Mörkare

Janne skrev i en kommentar till gårdagens inlägg att hans grannar tyckte att det var bra med mörkare kvällar, och då att Janne var ute och sprang i mörkret. Jag antar att grannarna gärna skulle ha den kondition och löparform som Janne har, och därför var lite avundsjuka, och kanske kände sig lite taskiga för att de själva inte tränar lika mycket.

I går morse när jag var på väg till jobbet, eller var så gott som framme, och gick hastigt in på 7/11 för att bunkra upp med lite frukost, träffade jag på en kollega som köpte kaffe och kanelbulle, och vi tog sällskap sista biten till jobbet. På vägen berättade jag om min transportlöpning, och som vanligt tycker alla att det är väldigt effektivt och ambitiöst. Utan att tänka efter tog vi även hissen upp de få våningarna, och framme på vårt plan tackade kollegan för att jag också tog hissen. Då kunde han känna att det ännu fanns hopp för honom själv. Vardagsmotion är inte riktigt min starka sida sa jag till honom, samtidigt som jag mörkade att jag faktiskt brukar springa både till och från jobbet.

Idag på hemvägen upplevde jag ett av de bättre löppassen på länge. Vi tog en omväg för att få lite längre distans, och det kändes bra, flöt på, ja, något i stil med Runners high. Den känslan går inte av för hackor!