Jag tänker ändå hoppa över det här med mål, eller rättare sagt modifiera betydelsen av mål. Jag tänker se det som utmaningar. Utmaningar som om de uppfylls, är en bonus, men viktigaste med utmaningen är att ha en rolig resa, där jag reser med första klass biljett.
Slutsatser från tanke-hörnetUnder lördagens långpass med Karin pratade vi lite om kommande mål, och utmaningar, och utmaningar som mer kunde vara galenskap. Idag träffade jag sköna Miss Agda över lunch, och vi pratade också lite om utmaningar och mål. Utgående från dessa diskussioner, med tjejer som har en otroligt fin inställning till träning, och verkligen tränar för att det är så roligt, och för att må bra, kom jag under löpturen hem fram till att det faktiskt är okej att "bara" ha utmaningar. Man måste inte ha så tydliga, strikta mål om att göra PB här, och PB där. Är man en sådan person som vill ha mål - visst, det är toppen, och det fungerar som grymmaste motivationsfaktorn för väldigt många. Men för mig är det tillräckligt med utmaningar som mål, och jag är inte sämre för det. Dessa tankar gav mig alldeles skuttande steg när jag sprang över Västerbron, trots att jag hade viss träningsvärk i rumpan från lite styrketräning jag gjorde hemma.
Jag håller på att klura på lite utmaningar, och kommer snart att skriva lite om dem också. Det gäller både mindre utmaningar, och lite större projekt; utmaningar gällande styrka, snabbhet, och uthållighet.
Och för att helt och hållet gå emot vad jag precis skrivit i hela mitt inlägg. Jag har ett mål som jag inte ser som en utmaning, utan som ett riktigt mål: Att ha ofantligt kul!
Semantiken är inte helt oviktig men mål/målsättning för en person kan nog vara detsamma som utmaning för en annan. Förstår dock din poäng och håller med. Trots att jag har ett mål att springa stockholm marathon på under timmar så är ju min stora utmaning att gå ett bättre och hälsosammare liv.
SvaraRaderaÅh vad klokt och bra tänkt! Sådär tror jag jag ska tänka mer också... för jag tycker att det ÄR stressande med att mål som att ständigt göra ny pb och så... en utmaning så god som någon är att fortsätta ha kul och njuta av sin träning och "hålla i". :)
SvaraRaderaJag förstår också i princip vad du vill uttrycka men håller inte riktigt med. Tycker det är lite olika sätt att uttrycka ungefär samma sak.
SvaraRaderaFör mig är utmaningen att just prestera, att bli lite bättre. Några precisa mål(i tid) har jag inte satt för nästa år då jag just nu är ute på för mig helt okänd terräng (ultra).
För mig är utmaningen just nu att klara TEC i april och om jag fixar det så ser jag det som en enorm prestation.
Jag vänder nog på det hela, kanske för att jag är en tävlingmänniska ända in i märgen. Jag springer för att prestera och bli bättre och förstås för att jag tycker det är så vansinnigt roligt. Att jag får ett hälsosammare liv och mår bättre ser jag som en ren bonus:-).
Vettigt resonemang faktiskt och mkt bra mål Nysshar jag satt upp mitt, Sthm marathon 2010.
SvaraRaderaJoel - Ett visst måtta på allt är en bra inställning!
SvaraRaderafartfylld - Mål kan ju vara motiverande för vissa, men stressmoment för andra. Bra att tänka efter hur man själv är lagd, och lägga ambitionsnivån på en sån nivå som passar en själv.
Carina - Jag menar ju absolut inte att det skulle vara något fel med att lägga upp mål, och sträva mot dem. De flesta fungerar ju så att de blir taggade av mål, men jag kände mer att det skulle bli som ett stressmoment. Jag lägger ganska stora krav på mig själv då det gäller andra saker, typ karriär, och löpningen har jag då velat hålla lite helig från att bli stressmoment. Men din inställning är säkert en vinnare i att prestera!
Cicci - Lycka till!
Håller med Carina och plankar det viktigaste i hennes kommentar...
SvaraRadera"Jag springer för att prestera och bli bättre och förstås för att jag tycker det är så vansinnigt roligt. Att jag får ett hälsosammare liv och mår bättre ser jag som en ren bonus"
Med den lilla skillnaden att det först blir vansinnigt roligt när målen nås.
Gud vad bra skrivet! Själv är jag också lite skeptisk till att sätta mål enligt PB, ständiga förbättringar osv, eftersom jag vet att jag blir så enormt besviken om jag inte fyller målen!! Men däremot att ha KUL och leva ett hälsosamt liv är ju egentligen själva grundiden till varför jag springer. Därmed blir målet med min löpning också just att ha kul och må bra. Förbättringar eller PB däremot ser jag som en bonus!
SvaraRaderaJag brukar också resonera kring utmaningar istället för mål, även om det för mig mest är en semantisk skillnad. Att springa tex Lidingöloppet nästa år är ju ett mål, men det blir lättare att hantera om jag kallar det en utmaning istället. Det låter liksom lite mjukare, men jag menar egentligen samma sak. Jag vill ju springa Lidingöloppet på en bra tid, och det är min mål och min utmaning. Så förmodligen handlar det mest om vilken betydelse jag fyller ordet "mål" med. För mig är det något som jag SKA uppnå, och missar jag målet så är det ett misslyckande. Ordet "utmaning" är ju lite mer glidande. Då kan man lyckas mer eller mindre längs någon slags skala. Misslyckande blir det bara om man inte kämpar alls.
SvaraRaderaAtt kalla något för "mål" blir ju lite fel när man väl uppnått dem, tex "springa lopp x". När man väl sprungit, sen då? Kan man lägga av då? Visst, ett av mina mål är att förbättra min maratid, men det är ju samtidigt en utmaning att springa en mara. Vägen till målet är ju dessutom oftast roligare än själva slutpunkten - tänk alla sköna pass i solen man får springa medan man tränar för den eländiga maran liksom :)
SvaraRadera(dagens morgonflum, dags för kaffe känner jag. Mitt mål just nu...)
Så sant som det är sagt! Jag brukar försöka blanda mål, utmaningar, tänja-gränser, utveckla mig själv och annat. Just nu är jag ofantligt stolt över mig själv som ska tävla i MultiSport - något jag har noll koll på men som verkligen tänjer på mina gränser och som är ofantligt KUL samtidigt! Men när det gäller löpning håller jag med några av ovanstående talare att jag gärna vill försöka bli bättre, få bättre tider, bli uthålligare eller vad det nu kan vara. Det blir en härlig utmaning att jobba mot och vägen dit är oftast målet, inte själva loppet. Sen fungerar det inte alltid på själva lopp-dagen men inte bryter jag ihop för det!
SvaraRaderaResorna och att ha roligt på vägen är ju det viktigaste! Kan du tänka dig en 24-timmars bara för skojs skull nästa år? Jag funderar, vill såklart ha fint Snorkfrökensällskap :)
SvaraRaderaMan ska inte stirra sig för blind på mål och utmaningar, utan som Mia säger så är det oftast resan dit som är roligt.
SvaraRaderaSamtidigt så tycker jag om att ha mål och drömmar och det är en liten tävlingsdjävul i mig men han sporrar mig mer än slår ner mig när jag misslyckas med mina mål =)
Det ena behöver ju liksom inte utesluta det andra och skillnaden kan vara hårfin. Det är ju ett mål i sig att må bra men även en utmaning att se till att träningen blir av så att man mår bra. (Lite rörigt kanske men jag hopas du förstår..)
SvaraRaderaMen hur gör man när man vill göra de där utmaningarna och ha de där målen men inte KAN för att någon (fjompig) kroppsdel vägrar delta...:-( (Jo jag VET att man kan försöka hitta på något annat och tro mig jag har provat, men inget är lika KUL som att springa och då faller ju liksom alltihop...)
Jag är dock den ständige optimisten så en dag ska jag också kunna kalla mig för en "riktig" ultralöpare. :-)
Det viktigaste är ju att ha mål som man själv mår bra av. Det är ju olika för olika personer.
SvaraRaderaEndel drivs av att ha nya tuffa mål hela tiden. Endel mår bättre av att inte ha några mål alls.
Håller med dig om utmaningar... Ett sådant ska jag ha på uthållighet till nästa år. Men målet med sub 4 på SM 2010 är hugget i sten.
SvaraRaderaOch att ha kul är ett mål jag också hoppas på!
Ett annat mål ska jag precis sätta mig och äta nu :)
rosenblom - Ibland önskar jag faktiskt att jag var lite mer tävlingsinriktad också med löpningen, men det kan jag inte vara utan att känna stress och press.
SvaraRaderaPetra - Man vill ju ha en lagom balans där, och det är bara man själv som lägger ribban.
Therese - Det beskrev du bra - att det är när man inte kämpar det man kan som man misslyckas. Så rätt!
mialena - Det är verkligen resan som vi ska njuta av! Och hoppas att du uppnådde dagens kaffe-mål.
Marre - Att ha en liten tävlingsmänniska som kryper fram på tävlingsdagen är väl ganska bra grej (det har jag nog också tror jag). Och att tänja gränserna; det var kloka ord.
MarathonMia - Åtminstone ett 12 h vill jag springa, men 24 är jag lite osäker på. Vi får spåna på nåt! Jag är absolut på!
Dunceor - Dendär tävlingsinstinkten är ju bra att ha, den gör ju att man förmår prestera max!
Ingmarie - Det är dendär balansen som är lite knepig. Och jag förstår precis hur det är att vara skadad... var ju skadad halva förra hösten och vintern, och klättrade på väggarna; men man uppskattar verkligen att vara frisk sen!
Tobias - Ja vi är alla olika, och tur är väl det. Vissa mer målfokuserade än andra.
Janne - Ja, sub 4 är väl nog oundvikligt att inte ha som mål. Hoppas du nådde ditt mål :)