Klamp, klamp, klamp

Så lät det ungefär när jag i morse gav mig ut på något som jag naivt trodde skulle vara ett långpass. Det blev en mil of pain. Skavsåret på hälen är uberjäkligt. Detta gör mig verkligt tacksam över att jag har hittat springskor som verkligen passar mina fötter. Jag menar - jag sprang 82 km i Trollhättan utan en enda liten blåsa på fötterna. Skavsår finns alltså inte riktigt med på min skadelista som hinder för att inte kunna springa, men av någon orsak var skavsåret jag nu fått så pass stort (undviker närmare detaljer), att det också gör ont med käraste Asicsen på. En erfarenhet rikare med andra ord.

Dagens bästa skoval

Jag lade redan när jag kom hem i natt på Compeed, och nu förväntar jag mig heeling former i likhet med Cheerleader-Claires´ abilieties i serien Heroes.

In need of running?

Jag måste ju dela med mig bevismaterial för att det faktiskt går att få till utfalls-stegs-övning i hotellkorridoren. Allt för tight kjol/ klänning rekommenderas dock inte. Andrej kom med förslag att göra dessa utfallssteg baklänges. Det ska jag testa nästa gång.




Igår visade sig London faktiskt ur sin bästa sida, och erbjöd en fin kväll, perfekt för ett löppass i Hyde Park. Det uppskattades verkligen efter en dag full med möten och inte det mest exemplariska samplet från kostcirkeln. Idag fick jag "äntligen" testa att köra lite styrka på hotellrummet, men det blev bara en kort session med lite core och benövningar innan dusch, frukost och full fart med jobb.

Jag vet inte om det är brist på löpning idag, eller om det är det förbaskade skoskavet jag fått av att springa omkring i klack-skor, ansträngande möten, sömnbrist av den jäkligt skarpa sängen, eller tanken på att jag helst av allt skulle tillbringa fredagskvällen hemma mysande med Trollet istället för att sitta på flygplatsen och snaska på ohälsosamheter som egentligen inte ens är gott, men det känns inte direkt som att jag hoppar vid tanken på att jag på måndag morgon åker iväg på nästa arbetsresa. Det krävs antagligen lördags-långpass och en massa strykande omkring i funktionskläder för att råda bot på detta. Fungerar inte detta får jag väl ta till Olga intervaller också - eller nåt.

Träningsplan - Styrka

Jag känner mig ganska nöjd med mitt upplägg för intervaller. Idag fick jag in veckans första tempo-pass med backdrag. Jag sprang tre gånger i en längre backe, och tre kortare + att jag drog några korta spurter för att få benen att riktigt springa snabbt.

Dags att lägga hantlarna i mer strukturerad användning

Det andra som jag vill ändra på i träningen är styrkan. Jag har lite svårt att komma mig för att gå till gymmet, men ska nu försöka få in sessioner på ca. 30 min., 2 gånger i veckan. Jag tänkte främst göra denna träning hemma, eftersom jag främst använder egen kroppsvikt som tyngd, och med komplettering med hantlar och pilatesboll, borde jag få till ganska varierande och heltäckande träning. Tycker jag att det blir enformigt får jag lägga in något pass på gymmet också.

Själva passen som jag gör hemma består oftast en core-del, en del med hantelövningar, en del med rehabövningar som jag fick av naprapathen när jag hade min skada i baklåret, utfallssteg, och lite annat vad jag kommer på. När man väl är igång är det ganska lätt att hitta på övningar, och vips får man ihop 30 min. styrka. Går jag till gymmet, blir det förstås lite mer vikter, än bara den egna kroppsvikten.

Jag tänkte ta vara på mina resdagar för lite extra fokus på styrka som jag kan göra på hotellrummet. Redan idag får jag testa detta, och ska minsann få till lite träningsvärk från att gå omkring i korridorer och göra utfalls-steg.

Träningsplan - Intervaller

Som jag tidigare nämnt, har jag tänkt att jag skulle försöka mig på att göra en plan för träningen. Jag har två saker som jag skulle vilja ändra på i min nuvarande träning: Fart-träning och Styrketräning. Tempot får bli dagens huvudbry:

Senaste året har jag kört intervaller ganska planlöst, lite fartlek här, lite tempoökningar där, Olgor och tusingar när jag känt för det (eller när jag känt att jag verkligen behövt det, och nästan tvingat mig att utföra fartträningen). Trots att man under hösten, som man ju kan se som uppbyggnads period, inte egentligen behöver intervallträning i samma utsträckning, tänkte jag lägga in tempo två gånger i veckan (enligt råd från n´batha). Jag tänkte lista ett antal intervall-typer jag har att välja mellan, och får relativt fritt välja från denna lista. De fart-tränings alternativ jag kunde plocka från huvudet var följande:

- Tusingar
- Kortare intervaller; typ 400 m.
- Olgor (olika typer av stegintervaller)
- Fartlek
- Zonpass
- Tempoökning, typ 3 km
- Backträning (olika alternativ; lång. kort, stegar etc.)

Och bilen går bra? Jovars, och ryggan med!

Ganska många av dessa kan jag med lite god vilja köra på mina transportlöpnings sträckor, eller med en avstickare från den vanliga vägen. En gång i veckan vill jag även få in löpskolning; typ lite hopp och steg 5-10 minuter i slutet av ett pass (detta körde jag ganska flitigt under våren). Gällande intervallerna tänker jag inte stirra mig blind på, och strikt följa specifika program, utan jag vill ha det mer som morot, så att jag faktiskt får benen att känna på lite fart oftare.

Redan förra veckan såg jag till att få in två av dessa. På torsdagen sprang jag en tempoökning på 3 km, där farten hölls på omkring 5.10-5.15 tempo, och så körde jag passet med zoner på söndagen.

Och eftersom jag nu har skrivit här att jag ska träna tempo två gånger i veckan, blir det ju svårare att smita.

Synpunkter? Ytterligare förslag på intervaller?

Mål vs. utmaningar

När skördefesten är över, är det väl meningen att man ska formulera nya mål för kommande säsong. På många bloggar ser man målformuleringar om vad man vill prestera, och vad som motiverar till att träna. Mål är väldigt viktigt, det håller jag med om, men samtidigt tycker jag att det känns väldigt stressande och resultatinriktat med mål. Klarar man inte sina mål, är det meningen att man skall ligga och spotta i taket och känna sig misslyckad - man klarade ju inte sina mål. Klarar man inte sina mål, ska man bryta ihop, ligga på marken en tid, tills man kommer tillbaka - och då mycket starkare. Och det är ju bra. Rekordprestationer uppkommer naturligtvis till följd av högt ställda, ambitiösa mål.

Jag tänker ändå hoppa över det här med mål, eller rättare sagt modifiera betydelsen av mål. Jag tänker se det som utmaningar. Utmaningar som om de uppfylls, är en bonus, men viktigaste med utmaningen är att ha en rolig resa, där jag reser med första klass biljett.

Slutsatser från tanke-hörnet

Under lördagens långpass med Karin pratade vi lite om kommande mål, och utmaningar, och utmaningar som mer kunde vara galenskap. Idag träffade jag sköna Miss Agda över lunch, och vi pratade också lite om utmaningar och mål. Utgående från dessa diskussioner, med tjejer som har en otroligt fin inställning till träning, och verkligen tränar för att det är så roligt, och för att må bra, kom jag under löpturen hem fram till att det faktiskt är okej att "bara" ha utmaningar. Man måste inte ha så tydliga, strikta mål om att göra PB här, och PB där. Är man en sådan person som vill ha mål - visst, det är toppen, och det fungerar som grymmaste motivationsfaktorn för väldigt många. Men för mig är det tillräckligt med utmaningar som mål, och jag är inte sämre för det. Dessa tankar gav mig alldeles skuttande steg när jag sprang över Västerbron, trots att jag hade viss träningsvärk i rumpan från lite styrketräning jag gjorde hemma.

Jag håller på att klura på lite utmaningar, och kommer snart att skriva lite om dem också. Det gäller både mindre utmaningar, och lite större projekt; utmaningar gällande styrka, snabbhet, och uthållighet.

Och för att helt och hållet gå emot vad jag precis skrivit i hela mitt inlägg. Jag har ett mål som jag inte ser som en utmaning, utan som ett riktigt mål: Att ha ofantligt kul!

Söndagsrutin

Det är söndag kväll, och igen vill jag påminna transportlöparna att packa väskan. Det är så enkelt när den står färdigpackad vid dörren när man slår upp de blå på måndag morgon.

Idag tycker jag att det är lite extra kul att packa väskan. Dels ser jag fram emot en intressant arbetsvecka som kommer att vara ganska varierande, och dels får jag packa i min nya löparrygga.


Jag kunde helt enkelt motstå denna skönhet; helt och hållet min stil, och dessutom i favoritfärgen. Den är betydligt mindre än min gamla Haglöfs, och har de där smarta detaljerna som jag tycker att Haglöfs lyckas med. Den är också förberedd för vätskesystem, så det är bara att lägga in vätskepåsen i ett speciellt fack, och dra ut slangen genom ett hål. Köpte i detta skede inget vätskesystem, utan får ta det senare då jag behöver det, men det passar med påsar i storleken 1.5-3 liter.

Även om det är lite häftigt med skavsår på nacken från löparryggsäcken är det inte speciellt trevligt. Jag hoppas att denna inte ska ge några sådana problem, och kan knappt vänta tills jag får lägga ryggan på, knäppa fast, och springa iväg i morgon bitti!

Kvalitets-sopor

Av någon anledning känns det för mig otroligt svårt att ta sig ut på en kort joggingtur, säg 5 km. Det känns inte som om det är ett tillräckligt träningspass, inte något man planerar inför, som t.ex. vid ett långpass. Att dra på sig kläder och bli svettig känns onödigt för en halvtimme. Utan att skämta kan jag säga att det för mig krävs en betydligt större ansträngning mentalt att ta mig ut på en 5 km soft-jogg än ett långpass på 25 km. Att jag har denna inställning tycker jag är lite konstigt, eftersom jag för två år sedan oftast sprang typ 5 km:s pass, och ville jag ha in lite mer träning, föredrog jag att springa två pass per dag i stället för t.ex. ett pass på 10 km.

I morse ville jag ut på en liten morgontur, men eftersom det var långpass igår, och att transportlöpa är ju inte riktigt någon idé på en söndag (om man inte jobbar söndag alltså), och att gå ut på en morgonpromenad inte riktigt är min grej (om jag ska göra det ensam). Jag beslutade mig helt enkelt för att gå ut med soporna. I träningskläder och med pulsmätare.

Läste igår om Carinas zon-pass, och efter att soporna var dumpade hade jag klart för mig att jag skulle göra något liknande - skulle jag springa en kort runda, kunde jag ju i alla fall göra den lite extra rolig. Jag delade upp passet i tre zoner (likadant som Carina), alla på 10 min/ styck. Zon 1 bestämde jag att pulsen skulle ligga omkring 135, zon 2 140-150 och zon 3 155-165 (och ju högre desto bättre).

Här är vi på väg på en höstig löptur på Staten Island. Dagens höstiga löptur utfördes dock i vackra Sverige.

Första 10 min var en skön uppvärmning på något långsammare nivå än jag vanligtvis springer. Tempot låg på ca. 6.30-6.40. Andra 10 min var i ungefär det tempo som jag vanligen springer på mina transportsträckor, och lite snabbare än det. Tempot omkring 5.40. Sista 10 min skulle alltså springas i en pulszon som är utanför min bekvämlighetszon, och det är en fart jag behöver träna mer i. Tempot låg på 4.50-5, och pulsen var oftast i närheten av 165. Avslutade med en ordentlig backe, spurtade och benen fick nästan mjölksyra. Småjoggade lite på det.

Känner mig ganska nöjd med mitt beslut att gå ut med soporna - det blev ju kvalitet av det hela; 5 km funkar också!

Lång(gnäll)panna

Jag hade planerat in att åka på träningshelg till Eskilstuna med bl.a. Milla, Sofy och Jane, men kände att jag efter senaste veckors resor, tävlingar och med resor kommande veckor, gjorde klokast i att stanna hemma. Hemma för att vila, men inte för att vila från träningen.

Idag var det inplanerat ett långpass med min favorit långpasskompis Karin. Vi träffades vid nio, då jag redan sprungit ca. 6 km. Karin hade ett 30 km pass på schemat, och jag hade något liknande på mitt schema i huvudet. Första 10 km (mina 16) var riktigt behagliga, allt kändes toppen, förutom att det kändes som om pulsbandet knagade, jag höll på att tappa byxorna, och vätskebältet vägrade att sitta på höfterna, och istället fick hoppa i midjan.

Vid totala 20 km var det som om någon slags vägg kom emot. Kan inte säga att jag fysiskt blev trött, det var mer att jag inte hade lust att springa mer, motivationen var inte riktigt med. Vi tog några kortare pauser, och försökte peppa upp varandra. Jag bestämde att det skulle få vra nog med ett pass på 26-27 km, och Karin som hade några km kvar följde mig hemåt, för att ta sin sista bit hem mot sig. Jag kände mig egentligen inte låg på energi, men tror ändå att det kunde vara en orsak till att jag tappade humöret lite och blev gnällig. Sista kilometrarna var det ända jag kunde tänka på nygräddade baguetter. Karin försökte muta mig med cola, men det bet inte riktigt. Efter att jag droppat av och Karin fortsatte, tog jag raka spåret till närbutiken.

När jag kom in genom dörren ser jag en anställd som står med en plåt nygräddade ciabattan och fyller på brödlådorna. Hade jag inte precis sprungit nästan 30 km hade jag kramat tjejen. Nu fick jag nygräddat utan att behöva fixa det själv! Första ciabattan slank ner på vägen hem från butiken, och den andra åkte ner under lite mer civiliserade omständigheter med pålägg och allt.

Efter dusch, lite vila, mer energipåfyllning och kaffe, laddade jag in passet till funbeat. Samtidigt kunde jag konstatera att jag efter löpvila tisdag-onsdag, de senaste tre dagarna (med idag medräknat) faktiskt sprungit nästan 70 km. Med tanke på det kändes kroppen väldigt pigg, men ändå trött på något sätt. Men man har väl rätt att känna sig lite trött efter ett tre timmars långpass. Nu nalkas ordentlig vila, stretching och allmän "ha-det-bra-lördagkväll".

Det blir en kall vinter

Det är inte alltid lätt att ha långa ben. Speciellt inte när vintertightsen är minst 10 cm för korta. Tänk på mig sen när det är tö-väder och det slaskar runt fötterna. (Och tusan vad plattfotad jag ser ut på det fotot.)

Gamla meriter

Jag är i full gång med att planera träning inför hösten och vintern. Ändå måste jag få leva på lite gamla meriter. När jag sprang i Uppsala i mitten av september, fick jag som pris förutom en medalj också en halv buckla och ett presentkort. Det hade tydligen hänt något missöde med min pokal, och den ersattes tillfälligt av en mycket vacker blomma. I början av denna vecka kom det en ny, riktig buckla på posten. Sådär för att påminnas lite om loppet.

Vem ska bort? Den tillfälliga bucklan var ju väldigt fin.

Jag fick även ett presentkort till SupplyStation. SupplyStation säljer bl.a. löparkläder, skor, och har enligt min mening väldigt fördelaktiga priser på sådana prylar man som löpare behöver. Jag har vissa gånger haft lite svårt att sätta sprätt på presentkort, men denna gång var det inga problem. Klickade in på sidan och beställde två omgångar med Bagheera underställ. Jag är också sugen på att lägga in en beställning på någon av Bagheera löparoverallerna som erbjuds. Hade samma modell av underställ förra året också, men har av någon anledning lyckats slarva bort tröjan, så de nya omgångarna kommer väl till pass. Ett bra första pris eller hur? Det faktum att jag är underställsmissbrukare har ännu inte ändrats. Det är ett missbruk jag kommer att återuppta nu lämpligt till vintern.