Lång(gnäll)panna

Jag hade planerat in att åka på träningshelg till Eskilstuna med bl.a. Milla, Sofy och Jane, men kände att jag efter senaste veckors resor, tävlingar och med resor kommande veckor, gjorde klokast i att stanna hemma. Hemma för att vila, men inte för att vila från träningen.

Idag var det inplanerat ett långpass med min favorit långpasskompis Karin. Vi träffades vid nio, då jag redan sprungit ca. 6 km. Karin hade ett 30 km pass på schemat, och jag hade något liknande på mitt schema i huvudet. Första 10 km (mina 16) var riktigt behagliga, allt kändes toppen, förutom att det kändes som om pulsbandet knagade, jag höll på att tappa byxorna, och vätskebältet vägrade att sitta på höfterna, och istället fick hoppa i midjan.

Vid totala 20 km var det som om någon slags vägg kom emot. Kan inte säga att jag fysiskt blev trött, det var mer att jag inte hade lust att springa mer, motivationen var inte riktigt med. Vi tog några kortare pauser, och försökte peppa upp varandra. Jag bestämde att det skulle få vra nog med ett pass på 26-27 km, och Karin som hade några km kvar följde mig hemåt, för att ta sin sista bit hem mot sig. Jag kände mig egentligen inte låg på energi, men tror ändå att det kunde vara en orsak till att jag tappade humöret lite och blev gnällig. Sista kilometrarna var det ända jag kunde tänka på nygräddade baguetter. Karin försökte muta mig med cola, men det bet inte riktigt. Efter att jag droppat av och Karin fortsatte, tog jag raka spåret till närbutiken.

När jag kom in genom dörren ser jag en anställd som står med en plåt nygräddade ciabattan och fyller på brödlådorna. Hade jag inte precis sprungit nästan 30 km hade jag kramat tjejen. Nu fick jag nygräddat utan att behöva fixa det själv! Första ciabattan slank ner på vägen hem från butiken, och den andra åkte ner under lite mer civiliserade omständigheter med pålägg och allt.

Efter dusch, lite vila, mer energipåfyllning och kaffe, laddade jag in passet till funbeat. Samtidigt kunde jag konstatera att jag efter löpvila tisdag-onsdag, de senaste tre dagarna (med idag medräknat) faktiskt sprungit nästan 70 km. Med tanke på det kändes kroppen väldigt pigg, men ändå trött på något sätt. Men man har väl rätt att känna sig lite trött efter ett tre timmars långpass. Nu nalkas ordentlig vila, stretching och allmän "ha-det-bra-lördagkväll".