En Alplucka

Efter fyra dagars vila från träning, då traditionsenligt midsommarfirande i Finland, bröllopsgästande, födelsedagskalasande och slutligen en flyttdag som man lugnt kan påstå att höll oss sysselsatta, varit prioriterat, har jag idag sprungit. Befinner mig i en Schweizisk småstad för att jobba några dagar och mellan ankomst och innan jag fick checka in på hotellet och nästa program hade jag en lucka på ett par timmar. Som gjort för ett löppass. Svirade om till löparkläder, lämnade packningen på förvaring och frågade receptionisten efter en joggers-map. "Es ist sehr heiss" sa damen som gav mig kartan. Och hon hade inte så fel. Nära 30 grader. Som sagt: Som gjort för löppass.

Första halvtimmen var seg. Kände mig tung i kroppen och fick tvinga mig själv att springa, men blandade med promenerande. Beslöt att sätta mig ner ute på ett fik, och smaskade på en glass och drack en cola, samtidigt som jag skämdes över att jag satt där i löparklädsel. När jag väl slutat skämmas hade energin återvänt och vätskebalansen förbättrats, och jag kunde börja springa på riktigt. Hade sprungit längs en strandpromenad, men blev väldigt sugen på backarna jag såg steg upp på andra sidan av stan. Riktning mot kullarna, och joggande uppför serpentinvägar. Stannade och knäppte några foton, fortsatte lite till, och rullade sedan ner mot stan igen.

Brydde mig inte ens om att skämmas när jag lätt svettig efter 90 minuters löpning checkade in. En välgörande lucka i alpomgivning. Redo att ta tag i nästa program!

So much fun...

So little time. Kvällarna förgylls för tillfället av flyttpackande (faktiskt rätt roligt), reseväskpackande (fortfarande rätt tråkigt). Tur att man är snorkkare, för då funkar det att träna som vanligt, trots att både vardagar och helger är smockfulla med program. Saker som för en framåt. Prioriterar bort bloggande och att svara på kommentarer - sorry. Har dock en massa idéer på blogginlägg, så bara jag frigör lite tid, avverkat några resor både när och fjärran och mitt emellan, så ska jag även få tankarna i bloggtext.

Tills vidare får det bli sporadiska inlägg. Njuuut!

Foto: Privat

Bra på det man tränar?

Du blir bra på det du tränar sägs det. Låter logiskt. Verkar rimligt. Springer man 90% av passen i 6-minuters tempo blir man bra på just 6-minuters tempo. Eller?

Jag har trott på denna regel. Varit medveten om att jag nog borde träna mer tempo för att kunna pressa tider på tävling.

Kan utan att överdriva säga att antalet intervallpass i år kan räknas på antalet tånaglar på mina fötter. Några fler tempopass har det faktiskt blivit - då 6-7 km i 5.15-5.25 tempo. Men vad är då resonemanget bakom att jag kan springa ett marathon i 5-minuters tempo? Kan "överdrivet" bra grundkondition (menar inte att jag har överdrivet bra grundkondition, men ni fattar vad jag menar) kompensera och göra så att jag orkar hålla ett tempo som jag egentligen inte alls tränat.

Ett undantag som bekräftar regeln eller är det fler som upplevt samma sak? Måste man egentligen plåga sig med intervaller för att bli snabbare? Är intervaller en förutsättning för att jag (blir mycket jag nu, men jag vet ju vad jag sysslar med, och vad jag tränar så lättast att referera till mig själv) ska kunna ta mig till nästa nivå?

Vanliga dagar

Jag gillar sådana. Skarpt.

Foto: Privat

Tånaglar och glada tankar

"Du har faktiskt rätt fula fötter" konstaterade maken när vi satt på en brygga i lördags."Tånaglar är för töntar" svarade jag, och tänkte att det ju var tur att det inte var på tårna det hängde när det begav sig, tur även att det inte hängde på fotrelaterade komplimanger. "Men jag har vunnit en kur Baby Foot - det kommer att göra mina löparfossingar supermjuka" tillade jag.

Milla lottade ut några kurer fotvård och jag hade alltså turen (även där!) att vinna ett paket "Baby Foot". Idag hade jag glädjen att träffa Milla och en 7-månaders Alvar för en lunch ute i solen, så nu håller jag tummarna, eller snarare stortårna för att jag ska få mjukare fossingar. Men som sagt - tånaglar är för töntar (jag lovar - hur många som helst blir imponerade av bortslitna marathonblånaglar!).

Förutom förhoppningar om mjukare fötter, gick jag idag, som alltid när jag träffat Milla, från lunchen med glada tankar och funderingar kring att man nog inte ska bekymra sig över saker, och att det verkligen är viktigt att se varje stund som värdefull. För er som är intresserade av mindfulness och personlig utveckling rekommenderar jag att läsa det som Milla skrivit om ämnet - det är guld.

Foto: Privat. Fötterna är ack så värdefulla de med! Måste faktiskt rekommendera dessa strumpor jag fått från GoCoCo. Aningen tjockare än vanliga löparstrumpor vilket jag gillar. Mjuka är de också - nästan lika bra som de vinterstrumpor jag köpte på Halppis i Vörå i höstas och som jag tvättade i handfatet nästan varje dag för att kunna använda dem igen. Bra springstrumpor växer inte på träd.

Trasig

Ont ska med ont fördrivas, trasigt ska med trasa fördrivas. Typ.

Nu var min lårmuskel ju faktiskt inte så trasig; de facto kändes den skumma känslan inte alls av efter fyra dagars löparvila, och i fredags kunde jag springa utan minsta lilla stelhetskänsla. Riktigt skönt.

Jag var ändå på naprapathbesök och han noterade en liten snedvridning i höften som knäcktes på rätt igen, och så gav han lårmuskeln en ordentlig omgång. Knastrade lite småläskigt i muskeln vid massagen, vilket var tecken på att den var något irriterad. Sedan slängde naprapath-Stefan en fuktig disktrasa på ryggen och ledde ström genom musklerna. Bra att få en genomgång av eventuella snedheter och låsningar; sommarbesiktigad och klar.

Undrar ändå om jag inte vilade bort sprättet i benen också under min fyra dagars löparvila. Igår var jag segare än seg i värmen, och idag var jag också rätt tam. Lite tamhet är dock inte hela världen. Bara man slipper trasigheten.

Foto: Privat: På tal om trasor och ingenting... ett foto från en löprunda i Boston för 2,5 veckor sedan. Också ett sätt att smycka en park (inför Memorial day). Rätt fint faktiskt

Trasig

Ont ska med ont fördrivas, trasigt ska med trasa fördrivas. Typ.

Nu var min lårmuskel ju faktiskt inte så trasig; de facto kändes den skumma känslan inte alls av efter fyra dagars löparvila, och i fredags kunde jag springa utan minsta lilla stelhetskänsla. Riktigt skönt.

Jag var ändå på naprapathbesök och han noterade en liten snedvridning i höften som knäcktes på rätt igen, och så gav han lårmuskeln en ordentlig omgång. Knastrade lite småläskigt i muskeln vid massagen, vilket var tecken på att den var något irriterad. Sedan slängde naprapath-Stefan en fuktig disktrasa på ryggen och ledde ström genom musklerna. Bra att få en genomgång av eventuella snedheter och låsningar; sommarbesiktigad och klar.

Undrar ändå om jag inte vilade bort sprättet i benen också under min fyra dagars löparvila. Igår var jag segare än seg i värmen, och idag var jag också rätt tam. Lite tamhet är dock inte hela världen. Bara man slipper trasigheten.

SSStick Olle!

Min strategi om att mota Olle i grind och ha total löpvila några dagar bär redan viss frukt. Baklåret känns bättre idag än igår, nu mest bara lätt stelt, och jag hoppas att det bara var fråga om en sträckning, muskelirritation eller en lätt inflammation i en muskel eller muskelfäste. Det som gjorde att jag blev något nervös när jag fick känningen i baklåret var att det påminde läskigt mycket om en baklårsskada jag hade för ca. tre år sedan, och som envisades med att hänga kvar i flera månader. Står i givakt vid grind någon dag till för att vara säker på att Olle verkligen sticker iväg.

För att mitt försvar mot Olle ska vara så starkt som möjligt håller jag på med uppbyggnad av försvar:

Styrka - med en strandkasse som camouflage har jag kånkat med mig träningsmatta och hantlar ut i buskagen där jag tränat styrka tills armarna skakat och magmusklerna gnällt.Spikis - när jag hade någon skada förra året gav Daniel tipset om att använda spikmatta för att få cirkulation i det område/ muskler som behövde läkas. Igår satt/låg jag med spikis under låret. Tror på cirkulationseffekten.

Stefan - redan igår tokbokade jag en tid till super-naprapathen Stefan. Hade tänkt att jag skulle boka in ett besök för att gå igenom rygg, höft och få upp eventuella låsningar innan semestertider, och nu fick jag en orsak att verkligen boka en tid. På fredag misstänker jag stötvågen åker fram.

Sent ska syndaren vakna...

Men nu är jag vaken. Och får skylla mig själv.

Förra veckan kände jag ett sådant flyt med löpningen. Jag menar, känslan av att jag var återhämtad, ledighet och tid till träning, fint väder - perfekt. Hade ett litet dåligt samvete som gnagde och sa att jag egentligen borde ta det lugnt, men kunde ändå inte hålla mig vilande.

I går kände jag av en stelhet i baklåret, lite som träningsvärk men ändå inte. Ville inte ge med sig med stretching, och under en promenad kändes det skumt. Idag likaså. Inte ont, men stelt och en rejäl känning.

Och det att jag tränat senaste veckan trots förra lördagens marathon går helt och hållet i linje med hur min träning sett ut under senaste året. Tränat fullt när jag haft möjlighet blandat med så gott som träningsfritt när främst resande kommit emellan som träningshinder. Får mig att fundera på mitt träningsupplägg (som ju egentligen inte är något upplägg utan mer som-det-blir). Mer om funderingar kring detta en annan dag.

Den skadekänning jag har nu skulle precis lika gärna ha kunnat dyka upp efter maran i april, eller Lidingö 26k i maj. Jag gjorde likadant då och det funkade.

Surt som rönnbär men bara att acceptera. Nu ersätter jag löpningen med cykling tills det känns bra. Blir ett bra tillfälle att få in cykelpass och ett styrkepass har redan utförts idag. Syndigt bra på alternativträning...

Kör Judas på det!

Klämkäck

Eller vad kallas det när man frivilligt kliver upp straxt efter 5 en klämdag (i fedags)? Legitim orsak - träningsträff med Super-Karin-Tri. Vi har haft lite svårt att få våra agendor att gå ihop och det var länge sen vi tränade tillsammans. Innan klockan åtta den lediga fredagen hade det blivit ett 17 kilometers löppass och en tunnelbanefärd hem. Klämkäckt jag vet (eller dumdristigt och risktagande om man egentligen borde vila efter maran...)

Mera sällskapslöpning igår söndag då jag träffade Andréa för ett pass runt halva stan. Ett "löpning och livet-pass" har också funnits på önskelistan ett tag :) . Mycket snack, mycket verkstad och nästan 17 kilometer plockade där också.

Idag blir det garanterat vila (för promenad och glassätande får man inte registrera i funbeat, eller?). Skönt det med!

Foto: Privat. Ska man matcha glass efter skor eller skor efter vad man vill ha för glass? På fotot körde jag efter det första

Etikettenligt över ängar

En av de många saker jag är så förtjust i gällande Stockholm är närheten till naturen. Även om jag är asfaltälskare kan jag få både skog, vatten, slätter och ängar samtidigt. I morse drog vi ut på cykeltur på för mig nya vägar. Bland hästhagar, sommarhus, golfbanor, och diverse förorter.

Jag försöker verkligen pumpa upp mig själv med cykelinspiration. Det vore bra att få in mera alternativträning till löpningen. Ge mig en sommar med Silvio och jag kommer att vara mer cyklist än vad jag är idag.

Foto: Privat. Jag och Silvio under dagens cykeltur. Mitt ute i naturen. Och jo, strumporna är låglästade

Och innan jag blir cyklistigare kan jag i alla fall påstå att jag håller på etiketten. Dessa regler hittade jag hos Marre för ett tag sedan. Numera är jag cykel-etikett-guru (eller tror mig vara det; den som författat reglerna kan ju faktiskt ha lurat hur mycket som helst).

- Cykelben ska vara rakade, kvinnliga som manliga
- Cykeln ska vara välvårdad och alltid tvättas efter en tur i dåligt väder
- Strumporna ska vara låglästade
- Det är fullständigt förbjudet att cykla med långa byxor och kortärmat. Korta byxor och långärmat är fullt tillåtet
- Att cykla med en tröja utan armar (typ linne) är verkligen inte OK
- Du ska ha med dig en extra slang och pump, men detta ska ligga i fickan och inte sitta på cykeln
- Juniorränder (kedjeavtryck på benen) är ytterst pinsamt
- Glasögonen ska sitta utanför hjälmremmarna
- Fikapausen är helig, men är endast tillåten vid turer på längre än 3 timmar. Kaffe och kolfiber är de två svarta gulden
- Om det sitter två vattenflaskor i ställen får de aldrig vara olika

Och våga inte bryta mot dessa regler...

Klämkäck

Eller vad kallas det när man frivilligt kliver upp straxt efter 5 en klämdag (i fedags)? Legitim orsak - träningsträff med Super-Karin-Tri. Vi har haft lite svårt att få våra agendor att gå ihop och det var länge sen vi tränade tillsammans. Innan klockan åtta den lediga fredagen hade det blivit ett 17 kilometers löppass och en tunnelbanefärd hem. Klämkäckt jag vet (eller dumdristigt och risktagande om man egentligen borde vila efter maran...)

Mera sällskapslöpning igår söndag då jag träffade Andréa för ett pass runt halva stan. Ett "löpning och livet-pass" har också funnits på önskelistan ett tag :) . Mycket snack, mycket verkstad och nästan 17 kilometer plockade där också.

Idag blir det garanterat vila (för promenad och glassätande får man inte registrera i funbeat, eller?). Skönt det med!

Några mil senare

Bor jag fortfarande delvis i marathonbubblan. Läser om andras lopp, får gåshud, och önskar att det var Stockholm marathon varje dag. Eller i alla fall varje helg.

Samtidigt får jag försöka hålla mig själv hårt i örat. Lördagens lopp tog säkert på krafterna trots att jag känner mig väldigt återhämtad. Helst av allt skulle jag vilja springa, springa och ännu mer springa, men den förståndiga sidan säger att jag bör ta det lite lugnt. Så, de några milen som jag tagit mig senaste dagarna har varit i luffsarfart (förutom en sväng där jag hade sällskap), promenerande (också sällskapspromenerande), och vädernjutande.

Idag när jag kom till jobbet hade jag detta på mitt skrivbord:

Foto: Privat. Karta över bansträckningen på Helsingfors marathon

Verkar som om någon tycker att jag borde satsa på att knäcka 3.30 gränsen. Fast det vore också ett bra och tufft mål till nästa års Stockholm marathon. För det var ju faktiskt så att det inte är Stockholm marathon varje dag eller helg.