Att vara bitter klär varken mig eller någon annan, så jag har i helgen bara tyckt att det bara varit skönt att inte behöva springa något Lidingölopp. Sprang ett långpass i lördags tillsammans med min världsbästa sidekick och foten sitter nästan helt och hållet fast nu.
Har man en gång blivit ultra, är det svårt att låta bli. Löpning ger mig en massa energi, frisk luft och en livskvalite som i kombination med livets övriga komponenter bara måste bli bra.
måndag 26 september 2011
Snorkkarmåndag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
snygg!
SvaraRaderaTack! Rekommenderas verkligen.
SvaraRadera