Lika bra att erkänna, kapitulera, lägga korten på bordet. I have a confession: Jag gillar asfalt. Jag njuter av att ligga som en rem och sluka asfalt, tugga kilometrar utan dämpande underlag. Jag gillar greppet man får under sulorna från asfalten. Så var det sagt.
På nåt sätt går löpning och natur hand i hand. Vad kan väl vara skönare än ett löppass under våren när grönskan exploderar, frisk luft, och doften av skog kan dras in i lungorna. Det tycker jag också. Men jag trivs ändå bäst att lubba på asfalten. Jag gillar inte små-stenar i skorna (visst, det finns gaiters), tycker de hala stenarna är i vägen, likaså alla stubbar och rötter.
Att jag är gammal orienterare märks inte speciellt tydligt. Inte heller att jag växt upp på en plats där jag var tvungen att cykla med rullskidorna på pakethållaren en bra bit för att komma till asfalt, och där man tar bilen till el-ljusspåret. Jag har tidigare undvikit att springa på asfalt (för sprang man på en asfalt väg, sprang man ju helst vid sidan av, alltså på gruskanten).
Kommande månaden ska jag dock försöka få in mera terränglöpning i träningen; Detta med tanke på Lidingöloppet och ett eventuellt SUM. Vi får väl se hur det går. Njuter gör jag i alla fall på det svarta underlaget; så även idag när jag joggade återhämtningsjogg på ca. 12 km (och sådär en 75% asfalt).
Man kan ju springa på en liten asfaltsväg med fin skog vid sidan om ;) ?
SvaraRaderaJag förstår absolut vad du menar, det är väldigt mycket bekvämare att springa på ett underlag som är detsamma överallt och där man inte behöver titta där man sätter fötterna. Skulle gärna springa några pass på asfalt själv men benhinnorna tillåter inte det än, men kanske sedan när man blivit lite mer rutinerad :)
Håller med, gillar också att ha jämn fin asfalt under sulorna. Men vet att jag skulle behöva mycket mer rötter stenar, backar och annat otyg för att utvecklas...
SvaraRaderaHaha... svår uppväxt som helt klart märkt dig för livet. Skönt att du kommit ut ur garderoben. Eller skogen.
SvaraRaderaSjälv suktar jag efter fler terrängspår åt folket! Våga obanat. Wohoo!
SvaraRaderaJag gillar också asfalt även om det kan vara skönt i skogen mellan varven.
SvaraRaderaSom numera storstadsboende är det bara att avundas dig – själv älskar jag terräng, ju snårigare desto bättre!
SvaraRaderaOch jag älskar att springa helt ospårat i skogen på våren innan växtligheten kommit igång för mkt och det fortfarande kan bita lite av kylan mot kinderna.
SvaraRaderaMen samtidigt är jag ju en riktig statistiknörd och gillar att hålla koll på km/tider etc, och då är skogen ganska kass för där går ju inte lika bra att hålla jämn fart, eller slå km/rekord... Så det är lite mixade känslor där.
Jag är likadan! Asfalt is the shit. Man liksom studsar vidare istället för att sjunka ner en halv kilometer i det mjuka underlaget :)
SvaraRaderaVill jag flyga väljer jag asfalt, vill jag dansa väljer jag terräng :-)
SvaraRaderaTror man måste ha sina kärlekshistorier med lite olika underlag. Njut av asfalten!
Numer föredrar jag trixig och varierad terräng. För att inte tala om mjuka, barrbeströdda skogsstigar. Men inte barkiga eljusspår.
SvaraRaderaOch så blir man så underbart överraskad när man ger sig ut på asfalt igen - och upptäcker hur snabbt man faktiskt kan springa när man inte behöver göra annat än just det. Bara det är värt snubbelrisken i skogen.
Jag tränar gärna i skogen. Ju tyngre desto bättre. Men tävlar gör jag självklart på asfalt. Plant och lättlöpt. Man vill ju slå rekord! ;-)
SvaraRaderaHåller med dig om att det är skönt att springa på asfalt.
SvaraRaderaMen det är nog bra att variera sig med lite terräng också... För att stärka upp "krängningsmusklerna" vilket jag tror det heter på Latin ;)
Sus - ja, asfaltväg i skog är väl optimalt. Så kanske man kan ta någon avsttickare från vägen ifall man vill variera sig.
SvaraRaderaCarina - precis så är det!
Andrej - ja, den sätter sina spår.
Linda - våga asfalt! Fast du har nog helt rätt - bättre är det att träna obanat.
Anna - dendär 75%-25% blandningen kanske är ganska optimalt :) .
Ida - som tur är borde du ju hitta ganska snåriga områden också här i stan!
Piratfarsan - ja, snabbt går det ju inte i skogen, men det är inte det som är problemet för mig.
Anna (orka mera) - hehe, bra uttryck - asfalt is the shit!
Fredrika - det var fint sagt. Kanske om jag sticker ut i skogen med inställningen att dansa fram, går det bättre.
bureborn - variation är säkert det bästa.
rosenblom - önskar jag hade den inställningen!
Janne - Där har du rätt; variationen stärker. Yes - nu lärde jag mig lite latin också!
Jag gillar terräng, mycket för jag har i princip ingen terräng i mitt närområde så jag nöter fin asfalt typ året runt. Jag saknar fina backar och lite gyttja.
SvaraRaderaHaha, jag älskar också asfalt! Hade fått så många förmaningar när jag började springa om att jag skulle hålla mig borta från asfalten så mkt som möjligt för det är så slitsamt för knäna och andra leder. Terränglöpning är ju the shit! sades det mig. Och visst, jag gillar att springa längs mina stigar i skogen, men det är så jääääävla schysst att nöta kilometrar på asfalt, det går ju så mkt snabbare och lättare! Och inte har jag ont i några leder inte. :)
SvaraRaderaHåller med! Asfalt rockar!
SvaraRaderaHär är en till som gillar asfalt!! Mina knä håller tyvärr inte alltid med mitt huvud men dom får allt vänja sig, för det är asfalt som gäller!!!
SvaraRaderaDet var en bekännelse som jag uppskattar! Trodde att jag var ensam om att föredra asfalt framför vackra skogstsigar! (Jag hör ju själv hur dumt det låter!) Så tack för att jag slipper känna mig galen! ;)
SvaraRaderaÄven om det ät skönt med jämn och fin asfalt så föredrar jag nog löpslingor i skogen - inte med stora stenar och rötter utan de som är mer.. tja.. barnvangsvänliga. :) Kommer en barvagn fram, kommer jag fram. Hahaaa!
SvaraRaderaDunceor - Ja, det låter ju onekligen lite tråkigt. Kanske du kan springa i dikesrenerna?
SvaraRaderaTherese - Asfalten är nog delvis en orsak till mina knä-krämpor har jag för mig. Hoppas att du förblir skadefri i framtiden också!
marathonjohan - mys-asfalt-joggar-klubben. Ska vi bilda förening?
Daniel - Ja, som dagt, asfalten sliter mer... smakar det så kostar det. Förresten Daniel - jag kan inte kommentera på din blog. Något med inställningar?
Malin - Och vi verkar ju vara hur många som helst i asfalt-dyrkar skaran!
Lotta - Bra beslutsregel :) . Och en slinga där barnvagn kommer fram låter som nåt som jag också skulle gilla.
Jag är oxå svag för asfalt - börjar jag kuta i skogen så plockar jag bara svamp! Vi ses på Lidingö!
SvaraRaderaTack för att du sa till! Jag måste nog fixa en annan template, den jag har nu är full med buggar, har svurit över den ett antal gånger ;-), fixar en ny tills imorgon, nu har jag fått nog av denna....
SvaraRaderaAngående asfalt så är mitt problem egentligen doseringen för att vattnet ska rinna av vägen som gör att jag springer på snett underlag hela tiden. Jag har bara dålig landsväg där jag bor tyvärr =(
Nja, det blev ingen ny, men nu borde det funka :/
SvaraRaderaDet är stort att erkänna asfaltskärlek... ;) Jag gillar den bäst på våren, precis när snön smält bort och man hör ljudet av småstenarna under skorna...UNDERBART!
SvaraRaderaMagdalena - oj, svampplockning. Nu blev jag avundsjuk!
SvaraRaderaDaniel - doseringen är svår faktiskt. Det tycker jag är problem på en del grusvägar; asfaltvägarna här omkring är dock plana.
Helena - ja, erkännandet krävde lite mod :) .
Snälla kan du lära mig att tycka om att löpträna på asfalt!!! :)
SvaraRaderaDet kommer att bli några nätter till med bra läsning för min del och förhoppningsvis även några kapitel på stranden sista semester veckan. Det var jätte kul att träffas.
Jag tror att vi även möte dig och två killar som var ute och sprang när vi var ute och promenerade i torsdags?
Hoppas att du får en bra helg och att vi ses igen snart!