Idag var det alltså dags för
Långpassdöden, och en test av andra varvet på Stockholm
marathon banan. Hade sett fram emot passet då jag inte körde något långpass igår, och blev verkligen inte besviken.
Vi samlades vid Saga Motion på Söder, där
Fia-Lotta hade ordnat med ombyte, dusch och bastu. Tack för det! Vädergudarna från igår hade antagligen ersatts av
prao-elever, så det var lite trist väder, men bra springväder. Jag hade ju inte träffat någon av de övriga tidigare,
liksom också var fallet för de flesta. Olika åldrar, löpstilar, bakgrund, mål, men alla med samma passion för löpning.
Ett gäng taggade löpare.
Fia-Lotta söker kontakt.
Banan startade alltså från Söder, och fortsatte över Västerbron till Kungsholmen, längs Kungsholmen in mot city, mot Östermalm ut på Djurgården, längs Strandvägen, Gamla stan, till Slussen, och "hem" till Saga Motion vid Mariatorget.
Snabbpaus vid centralen.
I synnerhet första delen av banan kändes det väldigt lätt för mig. Farten vi höll låg omkring 5.45-6 min/km, ganska optimal fart.
Djurgårdsslingan tog lite mer på krafterna. Där är det ju lite backar, och jag kortar alltid ner stegen, sänker farten i uppförsbackar, något som de andra inte verkade göra. I stället är jag ganska bra på att "rulla" nerför, och kunde komma i kapp det jag tappat uppför. Sista kilometrarna kändes lite tunga, och benen kändes lite stumma. Det är kanske inte så konstigt efter
marathonet förra veckan, och över 10 mil löpning under veckan.
Av
FIa-Lotta lärde jag mig ett annat sätt att se på
marathon. Rena rama intervall-loppet. Hon körde tydligen med en strategi att se allt mellan vätskekontrollerna som intervaller. Mycket krut finns i denna tjejs ben!
Jag träffade också
Lisse, vars blog jag läst tidigare, och varit/ är så imponerad av. Hon deltog för två veckor i
TEC, och sprang 100
miles, alltså 16 mil. Jag säger det på ren svenska - 160 km! Otroligt härlig och inspirerande tjej!
En av killarna i gänget övertygade mig också om att jag faktiskt behöver en ny pulsklocka med
GPS funktion. Han hävdade att det som inte registreras på den, aldrig genomförts. Träffade också Linnea-löparen Ingrid, som tränar för sitt första
marathon, som hon har som mål att avklara innan hon fyller 50. Det kommer nog inte att bli några problem med den saken.
Totalt blev passet 22 km, och 2 h, 11 min. Medelpuls 153. Tempot var precis under 6 min/ km, alltså ca. 10
sek. långsammare än
marathonfarten jag höll förra veckan.
En liten försmak för
närfighter fick man även under passet. Bra att öva upp armbågarna, och att andra springer en i fötterna :) . Jag hakar säkert på
Långpassdöden-gruppen igen! Var redan vissa spekulationer om ett 30 k pass i maj.