1a oktober

Varje 1:a oktober borde vara börja såhär. Klar, blå himmel och +17 grader varmt. Jag började dagen med ett löppass the old fashion way. Sprang nämligen på utan Garmin, och utan att veta riktigt distansen, och fick kika på karta efteråt för att få distansen. Hur stenålders som helst.

Foto: Privat. Shorts och kortärmat. Inte helt fel såhär i oktober.

Foto: Privat. Tillpiffad; det är ju lördag. Rosa bandet armband - redo för rosa oktober; stöd rosa bandet du med!

Och förresten. Löparrundan mätte ca 12 km. Eller nåt ditåt.

Styrkefredag

Från Snorkkarmåndag till styrkefredag. Jag är vid dethär laget inte direkt känd för att köra järnet på gymmet, men denna vecka har jag faktiskt gjort det. Tyvärr är dessa tillfällen relativt sällsynta. Core och dylika övningar har jag in i "vardagslivet" och tränar flera gånger i veckan, men när det kommer till mina styrkesatsningar brukar det rinna ut i sanden på nolltid. Poff.

Ren och skär styrka alltså. Där har jag en utmaning. Det skumma är att jag faktiskt tycker att det är roligt att träna styrka, men har så svårt att komma mig för. När jag har tränat styrka på regelbunden basis har jag ju märkt resultat, och det som är bra med just styrketräning (eller sådant man är dålig på), är att resultaten faktiskt kommer ganska snabbt.

Jag har inga ambitioner på att bygga en massa muskler, men det vore kul att känna sig muskulärt stark också i övriga delar än benen. Det får bli min utmaning; en utmaning som mig veterligen är svårare än att fixa formen för ett marathon.

Denna vecka två pass på ca. 40 minuter vardera (+några korta sessioner med hemmaträning), är tillräckligt för mig. Dessa pass har varit på bekostnad av löppass, och det är ok. Konstigt ändå att det kan kännas som en stor vinst att träna styrka 80 minuter på en vecka, medan det inte känns som någon större uppoffring att springa samma tid på en och samma dag. Lova att ni trycker på nu så att denna satsning inte rinner ut i sanden!

Resan är målet

Så svårt att bära med sig i alla situationer, så viktigt, och så värdefullt. Mindfulness. Precis denhär sekunden är viktig; en del av livet. Resan är målet. Jag älskar att resa!

Foto: Privat

Snorkkarmåndag

Att vara bitter klär varken mig eller någon annan, så jag har i helgen bara tyckt att det bara varit skönt att inte behöva springa något Lidingölopp. Sprang ett långpass i lördags tillsammans med min världsbästa sidekick och foten sitter nästan helt och hållet fast nu.

Därför tänkte jag att en recension av ryggan kunde passa. Nu har jag sprungit med min nya rygga ett par veckor, och den är verkligen toppen. Springer med den nästan varje dag trots att jag ibland inte har något annat än plånbok, mobil och nycklar som ska transporteras. Rätt varm är västen, men eftersom det ju inte är sommarvärme längre har det varit bara skönt med ett extra lager. Det lilla kruxet är att kläderna man har under blir väldigt nötta, men det är ju inte så konstigt. Springer ju ändå nästan alltid med ryggan på och får offra några plagg som får nötas bäst de vill.

Idag snorkkardag utan dess like. Jag tror att jag såg 25-30 pers som kom springande med ryggsäck idag! Vilken snorkkarmåndag!

Inget Lidingö

Blir ingen start för mig imorgon. Det känns ledsamt, men okej ändå. Kombinationen av att jag är rätt nöjd tävlingar för i år, att jag inte känner någon lust att springa lopp redan nu; är nog inte återhämtad till 100% sedan lördagen, och framför allt att foten inte är i bästa form för att springa i terräng, gör att beslutet blev så. Foten (eller ledbanden som enligt min egen bedömning av situationen, är uttöjda) skulle säkerligen klara av loppet, men hur den skulle må efteråt är jag osäker på. Den är nu, trots att jag tejpat den väldigt instabil och jag får koncentrera mig på att hålla den på rätt så att jag inte trampar snett igen. Inte det bästa för en tävling i terräng.

Jag har inga starka känslor för just Lidingöloppet, så det känns inte som någon stor förlust att inte springa; det är ju inte i samma klass som t.ex. Stockholm marathon för vilket jag säkert skulle offra halva foten, och jag sprang 26 k på Lidingö ultra i våras, och det loppet tyckte jag var roligt, och jag fick en bra tid.

Ändå känns det som sagt ledsamt. Jag har sneglat på medaljtiden som för damer är 2.38 och tänkt att jag nog skulle fixa den om jag skulle ha en bra dag. Men vad gör väl det om 100 år.

Plan asfalt lockar mig i helgen. Efter att jag dragit något gammalt över mig och surat en stund.

Lycka till alla ni som springer!

Foto: Privat. Så att sånt. Loggar i alla fall 21 km löpning och ett styrkepass idag

Vila och slackrig fot

På något sätt översätter min hjärna det ordet (vila) till något negativt. Tråkigt, segt, onödigt. Är inte så bra på att vila när jag bör vila. Inte så att jag inte vilar tillräckligt mycket, för det tror jag nog att jag gör, men inte alltid vilar när jag borde vila. Segar i stället på och träningen blir en grå (eller varför inte rosa) massa. Gör varken till eller från, vilket jag egentligen är rätt ok med eftersom prestationer inte är huvudsaken.

Idag tog jag beslutet att jag skulle njuta av en träningsfri kväll. Tog t-banan hem bara för att jag skulle vila. Faktiskt redan i morse tog jag detta mycket visa beslut; delvis för att ge extra återhämtning till mina vrister som fick stryk i måndags när jag steg snett (ena foten känns ostabil och lite flaxig, och att gå omkring i klackar är ingen hit), men också för att ladda ifall jag kommer på att jag ska springa Lidingö på lördag, men främst för att bara vila sådär annars. Och tro det eller ej – men hela dagen, har jag faktiskt gått med en skön känsla av att vila.

Och på tal om rosa massa: Craft fixar som vanligt de skönaste plaggen - här i just rosa. Har turen att vara testpilot för Craft, och denna tröja en favorit

För att inte bli allt för rosa och glamorösa också min fot idag - tejp som ska ge extra stabilitet till flaxande foten. Ledbanden är lite uttöjda misstänker jag. Ser värre ut än vad det är dock...

Laddar om?

Tackar ödmjukast för alla grattisar! Anneli och Anna frågade om jag skulle springa Lidingö på lördag. Kort svar: Jag är anmäld.

Jag har en del tankar som snurrar gällande Lidingö. Eller rättare sagt "inte" Lidingö. Jag ska fundera lite till, och återkommer till det senare i veckan när jag eventuellt kommit fram till vitsen med att springa loppet.

Tills vidare sysselsätter jag mig löparmässigt med det som är essensen i löpningen för mig; som att springa ett tidigt snorkkarpass i höststormen och få springa i höstig kvällssol hem. Icke att förglömma att jag i morse steg snett två gånger för att det var snorhalt på löven på stigen jag sprang, och att baklåren har aningen för korta muskler efter lördagens lopp. Får se hur det blir med omladdningen.

Till morgonladdning:

Foto: Privat. Varför är det först nu som jag kommit på hur förträffligt ägg är till frukost? Två ägg med tillbehör och man håller sig mätt fram till lunch (dock smaskar jag alltid på nåt innan lunch ändå, men det kan man ju göra bara för att det är gott).

En halvmara

Det var inte direkt något "jogga-runt" lopp för mig igår. I alla fall kändes det inte så. Tyckte att jag fick pinna på hela halvan, och befann mig utanför komfortzonen stora delar av loppet. Tiden blev 1.42.16, och det är jag nöjd med, och kan checka av det andra målet för löparåret.

Stockholm bjöd på väldigt fina löparförhållanden igår, soligt, varmt, och jag fick så många hejarop längs banan så att jag blev alldeles förvånad - tack tack tack! Visste inte att jag hade så många vänner! (Ja, faktiskt är det det faktum som gör att jag är extra glad idag. Att det blev ett pers är bara bonus).

Det om det.

Foto: Privat. I mål. Tom kaffekopp och halväten kanelbulle.

Laddar tacksamt

Imorgon är det halvmara! Jag har gjort en klassiker då det gäller uppladdning. Har varit på en resa, inte sovit speciellt mycket under några nätter, ätit allt annat än bra. Kan väl påstå att jag ligger bland de slöa knivarna i lådan (ha! man kan fortfarande vara vass - vass och slö).

Känner mig lätt stockad i luftvägarna men hoppas att det beror på att jag varit i luftkonditionerat. Väskan står kvar ouppackad vid dörren, kläderna som jag tänkte ha när jag springer i morgon ligger i tvättkorgen, stretchat har jag inte gjort på hela veckan, styrketräningen som jag hade tänkt köra idag blev inte av, jag är sugen på ost och osthyveln är i diskmaskinen, maken har inte kommit hem från jobbet ännu, de svarta pumpsen jag tänkt shoppa idag fanns inte i min storlek, datorn får snart soppatorsk och jag vet inte var laddaren är, veckan har gått allt för snabbt och jag har inte klurat ut hur man gör med överdragsklädsel om man vill springa i löparkjol, och inställningarna på bloggen och jag vill inte samma sak.

När jag tänker dessa tankar, om småsaker, struntsaker som läggs fram som problem. Då är jag tacksam. Tacksam för allt det jag har, för allt runtomkring, för hälsa. Och eftersom detta är en löparblogg så ska jag lovorda benen och löparkroppen som varit hela länge nu.

Förstår inte att jag ibland gnäller på onödigheter. Kan inte tänka mig bättre laddning.

Fett gott

Receptbloggen fortsätter. Jag har inte ätit godis de senaste 18 åren… vilket är nästan 2/3 delar av mitt liv. Följande recept är dock nästan att klassas som godis, men bra sådant, och bara nästan. Mitt godis har över huvud taget inget gemensamt med godis, förutom formen, samt att det är väldigt gott. Fett gott skulle man kunna säga – för det innehåller nästan bara fett.

Till 20 fett gott praliner a la Snorkkis

Ingredienser nedan: Kokosfett, extra virgin oraffinerat (viktigt! Detta är fett av bra kvalitet. Köpte detta på hälsokosten), kakaopulver av fin kvalitet, och nötter.

Smält 80 gr kokosfett, blanda i ca. 2 tsk kakao. Häll i en form för iskuber. Bryt små bitar av nötter och droppa i, Mängd efter eget önskemål; jag brukar ha bara en liten bit i varje (en hasselnöt till ca. 5 st). In med formen i frysen. Stelnar på en kvart, och försvinner på två kvart.

Inga tillsatser, inga blodsockertoppar. Bra energi, och super, super gott till kaffet.