"Hej, vi har förstått att du är lite tokig i springskor" från PR byrån som marknadsför Columbia Sportswears produkter i Sverige. Mera rätt än så kan det väl inte bli, så jag tackade ja till att få ett par av terränglöparskon Ravenous skickad till mig. Idag fick jag dem, och ordentligt tigerbalsamiserad, var jag bara tvungen att göra ett skogsprov.
Som gammal orienterare har jag sprungit en del i terräng tidigare, med orienteringsskor på fötterna. Ravenous är nog menade mer som skogsstigs-sko, och inte som "obanat" sko, och på den lilla tur som jag tog kändes de riktigt bra. Kanske kan trailskorna få mig att springa mer utanför asfalt, en sak som inte alls vore dumt med tanke på skador. Jag testar vidare och återkommer med recension.
Dagens första stora fråga är ändå hur en sträcka kan kännas dubbelt så lång när man cyklar jämfört med då man springer, trots att det går dubbelt så snabbt? Iofs. brukar jag inte se den gröna motorvägsskylten, och pilarna mot Sundsvall när jag springer, men ändå.
Dagens andra fråga är hurudan träningsvärk jag kommer att ha i morgon efter ett rätt så effektivt gympass idag. Värst vad jag varierar mig idag: cyklar, gymmar och springer i skogen. Ombyte förnöjer (eller om det var så att skador gör det nödvändigt).
