Varför så tam?

Lyssna på kroppen, vila om du känner dig trött. Lagom med träning är bäst, återhämtning viktig. Hur ofta ser man inte att motionärer lägger in en vilodag eller byter ut ett planerat tempopass mot en lugn jogg för att man känner sig lite trött och sliten? Jag själv definitivt inkluderad i kategorin.

Men är inte dethär förfärligt tamt, lamt och lagom? Är det ingen som vågar träna ner sig? (Elit som tränar strukturerat, som testar sina värden med jämna mellanrum och som tränar strukturerat hör inte riktigt hit). Ja, det är till och med lite fult att inte vila om man känner sig trött. Åtminstone vågar jag inte skriva ett inlägg om att jag egentligen nog börjar vara sliten, men ändå kutade en mil bara för att.

Jag tror att de flesta motionärer prestationsmässigt skulle vinna på att träna ner sig ibland; såklart ska nerträningen kompenseras med vila eller varvas med lättare träning. Och det är väl delvis det som är det svåra för en motionär – att veta var man ligger när man försöker balansera på kanten för vad som är att träna ner sig och när man faller över på överträning; eller kan vi vanliga, dödliga bli övertränade?

Så nästa gång jag skriver att jag tog en dag välbehövlig vila – kan inte någon skriva en kommentar i stil med ”men behövde du verkligen dendär vilan; inte bara lite lat nu?”

Vad tror ni? Är vi för tama? Och hur kan man som icke-elit avgöra på vilken sida om balanslinjen man är?

Foto: Privat. Funktionströja av Craft. Smultronskörd av mig; och tamhetstankarna dök upp i smultronbuskagen.