Jag började fundera över dethär med mål för träning, eller i mitt fall bristen på mål. Jag lade i januari upp målen för 2009 på bloggen: Träning 7 h/ vecka, Springa Stockholm marathon, Ultralopp.
Träning 7 h/ vecka: När jag kollar träningen på funbeat ser jag att enda veckan jag legat under 7 timmar är veckan efter Stockholm marathon då jag var förkyld. För det mesta har träningsdosen varit mellan 10-15 timmar, alltså ganska ofta det dubbla.
Springa Stockholm marathon: Förutom S.M. har jag sprungit två övriga marathon; ett i mars och ett i augusti.
Ultralopp: 82.3 km på Trollhättan 12 h.
Check, check, check alltså.
Nu känns det lite tomt. Trots att jag sett träningen som väldigt fri, och "jag gör som jag vill" och "jag gör vad jag känner för" har varit mantran, känns det nu som om jag vill ha lite att tugga på. När det gäller andra saker, t.ex. jobb, studier, karriär osv. har jag alltid haft tydliga mål, och ganska klara framtidsplaner. Träningen har varit mindre fokuserad; där har det blivit som det blivit.
Men vill jag ha det så? Springa 10+ mil i veckan utan att ha anmält mig till några nya lopp (ok, anmälning till Lidingöloppet är gjord, men det ser jag inte som något speciellt). Några fler marathon är jag inte säker på att det blir under detta år; det finns helt enkelt inte några i närheten, och målet att göra en sub-4 tid får bli för nästa år. Att försöka få upp snabbheten och köra kortare lopp kunde ju vara en idé, men det är liksom inte jag. Jag vill springa långt. Lite ultrahändelser finns kanske under hösten, det är kanske där jag ska gräva? Eller fortsätta tokträna och transportspringa som vanligt? Det är ju faktiskt ganska skönt att få träna ostört, utan tävlingar som man måste vila inför/ efter, och köra evighetsintervaller när man har tid och lust.
Jag känner igen den där tomma känslan efter att man har uppnått sina säsongsmål. De flesta löpare som hållit på ett tag brukar väl börja fundera på nästa år i oktober, typ. Visst kan det vara ganska skönt att träna ofokuserat också - men ska jag vara ärlig så tycker jag inte det är lika roligt. Det är häftigt att brinna för något, det där lilla extra som får en att köra även om det är motigt.
SvaraRaderaSäsongsmål är en sak, men det är inte så dumt att ha några lite mer långsiktiga mål, the big picture liksom. Det kan ju vara svårt om man inte sprungit så länge och ännu inte riktigt vet vad man tycker är roligast och vad man är bra på. Men det gör ju egentligen ingenting, man kan ju alltid revidera i efterhand. Och jag tror att man skall lita på magkänslan också. Kroppen "vet" om lopp X eller tiden Y är det rätta :-)
Du har ju Comrades Marathon i Sydafrika t.ex., 89 km asfalt :-)
Det blir lätt så, att när du nått dina mål. En känsla av att vara nöjd, men sedan en viss tomhet. En nyorientering innan nya mål sätts upp. Och du börjar på en ny kula med ny energi.
SvaraRaderaJag tycker att det viktiga är att tillåta sig vila i denna "känsla" för att kunna hitta rätt mål i framtiden. Låta det mogna fram, helt enkelt.
Och sedan: Jag har skrivit det förut: Målet är ingenting - vägen är allt!
Jag själv känner att jag blir bättre av ett mål helt enkelt, vägen dit blir mer fokuserad. Docks å inser jag att just mitt mål ligger för långt fram i tiden: vasan i mars nästa år är ett gäng månader bort liksom, så jag behöver hitta något på den här sidan nyår för att känna att det brinner i knutarna redan nu, att det är dags att lägga på ett kol liksom. Så, jag tror stenhårt på mål. Kan vara en distans, kan vara träningsmängd eller resultat, typ: jag skall klara av ditten och datten på denna tid till 1 oktober. Tror alla mår bra av lite lagom press, det ger ju en belöning och känsla av styrka när man får klara av sitt mål, något som i sig ger mycket energi!
SvaraRaderaMål är otroligt viktigt för mig. Jag måste ha något att fokusera på så att jag kan planera träningen därefter och hela tiden jobba framåt. Är väl kontrollfreaket i mig som inte klarar av att vara ostrukturerad och bara köra på känsla :)
SvaraRaderaDet är som ett gift det här med mål, speciellt lopp. Jag har aldrig varit speciellt målfixerad inna jag satte igång med löpningen efter att Vilgot kommit. Man vill hitta nya och mer utmanade mål där man kan slå tider och överträffa sig själv. Känner igen den där tomheten när allt är över och man inte riktigt vet vad man ska träna för. Du med all din mentala styrka, dina mil i benen skulle ju kunna formulera hur häftiga mål som helst. Marathon som varade i dagar och vad vet jag på kalla platser. Jag tror nog att du kommer finna mål med din löpning snart. Tids nog kommer det.
SvaraRaderaSom flera andra har även jag mål för min löpning det gör träningen mera fokuserad på vad som väntar. Dessutom är det för mig lättare att träna till något som är i bestämd form :=)
SvaraRaderaOm sen målet är att gå ner i vikt eller klara av en distans på en tid är mindre viktigt, men att ha ett mål är ett måste i all fall för mig. Det kan bero på att man är en tävlingsmänniska i fingerspetsen .
Du har snart nya mål eller del mål för visst är det så att du vill kunna testa längre distanser än 80 km, det är bara halvvägs :=)))
/Staffan
Du kanske kan sätta upp lite mål med styrketräning. Det brukar jag göra, tycker det funkar bra. Typ, innan nyår ska jag fixa den och den vikten i en övning, kanske inte jättekul men alltid något.
SvaraRaderaAnnars kan du ju testa cykla enhjuling till jobbet, borde vara bra för hållningen ;-)
Det här med mål är nog viktigt för många av oss idrottsutövare, nu när du klarat av dina mål, med bravur dessutom är ju frågan vad blir nästa mål, "skall jag springa Sthlm Maraton igen? och isåfall skall jag satsa på en snabbare tid?" eller finns det andra mål som lockar. Du som gillar att nöta asfalt kanske skall satsa på ännu längre lopp, eller kanske triathlon, Lite annorlunda maror kanske skulle göra det mer spännande som fjällmaraton, ökenmaraton, maraton på exotiska platser. Ja vad vet jag? För min del tycker jag det är ganska trist att sätta upp liknande mål som man redan checkat av, jag vill gärna hitta nya guldkorn att sätta tänderna i, och hittar jag inget nytt så satsar jag på en snabbare tid.
SvaraRaderaFredrika - Ja visst kunde man börja fundera på nästa säsong redan nu, men det känns ändå som om jag vill ta vara på lite mer av denna säsång. Tack för din tänkvärda kommentar!
SvaraRaderaAndrej - Ja, vägen är det viktigaste. Måste bara fundera ut vart jag vill att vägen ska leda.
Mikaela - Som du skriver behöver man på nåt sätt ha både lång- och kortsiktiga mål. Måste ta en funderare.
Andréa - Både bra och dåligt det där med att vara kontrollfreaks som vi är.
Anna - Ja jag är förvånad över att jag längtar efter nya lopp; jag som trodde att jag var nöjd med att mastodont-träna!
Staffan - Än så länge är nog 80 hel-vägs för mig :) . Men snabbare kunde man kanske avverka distansen. Och du har rätt i att träningen är mer motiverande om man har tydliga mål. Och när jag funderar - 80 är faktiskt bara halvvägs!
Daniel - Mycket bra tips! Gäller bara att pumpa upp motivationen för styrketräningen igen! Hihi, med en enhjuling över Södermalm och genom Gamla stan varje morgon och kväll; det skulle vara nåt!
Piratfarsan - Tack för dina tips på nya utmaningar! Något ska jag säkert hitta att lägga tänderna i; men måste ta mig en funderare först.
Har du sprungit något lopp på bana? Det är löjligt roligt, och INTENSIVT!
SvaraRaderaDu bor ju i Stockholm så "långlöparnas kväll" kan väl vara en utmaning så gott som någon annan?
Ja det är både och... en tomhet efter avklarade mål är uppfyllda, samtidigt en känsla av frihet och renhet och att ha alla möjligheter, efteråt.
SvaraRaderaMors,
SvaraRaderaForstätter snacket kring finnbastu:
Du e så välkommen så välkommen förbi sommarstugan! Jag eldar upp den åt dig efter ditt löppass!
Jag ger dig några teaser-bilder:
http://patrik.familyengstrom.com/2007/08/bastu-with-view.html
http://patrik.familyengstrom.com/2008/04/utflykt-och-pollen.html
Hur kommer det sig att du är så pepp på finnbastu? Många i Sverige är ju normalt sett helt lost på bastu. Och som man brukar säga i Finland om sommarstugor: Först bygger man bastun, sedan bygger man sommarstugan! :)
Trodde att jag skulle få bjuda dig på glass i Göteborg i oktober. Inga mer marathon i år alltså?
SvaraRaderaGustav - lopp på bana kunde vara intressant att testa; ska kolla upp det.
SvaraRaderafartfylld - Precis. Men antar att man relativt snabbt kan lyckas fylla tomheten med nya mål och möjligheter.
Partik - som finne i excil saknar man ju riktig bastu :). Såg väldigt fint ut!
Janne - Är lite bekväm av mig så jag vet inte om jag har lust att ta mig till Göteborg... och så har jag för mig att SUM är samma dag? Men snackar vi glassbjudning här så... vem vet?
Håller med Janne! Tar du dig ner till Göteborg så blir det glass!!
SvaraRaderaÄrligt talat, för mig är det i alla fall lite extra motiverande att träna om jag vet att jag har nån utmaning framför mig. Nu är det Midnattsloppet och Göteborg Marathon som hägrar, sedan kanske bara Sylvesterloppet på nyårsafton :)
Det här är en intressant fråga... Jag gillar att ha mål uppsatta, men har svårt att sätta dem. Sätter jag rimliga mål så når jag dem för snabbt och drabbas sen av precis den "tomhet" du beskriver. Sätter jag lite högra och svårare mål kan jag istället drabbas av lite småjobbig prestationsångest...
SvaraRaderaVad är lagom liksom???
marathonjohan - Blev faktiskt lite sugen på Göteborg; ska ta mig en funderare.
SvaraRaderaHelena - ja, det är svårt detdär med lagom. Jag vill inte ha pressen från träningen, men ändå ha utmanande mål. Vet faktiskt inte hur det ska gå ihop.