Jag snackade om Sibirien och sen stack jag. Frånvarande från bloggen och faktiskt också frånvarande från träningen. Avslutade februariträningen redan i fredags, och begav mig iväg nordöstut och har senaste två dagarna kollat så mycket tv-sport som jag inte sett på hela vintern - det räknas väl också? Tillbaka sydvästut för ett sömnstopp, byta väska stopp, jobbstopp, och vidare sydvästut. Löparkläder uppackade och Jogging-mapen upplockad. Trist bara att det ska vara så tusans mörkt de tider jag kan springa; förhoppningsvis kommer jag att lyckas naffsa åt mig lite dagsljus någon dag under veckan.
Jag har varit medveten om att januari-februari har gett mig bra träningstillfällen, medan mars kommer att bli knepigare, i och med en del resande. Har alltså medvetet tränat på de senaste veckorna, trots att jag börjat känna mig lite småsliten och i behov av vila.
Trots att jag springer och tränar för att det är kul, kan jag köra på rätt strukturerat och planerat. Då är det strunt samma om det är farinsocker snö, -20, eller tidig morgon. Ska man träna ska man. Jag har väldigt svårt att urskilja riktiga orsaker för att hoppa över träningen från ursäkter eller undanflykter. Undanflykter vill inte jag syssla med. Det är för mesar. Det som inte är för mesar är dock att hoppa över träningen för att förebygga skador, mota förkylningar; alltså riktiga orsaker som kan medföra träningsuppehåll ifall man ignorerar dem. Att hålla sig borta från mörka, okända gator, och därför inte springa är inte heller ett mestecken.
Nu behöver jag dock inte använda mig av några ursäkter; jag vilar ändå; för jag har i min delvis strukturerade plan planerat så. Januari - tuff, tuff. Februari - tuff. Mars - vila (ja alltså inte helt vila, men inga 30-40 mil lär det bli).
Undrar hur länge dendär "jag vilar; har ju planerat att vila" mentaliteten håller i sig. Ungefär lika länge som man tänker "aldrig - jag ska aldrig i mitt liv springa ett marathon igen"?
Av förklarliga själ brist på träningsfoton. Piffar till det hela med min favvo-dänga just nu. För att välkomna Mars liksom.
