går så långsamt, här skulle till och med vi hänga med". Oj! tänkte jag. Är de nu riktigt säkra? Räknade i huvudet fram att tjejerna höll långsamma 3.45-tempo. Jäkligt snabba reportrar.
Jag blir irriterad på sådana saker. Dra ut och spring en km på 3.45. Promenadtempo eller hur.
Inte sällan tycker jag att man hör kommentarer gällande marathonlöpare av typen "Man skulle hänga med max en kilometer". Isabellah Anderssons marathon tempo är under 3.25. Häng med en kilometer den som vill. Eller spring en kilometer i det tempo som Jonas Buud springer i 100 km; 4 min/km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar